Mauretaniens äldre historia är präglad av möten mellan berbiska nomader, bofast svart befolkning samt arabiska och franska kolonisatörer. Nomadbefolkningen har gradvis trängts undan till förmån för arabisk kultur och för islam. Fransmännen lade grunden till den statsförvaltning som det självständiga Mauretanien från 1960 har byggt vidare på.
Föga är känt om landets tidiga historia, men lämningar finns från förhistorisk tid. Årtusendet före vår tideräkning levde jägare och fiskare i det område som i dag är Mauretanien.
Under 300-talet efter Kristus började berbiska nomader från Marocko vandra in i den västra delen av Sahara. De upprättade snart handelsrutter i området. Salt var den första viktiga handelsvaran, senare tillkom slavar och guld. Berberna trängde undan de ursprungliga invånarna i området som sökte sig söderut mot Senegalfloden.
Ghanariket blomstrar
Ur karavantrafiken uppstod Ghanariket, som hade sin blomstringstid mellan 700- och 1000-talet. Ghana låg i gränstrakterna mellan dagens Mauretanien, Mali och Senegal. Dess huvudstad tros ha varit Koumbi Saleh, vars ruiner återfinns i sydöstra Mauretanien.
Från 700-talet började araber söka sig till området, och berberna trängdes söderut. Med araberna kom islam. Berberna konverterade till islam på 900-talet. Däremot tog det många århundraden innan de flesta nomader hade tagit till sig den arabiska kulturen.
Det mest framgångsrika berberriket i västra Sahara var almoraviderna. På 1000-talet fick de kontroll över karavanhandeln och skapade ett rike som sträckte sig från Senegalfloden till Spanien. Efter almoravidernas fall på 1100-talet fick araberna ökat inflytande. Området intogs efter hand av araber från Jemen, bland dem beduinstammen Banu Hassan. De arabiska härskarna styrde över en berbisk befolkning som i sin tur förslavade stora delar av den svarta befolkningen.
Européerna anländer
Under 1400- och 1500-talet anlade spanjorer och portugiser handelsstationer på Mauretaniens kust, ofta efter hårda strider med nomadfolken. Men det var inte förrän i slutet av 1800-talet som koloniseringen av det som i dag är Mauretanien tog fart på allvar. Franska handelskompanier tog sig då uppför Senegalfloden från nuvarande Senegal.
Från slutet av 1800-talet ingick Mauretanien i Franska Västafrika och området blev ett franskt protektorat 1903. De svarta grupperna i södra Mauretanien gynnades av kolonisatörerna. De gavs bättre utbildning än nomaderna och fick arbeten inom kolonialförvaltningen. Bland nomadfolken i norr mötte fransmännen kraftfullt motstånd.
Som förste mauretanier fick Mokhtar ould Daddah en universitetsutbildning i Paris. Daddah kom från en inflytelserik släkt och bildade 1959 ett eget parti som vann fransmännens och många mauretaniers förtroende. I ett val till kolonins parlament samma år vann Daddahs Mauretanska folkets parti samtliga platser. Året därpå blev Mauretanien en självständig nation.
Läs i Landguiden om Mauretaniens moderna historia från 1959 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
