Konservativ judendom
Den rörelse som kallas konservativ judendom omfattar många av de förändringar av traditionerna som reformisterna (se nedan) förespråkar. Men i mycket överensstämmer de konservativas uppfattning också med de ortodoxas. Särskilt gäller detta det historiska arvet och tanken på att förbundet och judarna som Guds utvalda folk i högsta grad är aktuella religiösa sanningar.
I fråga om Toran går åsikterna isär. Många följer endast de lagar som berör familjelivet och firandet av högtider. Ofta prövas reglerna i förhållande till nyttoeffekt och till annat som kan verka positivt för människan. Därför kan vissa matregler ses som viktiga och följas medan andra inte följs.
När det gäller sabbatsfirandet är det viktigare för de konservativa att skapa en festlig högtid än att noga följa sabbatsbuden.
Gudstjänstordningen är huvudsakligen på hebreiska och i de flesta konservativa synagogor sitter män och kvinnor tillsammans och deltar på lika villkor. Det finns även ett växande antal kvinnor som är rabbiner.
En speciell gren inom den konservativa judendomen är rekonstruktionismen, som mest förekommer i USA. Denna rörelse talar inte om en personlig Gud utan om en makt. Läran ses mer som filosofi än som teologi. Judendomen är en religiöst inspirerad civilisation, som gett upphov till en blomstrande kultur. Torans bud ses inte som gudomliga utan de har skapats av människor i tro på Gud. Buden följs endast om de tillfredsställer individen.
Reformjudendom (progressiv judendom)
I början av 1800-talet uppstod bland judarna en särskild rörelse, reformjudendomen, för att förhindra att judar konverterade.
Reformisterna ser Guds uppenbarelse som en fortlöpande process. Genom detta har en del av Torans läror och lagar förlorat sin bindande kraft och måste ersättas av nya normer, som anpassats till tidens krav och judendomens anda. Reformrörelsen avvisar t.ex. lagarna om mat med påpekandet att de är föråldrade och ett hinder för sann religiositet. Detta hindrar dock inte att reformisterna iakttar vissa matregler.
Sabbaten är en speciell dag i förhållande till andra dagar i veckan. Den firas för att den skapar en judisk identitet, inte för att det är en religiös lag. Hur sabbaten ska firas är dock en fråga för den enskilde individen att själv ta ställning till.
Reformisternas gudstjänsterna har gjorts gladare. Män och kvinnor deltar på lika villkor. Både män och kvinnor kan bli rabbiner. Man skiljer inte mellan män och kvinnor som de andra riktningarna gör.
Tanken på ett nytt Sion ("heligt rike") i Palestina betraktas som en judisk dröm. Det land judarna bebor är deras hemland. Därför tolkas messiastanken så, att alla goda människor är messiasgestalter som tillsammans bidrar till att förverkliga Guds rike.
Sekulariserad judendom
Den sekulariserade judendomen är en modern rörelse där judar avvisar den religiösa aspekten, tron på Gud, men ändå identifierar sig med judendomen.
Sekularisterna verkar oftast inom kulturella och politiska organisationer. Många av dem deltar i religiösa seder, firar sabbat och de religiösa högtiderna men utan religiöst engagemang. Sekularismens likgiltighet för religionen är ett fenomen som dykt upp både i Israel och i övriga delar av världen.
Synagogorna i diasporan tenderar att bli centrum för alla slags judiska aktiviteter där gudstjänsterna ibland utgör en mindre del.
|
