Efter att ha tjänat som diplomat och fältherre under nordiska sjuårskriget gick han 1568 över till sin andra kusin, Johan, som gjorde honom till riksdrots. Han stödde dock den aristokratiska oppositionen inför mötet i Reval 1589 (Erik Sparre var gift med en av hans döttrar) och förlorade strax före sin död drotsämbetet och en del av sina egendomar.
Per Brahe d.ä. är även känd för sitt författarskap. Han skrev religiösa skrifter och en historik över Gustav Vasas regering, men är främst känd för sin Oeconomia eller Huuszholdz-Book, för ungt Adels-folck. Där ges råd om hur en adelsman ska uppfostras, hur han ska föra sig vid hovet och hur han ska förvalta sina gods.
Per Brahes söner Erik (1552-1614), Gustav (1558-1615) och Abraham (1569-1630) anslöt sig alla till sin syssling Sigismund mot hertig Karl (IX) och deltog i slaget vid Stångebro 1598. Gustav, som hade ett förhållande med Sigismunds syster Anna Vasa, lämnade efter nederlaget Sverige och blev till slut fältmarskalk i Polen. Erik och Abraham valde att gå över till hertigen och deltog den domstol som föregick Linköpings blodbad. Därefter försvann Erik, som var katolik, till Polen, medan Abraham gick i Karls tjänst och blev ståthållare över Norrland, riksråd och bisittare i Svea hovrätt.
Det gick bäst för deras bror Magnus (1564-1633), som hade tagit ställning för hertigen redan före Stångebro. Han fick överta grevskapet Visingsborg från den äldste brodern, blev riksmarsk, riksdrots och president i Svea hovrätt under Gustav II Adolf. President betydde här ungefär ordförande eller högste chef för domstolen.
Släkten Brahe visar hur stor betydelse adeln kunde ha under Vasatiden. Genom släktband till kungafamiljen, höga ämbeten och stora egendomar kunde Braharna påverka rikets politik under flera generationer. Samtidigt visar släktens historia hur riskfyllt det var att stå nära makten – när kungar och hertigar stred mot varandra kunde även mäktiga adelsfamiljer snabbt vinna eller förlora inflytande.
Slott, stad och vapenfabriker i grevens rikeSläkten Brahes makt syntes särskilt tydligt i Visingsborgs grevskap kring Vättern. Under Per Brahe den yngres tid på 1600-talet var det Sveriges största grevskap. Det omfattade Visingsö och stora områden på båda sidor om sjön. Greven tog emot skatter och inkomster från området och hade ett inflytande som påminde om en furstes. Per Brahe nöjde sig inte med att förvalta sina egendomar. Han lät bygga ut slottet Visingsborg, anlägga staden Gränna och uppföra Brahehus högt ovanför Vättern. Tillsammans med slottet Västanå bildade byggnaderna en storslagen miljö som skulle visa besökare hur rik och mäktig greven var. I området startades också skolor och olika hantverk och industrier. Vid vattenfallen i Röttle tillverkades bland annat papper, krut och delar till musköter. På Visingsö fanns odlingar, ett boktryckeri och kanaler som försåg slottet och markerna med vatten. Grevskapet fungerade därför nästan som ett litet samhälle i samhället, med greven som högsta ledare. Brahefamiljens storhetstid tog slut när kungamakten under reduktionen på 1680-talet drog tillbaka många av adelns stora egendomar. Visingsborgs grevskap återgick då till staten. Ruinerna av Visingsborg och Brahehus finns fortfarande kvar som tydliga spår efter den tid då släkten Brahe styrde över stora områden kring Vättern.
|
M LÄS MER: Vasatidens Sverige
S LÄS MER: Slaget vid Stångebro
S LÄS MER: Per Brahe d.y.
S LÄS MER: Ebba Brahe
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Källor till faktarutan:
https://jonkopingslansmuseum.se/se-och-gora/smultronstallen/jonkoping/brahehus/
https://jonkopingslansmuseum.se/bloggportal/arkeologi/storslaget-och-smaskaligt-moter-prakt-makt/
