San Marino är den enda återstående av de medeltida småstaterna på den italienska halvön. Enligt traditionen grundades San Marino av den helige Marinus i början av 300-talet, sedan denne flytt till området undan den romerske kejsarens antikristna förföljelse.
Under 1500-talet styrdes San Marino från den katolska Kyrkostaten med påven som högste ledare. 1631 fick San Marino lokalt självbestämmande.
Sedan kejsar Napoleon erövrat den italienska halvön kom San Marino under beskydd av den franska republiken. Efter Napoleons fall återupprättades Kyrkostaten 1815 men eftersom San Marinos status inte hade berörts i förhandlingarna hävdade lokala ledare att området nu var helt självständigt. Kyrkostaten ville dock behålla sin suveränitet över området. Konflikten bestod tills dess Italien bildades 1861. San Marino undertecknade då ett vänskapsavtal med Italien och lyckades befästa sin självständighet.
