Tiden mellan Gustav Vasas maktövertagande 1521 fram till 1611 då Gustav II Adolf besteg tronen brukar inom svensk historieskrivning kallas för Vasatiden, eller för den äldre Vasatiden.
Epokindelningen varierar beroende på om den efterföljande stormaktstidens båda Vasaregenter, Gustav II Adolf (kung 1611-1632) och drottning Kristina (drottning 1632-1654), räknas med eller inte. På SO-rummet har vi valt att bara inkludera Gustav Vasas och hans söners regeringsperioder i Vasatiden som därefter följs av stormaktstiden (1611-1718).
Stockholms blodbad ledde till ett svenskt uppror
Vid Stockholms blodbad 1520 lät den danske kungen Kristian II kröna sig till svensk kung. Samtidigt avrättades ett stort antal svenska adelsmän och borgare. ”Kristian Tyrann” - som han ofta kallas i äldre svensk historieskrivning - ville tvinga Sverige att vara kvar i union med Danmark.
Den unge adelsmannen Gustav Eriksson Vasa litade inte på Kristian II och hade hållit sig borta från Stockholm. Han begav sig till Dalarna och lyckades få dalkarlarna med sig i ett uppror mot Kristian. Efter att ha fått stöd från det mäktiga tyska handelsförbundet Hansan, lyckades Gustav Vasa och upprorsmännen besegra den danske unionskungen och frigöra Sverige från den danska dominansen.
Gustav Vasa tar makten
Gustav Vasa valdes därefter till ny svensk kung 1523. Genom detta bröt sig Sverige ur Kalmarunionen och blev ett eget rike. (Datumet för Gustav Vasas kröning, den 6 juni, utsågs 1983 till Sveriges nationaldag.)
För att Gustav Vasa skulle få låna pengar av Hansan hade han varit tvungen att lova det tyska handelsförbundet monopol (ensamrätt) på den svenska handeln med utlandet. Den ensamrätten upphävde han senare. Men den stora skulden till Hansan var tvungen att betalas tillbaka.
Gustav Vasa arbetade därför målmedvetet med att stärka den svenska kungamakten. Statens organisation gjordes mer effektiv och lättare att styra. Kungen fick ökad kontroll av landet.
Sverige reformeras
På Västerås riksdag 1527 beslutades att den svenska kyrkan skulle reformeras. Sverige anslöt sig därmed till reformationen. Den katolska kristendomen ersattes med den protestantiska – som utformats av Martin Luther i Tyskland och förts till Sverige av bland andra Olaus Petri.
Nu var det kungen och inte längre påven i Rom som bestämde över den svenska kyrkan. Sverige bröt därmed med påven och den katolska kyrkan. Det innebar att kyrkans alla gårdar och andra rikedomar fördes över till statens ägo. Alla kloster stängdes varefter många munkar och nunnor flydde till andra länder.
Nytt var också att prästerna fortsättningsvis skulle predika på svenska och inte på latin som tidigare. Gustav Vasa - som nu var svenska kyrkans överhuvud - kunde därför utnyttja prästernas predikningar till att sprida information och propaganda till folket. Kyrkan blev hädanefter en viktig del av det svenska riksbygget.
Men den viktigaste förändringen för Gustav Vasas del var att kyrkans jord och egendomar övergick i statens och kungens ägo. Detta ledde till att inte mindre än en fjärdedel av jorden i landet nu kom att ägas av staten.
Kungamakten och rikets finanser stärks
Men Gustav Vasa behövde ännu mer pengar för att betala skulden till Hansan. Därför tvingade han svenska kyrkor och kloster att lämna ifrån sig kyrksilver och kyrkklockor.
Gustav Vasa stärkte kungamakten ytterligare genom ett effektivare skattesystem. Fogdarna krävde in skatter från folket i landets olika delar. De fick redovisa till kungen som granskade beloppen noggrant tillsammans med sina skrivare.
Med de ökade inkomsterna byggde Gustav Vasa upp en stark armé och uppförde många borgar och slott runt om i riket. Han insåg också att det var viktigt att skapa en egen svensk krigsindustri och en slagkraftig krigsflotta. Till det behövdes både järn och koppar. Av järnet kunde man tillverka redskap och vapen av stål. Koppar behövdes för att framställa brons som kunde gjutas till kanoner (brons är en legering av tenn och koppar). Under Gustav Vasas tid vid makten satsades därför stora resurser på att förbättra landets gruvdrift. Bergsbruket blev därmed näst efter jordbruket Sveriges viktigaste näring.
Kopparfyndigheterna i Bergslagen (stort område i Mellansverige) var extra viktiga för Sverige som vid mitten av 1500-talet i praktiken hade europeiskt monopol (ensamrätt) på export av koppar som samtidigt blev en alltmera efterfrågad metall ute i Europa. Koppar användes bland annat som takplåt, mynt, köksredskap, men efterfrågades också inom vapenindustrin som behövde koppar vid tillverkning av bronskanoner. Järn, trävaror och tjära var andra viktiga svenska exportvaror.
Det var under den här tiden som Sverige började formas till en nationalstat. Statens finanser blev mer åren allt bättre, bland annat på grund av ökad handel och export till utlandet, men också genom ett effektivt skattesystem och genom att det mesta av kyrkans egendom övergick till staten.
Bönderna gör uppror mot Gustav Vasa
Gustav Vasas ökade kontroll av Sverige resulterade i att ett missnöje bredde ut sig bland delar av bondebefolkningen. De svenska bönderna levde nu i ett land där fogdar och tjänstemän ingrep i deras liv och krävde redovisning av skörd och andra tillgångar som användes som underlag för att öka skattetrycket. Dessutom hade kyrkorna tömts på sina vackra dyrbara ägodelar samtidigt som prästerna hade börjat predika Luthers lära. Människornas liv hade förändrats.
Gustav Vasas bibel
Gustav Vasas bibel (Biblia / Thet är / All then Helgha Scrifft på Swensko) var den första fullständiga bibelöversättningen till svenska, gjord med Luthers tyska översättning som underlag och tryckt i Uppsala 1540-1541.
Redan 1526 hade Nya testamentet utkommit i svensk översättning, också det efter tysk förlaga, men Gustav Vasas bibel på 762 folioblad var avgjort det största svenska bokprojektet under 1500-talet. För att trygga dess finansiering togs extra stiftsskatter upp. Varje sockenkyrka ålades även att inköpa ett exemplar till priset av 10 mark, vilket var en avsevärd summa.
Gustav Vasas bibel var det första litterära verk som uttryckligen riktade sig till alla grupper i samhället. Följaktligen har texten på ett avgörande sätt format framväxten av ett modernt svenskt riksspråk.
|
Regentlängd och tidsaxel över Vasatiden
Gustav Vasa 1523-1560 (men tog makten 1521)
Reformationen i Sverige (startar 1527)
Dalaupproren var tre uppror som bönderna i Dalarna gjorde mot Gustav Vasa mellan 1524-1533.
Dackefejden var ett bondeuppror mot Gustav Vasa åren 1542-1543, under ledning av den småländska bonden Nils Dacke, en bonde från Småland.
Stora ryska kriget var ett krig som fördes mellan Sverige och Ryssland under åren 1554-1557. Kriget berodde på tvister om gränsdragningen mellan de båda länderna i Karelen.
Erik XIV 1560-1568 (son till Gustav Vasa)
Nordiska sjuårskriget kallas det krig mellan Sverige å ena sidan, samt Danmark, Lübeck och Polen å andra sidan, som fördes 1563-1570. Anledningen till kriget låg ytterst i Danmarks missnöje över den så kallade Kalmarunionens upplösning. Detta missnöje hade också visat sig flera gånger tidigare under Gustav Vasas regering.
Johan III 1568-1592 (son till Gustav Vasa)
25-årskriget mot Ryssland var ett krig som fördes mellan Ryssland och Sverige, samt Sveriges (från 1578 till 1582) allierade Polen under åren 1570-1595. Kriget startades av Ryssland som försökte erövra Sveriges besittningar i Estland. Kriget avslutades med en svensk seger i och med freden i Teusina 1595.
Sigismund 1592-1600 (son till Johan III)
Svensk-polska unionen var en union mellan de båda rikena Sverige och Polen-Litauen från 1592 till 1599 med Sigismund som kung. Den upplöstes som ett resultat av hertig Karls (Karl IX:s) avsättningskrig mot Sigismund.
Avsättningskriget mot Sigismund var ett svenskt inbördeskrig 1598-1600 mellan den polsk-svenske kungen, Sigismund, och hans riksföreståndare i Sverige, hertig Karl. Kriget resulterade i att hertig Karl, sedermera kung Karl IX, erövrade den svenska tronen från Sigismund. Detta medförde i sin tur att Svensk-polska unionen upplöstes.
Karl IX 1599-1611 (son till Gustav Vasa)
Andra polska kriget pågick 1600-1629, och var en del av maktkampen kring den svenska kronan mellan den svensk-polske kungen, Sigismund, och den svenske kungen Karl IX, samt senare även hans son Gustav II Adolf. Kriget räknas som en fristående fortsättning på stridigheterna efter avsättningskriget mot Sigismund, då Sigismund förlorade kontrollen över Sverige till hertig Karl.
Litteratur:
Den svenska historien (Bonnier Lexikon), del 4 – Gustav Vasa. Riket reformeras, Bonniers, 1994
Jerker Rosén, Svensk historia 1, Bonniers, 1964
Claes-Göran Isacson, Vägen till stormakt - Vasaättens krig, Nordstedts, 2006
Text: Robert de Vries (red.) och Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare
Intressanta fakta är skrivet av Carsten Ryytty, historielärare och författare, känd för att göra historia roligt. Fler spännande historiska fakta hittar du i hans bok Historiens underbara värld.
Läs mer om
Kartor
