Före européernas ankomst på 1500-talet levde marshalleserna i små hövdingadömen som ofta låg i fejd med varandra. Under de följande seklerna hamnade öarna under spanskt, tyskt och japanskt herravälde tills USA erövrade territoriet 1944. Mellan 1946 och 1958 genomförde amerikanerna en mängd kärnvapenprov i luften över öarna och radioaktivt nedfall spreds över stora områden. Efter självständigheten 1986 (formellt 1990) har Marshallöarnas band till USA förblivit starka – om än komplicerade.
Marshallöarnas första invånare var sannolikt mikronesiska folkslag som började bosätta sig på öarna för omkring 4000 år sedan, men uppgifterna varierar. De döpte atollerna till ”Aelon Kein Ad” (Våra öar).
Urbefolkningen var skickliga navigatörer och gjorde långa resor till havs i sina utriggade kanoter. Öarna styrdes av lokala hövdingar med absolut makt över små hövdingadömen, som ofta låg i strid med varandra.
Européerna koloniserar öarna
Den portugisiske världsomseglaren Ferdinand Magellan passerade öarna 1521, men de låg en bit utanför allfarvägarna och fick inte särskilt mycket uppmärksamhet under de följande århundradena. Spanien gjorde dock formellt anspråk på öarna från 1592.
Marshallöarna fick sitt namn i samband med att den brittiske sjöfararen William Marshall i slutet av 1700-talet seglade förbi. Amerikanska valfångare utnyttjade öarna som baser under 1800-talet och i mitten av samma århundrade inledde tyska handelskompanier aktiviteter i området. 1886 gav Vatikanen Spanien överhöghet över öarna, men genom ett köpeavtal blev de ett tyskt protektorat 1899.
Vid första världskrigets utbrott 1914 ockuperade Japan Marshallöarna och byggde flera stora militärbaser där. Sex år senare fick japanerna formellt mandat från FN:s föregångare Nationernas förbund att administrera området.
Amerikanska kärnvapenprov
Efter hårda strider under andra världskriget erövrade USA Marshallöarna från Japan 1944. Nästan alla japaner som flyttat till öarna under den japanska ockupationen 1914–1944 tvingades fly. Tre år senare fick amerikanerna FN:s mandat att förvalta öarna som ett amerikanskt protektorat (Trust Territory of the Pacific Islands) under FN:s överinseende. USA fick därmed rätt att upprätta militärbaser i området. Territoriet styrdes av den amerikanska flottan 1947–1951, men lämnades därefter över till en civil administration.
Under åren 1946–1958 genomförde USA 67 kärnvapenprov i luften över Marshallöarna. Provsprängningarnas kraft motsvarade tillsammans mer än 7 000 hiroshimabomber. Eftersom de skedde i atmosfären, och inte under jorden, spreds radioaktivt nedfall i stora mängder över öarna.
Testerna utfördes vid Bikini- och Enewetak-atollerna, men även Rongelap-atollen berördes direkt av nedfallet. Befolkningen på dessa atoller evakuerades. Enewetak-borna kunde återvända till delar av sin atoll 1980 efter sanering. De mest nedsmutsade delarna ska dock vara avspärrade i ytterligare 300 år. Bikiniborna kunde återvända 1970 men evakuerades åter 1978 när mätningar visade att det kunde vara farligt att äta grödor odlade på öarna. Rongelap-borna evakuerades först tre dagar efter det att de utsatts för radioaktivitet från en av de största provsprängningar som genomförts. De tilläts återvända 1957 men evakuerades åter 1985.
Självständighet
Med tiden uppstod en tvist med USA om Marshallöarnas krav på skadestånd till dem som drabbades av provsprängningarna. Viss ersättning garanteras i avtalet om fri förening (se nedan), men Marshallöarna har utverkat ytterligare ersättning i takt med att omfattningen av skadorna blivit känd.
Självständighet från USA började diskuteras på 1960-talet, men konkreta förhandlingar fördes först under det följande årtiondet. Marshallöarnas befolkning avvisade i en folkomröstning 1978 tanken på att ingå i den blivande Mikronesiska federationen, och året därpå antogs en egen författning som gav internt självstyre.
Fyra år senare undertecknades ett avtal om fri förening (Compact of Free Association) med USA. Avtalet trädde i kraft 1986 och föreskriver att Marshallöarna är en självständig stat men att USA har ansvaret för öarnas försvar och nationella säkerhet. USA förbinder sig att ge betydande ekonomiskt bistånd. Avtalet kan sägas upp av Marshallöarna när som helst, förutsatt att detta godkänns i en folkomröstning. 1990 avslutade FN formellt USA:s förvaltarskap och Marshallöarna blev FN-medlem året därpå.
Till landets förste president valdes 1979 Iroijlaplap ("högste hövding") Amata Kabua. Han var den främste traditionelle ledaren som därmed också fick den formella politiska makten. Hans ställning var stark och han omvaldes fyra gånger innan han 1996 avled och efterträddes av sin kusin Imata Kabua.
Läs i Landguiden om Marshallöarnas moderna historia från 1996 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
