I många fall handlar informationen om ekonomiska värden. Ju fler som väljer ett visst medium, en viss kanal, en viss vara eller tjänst, desto mer intressant blir den ur ett ekonomiskt perspektiv.
Läs mer om media och påverkan >
Historisk tillbakablick
Meddelanden i skriftlig form har funnits i tusentals år. En föregångare till våra dagars tidningar fanns redan i romarriket för omkring 2000 år sedan. Slavar användes då för att göra kopior av meddelanden om viktiga händelser. Dessa skrifter såldes sedan till välbeställda romare. Men det var först i och med tysken Johann Gutenberg (1397-1468) och hans insatser för boktryckarkonsten som det blev möjligt att skapa regelbundet utkommande publikationer. De första tidningarna som trycktes handlade om handeln. Därutöver användes tryckpressarna först till att sprida propagandaskrifter och religiösa texter.
Den första svenska tidningen hette Ordinari Post Tijdener och utkom 1645 (under 1700-talet bytte den namn till Post och Inrikes Tidningar). Tidningen grundades av rikskanslern Axel Oxenstierna och användes för att föra ut statliga propagandabudskap i stormaktstidens Sverige. På den tiden samlades nyheter in via de lokala postmästarna och distribuerades till högste postmästaren i Stockholm, som i sin tur sorterade och satte samman nyheterna i tidningen. Tidningarna lästes bara av ett fåtal i samhällets ekonomiska toppskikt. Anledningarna var att tidningarna var dyra och gavs ut i ganska få exemplar. Dessutom var spridningen dålig på grund av dåtidens outvecklade distributionskanaler.
Under frihetstiden startades fler tidningar som spreds bland folket. En livlig debatt om pressens yttrandefrihet inleddes vilket ledde fram till en tryckfrihetsförordning 1766 som var den första i sitt slag i hela världen. Denna nya och banbrytande svenska grundlag innebar bl.a. att det nu blev lagligt att framställa och sprida tryckta skrifter utan föregående censur och andra hinder. Ett annat inslag i tryckfrihetsförordningen var medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar, den så kallade offentlighetsprincipen.
I samband med industrialiseringen på 1800-talet utvecklades tekniken att massproducera varor i fabriker. En bransch som utnyttjade de nya industriella tillverkningsmetoderna var tidningsbranschen. Det blev nu lättare att trycka och distribuera tidningar. Dagspressen växte i stor omfattning - både vad gäller antalet tidningar och antalet utgivna exemplar. Detta möjliggjordes också av att folk flyttade från landsbygden in till städerna som blev större och fler. Samtidigt byggdes järnvägar och bättre vägar vilket gynnade transporterna mellan tätorterna samt spridandet av nyheter.
Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev tidningarna mer politiska och började företräda olika politiska intressen. Vissa tidningar blev knutna till ett politiskt parti medan andra var "oberoende" politiska.
Nyhetsmedier
Hur får vi reda på nyheter? På 1950-talet läste man morgontidningen, lyssnade på radio, pratade som hastigast i telefon och pratade med grannen. Vissa av dessa medier används fortfarande. På 1970- och 1980-talen tillkom TV samt kvälls- och veckotidningar. Idag har vi dessutom internet och smartphones som viktiga medier för nyhetsförmedling.
När det pratas om nyhetsmedier har ofta tidningar en framträdande roll. Man brukar då skilja mellan olika typer av tidningar. De två vanligaste varianterna är morgontidningar och kvällstidningar. Det som kännetecknar morgontidningarna är att de får en stor del av sina inkomster från prenumerationer, medan kvällstidningarnas största inkomster kommer från lösnummerförsäljning. Kvällstidningarna måste därför locka till sig många av sina läsare med hjälp av dramatiska löpsedlar och iögonfallande förstasidor.
En annan viktig tidningskategori är vecko- och månadstidningarna. De handlar normalt om ett särskilt ämne, t.ex. nöjen, skvaller, sport, spel, vetenskap, bilar, datorer, jakt och fiske, historia och så vidare.
De flesta tidningar - oavsett sort - är beroende av annonsförsäljning för att kunna gå med vinst, men brukar i första hand förlita sig på försäljning av prenumerationer eller lösnummer. På 1990-talet började dock gratistidningar att delas ut i storstäderna. Dessa gratistidningar får naturligtvis inga inkomster från läsarna utan förlitar sig enbart på annonsintäkter. Tidningen Metro är det främsta exemplet.
Men långt ifrån alla nyheter förmedlas genom tidningar. Numera tar vi in det mesta genom internet, men också via TV och radio.
I Sverige har vi haft radio sedan AB Radiotjänst startade sina sändningar 1925, medan de första TV-sändningarna ägde rum 1956. Första TV-sändningen i världen gjordes dock i England av BBC redan 1936. Att förmedla nyheter via internet blev vanligt först under senare delen av 1990-talet.
Public service och kommersiella medier - två helt olika modeller
För radio och TV finns två grundkoncept som avgör hur sändningarna finansieras och som styr dess innehåll - Public service och kommersiella medier.
Public service drivs i allmänhetens tjänst och innebär att radio- eller TV-kanalen ska ge ett betydelsefullt, självständigt och oberoende bidrag till det demokratiska samhället. Utbudet ska vara brett och innehålla program som tar upp både stora frågor och särintressen. Programmen behöver därför inte tilltala den breda, allmänna publiken. Public service finansieras av skattemedel i form av obligatoriska avgifter - licenser - som alla TV-innehavare måste betala.
Tidigare hade både den statliga radion och televisionen ensamrätt att sända. Men på 1980-talet släpptes sändningsrättigheter för närradio i Sverige och på 1990-talet tillkom även den kommersiella radion och TV:n. 1991 fick TV4 rätt att sända reklamfinansierade program i det rikstäckande markbundna nätet.
De kommersiella kanalerna är reklamfinansierade. Detta påverkar givetvis innehållet eftersom de konkurrerar med alla andra kanaler om tittare och annonsörer. Tendensen är att visa program som många vill se. Ju fler som tittar desto mer reklam kan säljas.
Under senare år har frågan om Public service fortsatta existens debatterats flitigt i Sverige. Skälet är att många anser att det är fel att finansiera TV och radio med skattemedel. Men klarar vi av mer reklam i TV och radio? Vad tycker du?
