Brasiliens historia

Portugiserna anländer

I Tordesillas i Spanien slöts 1494 ett fördrag, som gav Afrika och Indien till Portugal, medan den nyupptäckta kontinenten Amerika skulle tillhöra Spanien. Men gränsen mellan de båda intressesfärerna drogs mitt i Atlanten längs 45e längdgraden, som skär rakt över det då oupptäckta Sydamerika ungefär från Amazonflodens mynning och söderut. Östra delen av Latinamerika kom därför av en slump att hamna på den portugisiska sidan.

När européerna kom till Brasilien på 1500-talet fanns där inga statsbildningar motsvarande inkaväldet på Andernas västsida eller aztekernas civilisation i nuvarande Mexiko. Den brasilianska ursprungsbefolkningen bodde dels i Amazonas, dels längs kusterna, som då var helt skogbevuxna. De levde som nomader eller halvnomader och uppskattningarna av deras antal varierar mellan fem miljoner och tolv miljoner.

Sjöfararen Pedro Álvares Cabral från Portugal anses ha varit den förste europén som nådde Brasiliens kust år 1500. Han trodde då att han kommit till en obetydlig ö. Det finns dock forskare som hävdar att en spanjor var där före Cabral.

På den nyupptäckta kontinentens kust verkade det inte finnas guld eller andra rikedomar som lockade européerna. I Portugal gick dessutom rykten om hur vita hamnat i ursprungsfolkens kokgrytor. Den enda åtråvärda råvaran tycktes vara ett färgämnesrikt träslag, som i Afrika kallades ”brasilträ” och som fick ge namn åt området. Kolonin förde en tynande tillvaro tills fransmännen fattade intresse för brasilträdet. För att mota bort fransmännen stärkte Portugal sitt grepp över området och tillsatte 1549 en generalguvernör i Salvador da Bahia, som blev Brasiliens huvudstad.

Sockerplantager

De första europeiska bosättarna i Brasilien var ditskeppade portugisiska straffångar. De följdes av judar, som tvångsomvänts till kristendomen och flytt för att fritt kunna utöva sin verkliga tro. Med hjälp av holländskt kapital byggde judarna i nordöstra Brasilien upp lönsamma sockerodlingar. År 1600 fanns där över hundra fabriker som försåg Europa med socker.

Ursprungsbefolkningen hade hjälpt till med trädavverkning men ville inte arbeta på sockerplantagerna. När portugiserna försökte förslava dem kom grupperna i ökad kontakt med varandra och mängder av den inhemska befolkningen dog i europeiska sjukdomar. Kolonisatörerna började då att importera slavar från Afrika. Den afrikanska västkusten låg relativt nära Brasiliens nordöstra hörn och upp emot fyra miljoner afrikanska slavar skeppades till Brasilien. Det var cirka en tredjedel av alla slavar som fördes till den amerikanska kontinenten.

När Portugal 1580 gick i union med Spanien förlorade Tordesillasfördraget sin betydelse och portugiserna kunde fortsätta västerut i Brasilien, över den uppdragna gränsen. Unionen upplöstes 1640 och ett drygt sekel senare, efter många tvister, lade portugiser och spanjorer fast gränserna för dagens Brasilien.