”Varnar för sektskolan”, ”Barn adopterades bort till religiös sekt”, ”Kristen sekt håller stad i järngrepp.” Detta är ett axplock av artiklar som svenska tidningar publicerat de senaste åren.
Sekt - ett laddat begrepp
Begreppet sekt är mycket omtvistat och kan ha en relativ bred betydelse. Begreppet har även blivit ett populärt ord i media och används där oftast i en negativ bemärkelse. Benämningens negativa och känsliga laddning gör att flera religiösa rörelser försöker undvika att bli kallade för sekt.
Då sekter skiljer sig från samhällets uttalade trosuppfattning kan det göra att sekten verkar kontroversiell av allmänheten. Liksom andra religioner och trosuppfattningar så finns det olika grader av hängivelse och extremism
Eftersom de mest extrema sekterna oftast är de som utmålas i mediala sammanhang skapar det förutfattade meningar om vad en sekt egentligen innebär. Ordet sekt blir därför såpass laddat att det kan uppfattas som enbart negativt, vilket inte alltid behöver vara fallet.
Vad kännetecknar en sekt?
Beskrivningar av hur sekter brukar se ut varierar eftersom sekterna kan ha stora skillnader mellan varandra.Men här nedan följer en vanlig definition bland religionsvetare om vad som kännetecknar en sekt:
1. Gruppen är en frivillig organisation
Även om medlemskapet är frivilligt existerar oftast en tröskel för att uppnå medlemskap i gruppen. Inom t.ex. scientologikyrkan kännetecknas denna tröskel av olika utbildningspaket som medlemmen måste genomgå. Inom Hare Krishna sker introduktionen till rörelsen i en slags invigning i samband med en ritual.
2. Gruppen är exkluderande
Sekten kräver oftast att medlemmen ska leva upp till vissa etiska och ideologiska krav. Tvivlar och ifrågasätter man sektens ideologi riskerar man att uteslutas ur sekten.
3. Medlemmarna utgör en andlig elit
Sektens medlemmar får tidigt veta att de är en del av en utvald elit samtidigt som sektledaren upphöjs till skyarna som en profet vars profetior och texter kan jämföras med t.ex. Bibeln.
4. Gruppen är i konflikt med samhället
Eftersom punkterna 1-3 står i tydlig konflikt med många av de rådande grundnormerna i olika samhällen, är det naturligt att dessa sekter oftast hamnar i dispyt med samhället.
5. Alla är ”präster”
Även om sektens ledare har en tydlig auktoritär roll så har alla sektens medlemmar rätt till sanningen. Det finns även ett slags förakt för den som befinner sig utanför sekten.
6. Höga etiska krav
Det starka kollektiv som stärker sekten gör att dess medlemmar blir väldigt hängivna. Tiden inom sekten blir mycket regelbunden och medlemmar förväntas redovisa vad de gör under deras fritid.
7. Absolut lydnad
Detta brukar vara den del som främst kännetecknar en sekt. Sektens medlemmar har lite att säga till om när det gäller gruppens utformning och definiering av läran och verksamheten.
För att förtydliga ovanstående information kan vi titta närmare på ett exempel. Scientologerna är en av många religiösa grupper där medlemmarna främst umgås inom gruppen och där man anser sig ha uppnått en sanning som icke-medlemmar inte har uppnått. Gruppen har absolut tillit till sin ledare David Miscavige som förväntar sig ständig andlig och personlig utveckling bland sina medlemmar. Då scientologernas trosuppfattning skiljer sig från samhällets uppfattning har det resulterat i att dessa två har kommit i konflikt med varandra.
Andra exempel på religiösa grupper som kan tillägnas ovanstående kännetecken är bl.a. Enighetskyrkan och Plymouthbröderna.
Varför ansluter sig vissa människor till sekter?
Sekten kan ibland ge entydiga och enkla svar på livets svåra frågor och locka till sig medlemmar med löften om att omvandlas till en slags utvald elitmänniska som har en speciell roll.
Människor som går med i sekter (och andra religiösa samfund) har olika ekonomisk, social och kulturell bakgrund. Men de har oftast en sak gemensamt, nämligen att de söker något andligt eller spirituellt som skapar trygghet och gemenskap.
Många sektmedlemmar finner stöd i de kollektiv som uppstår där de möter likasinnade människor.
Att vara medlem i en sekt kan innebära att individens självkänsla och självförtroende stärks inom gruppen. Medlemmar har bland annat beskrivit hur de blivit av med sina missbruk och självskadliga beteenden med hjälp av gruppen.
Inom sekten har gemenskapen en stor och viktig funktion. Men genom att skapa ett starkt kollektiv tenderar individen som person att suddas ut.
Kritik mot sekter
Sekter manipulerar ibland nya medlemmar som inpräntas att följa sektens lära. Efter en tid inom gruppen kan den nya medlemmen känna en såpass stor gemenskap att hen antar att den nya livssituationen är den enda rätta. Detta kan uppfattas som att leva i en bubbla. Sektens pyramidstruktur (makthierarki) gör dessutom att medlemmarna ofta hålls oinformerade och får lita på de budskap och tolkningar som görs från pyramidens topp. Därav kan ledningen i vissa extrema sekter utnyttja sin position eftersom medlemmarna är fullständigt hängivna gruppens tro.
Avhoppare från sekter har ibland nämnt att gemenskapen i gruppen kan bli så stark att den kontrollerar ditt beteende, tankar, känslor och information.
En sekt kan i regel ses som en världsavvisande rörelse som är kritisk till omvärlden. Sekten erbjuder sina medlemmar trygghet och gemenskap samtidigt som den pekar på att människor i allmänhet (utanför sekten) har tappat kontakten med det gudomliga.
Att lämna sekten har visat sig vara svårt. Oftast har sektmedlemmen haft sin trygghet inom gruppen under många år. Det kan därför vara svårt att återgå och anpassa sig till den ”vanliga” världen. Dessutom har många en så stark gudstro att de är rädda för att de sviker Gud om de lämnar sekten.I vissa fall kan medlemmens hela familj vara involverad i sekten. Om individen då lämnar sekten riskerar hen att förlora kontakten med sin familj eftersom sekter ofta är noga med att avskilja gruppens medlemmar från resten av samhället.
|
De värsta typerna av sekt:
Destruktiva och självdestruktiva sekter
Vissa enstaka sekter är mycket destruktiva, där medlemmarna anser sig tillhöra en utvald elit som står högre än andra människor och över samhällets lagar. Ett extremt exempel på en sådan destruktiv sekt var den japanska nyreligiösa rörelsen Aum Shinri Kyo (Aum den högsta sanningen) som 1995 placerade nervgas i ett tunnelbanetåg i Tokyo som dödade 12 och skadade 5500 personer. Sektens ledare Shoko Asahara hade förutsagt att världen skulle gå under i en atomexplosion 1996 och att sektens medlemmar var den utvalda eliten som behövde göra sig av med folk som inte hade uppnått samma insikt. Flera av sektens medlemmar dömdes till dödsstraff och långa fängelsestraff. Sekten har idag bytt namn till Aleph.
Ett extremt exempel på en självdestruktiv sekt är Folkets tempel. I slutet av 1970-talet kunde man läsa om detta religiösa samfund som leddes av Jim Jones, som även kallades ”The Father” inom gruppen. Sekten hade tagit med sina medlemmar till Guyana i norra Sydamerika. Där hade de etablerat en egen stad i djungeln där sektens medlemmar bodde tillsammans, helt avskilda från omvärlden. Jones hade stort inflytande på sina medlemmar och fick dem att följa sektens direktiv slaviskt. Han propagerade för att sektens medlemmar var en utvald elit som stod högre än resten av samhället. Enligt Jones förtjänade samhället inte att få ta del av sådana elitvarelser som dem. 1978 beordrade han sina medlemmar att kollektivt dricka en giftblandning av valium och cyanid. Drygt 900 medlemmar, varav 220 barn utförde kollektivt självmord. Det har senare visat sig att de som vägrade sköts. Några medlemmar lyckades fly och ge sina vittnesmål om detta revolutionära massjälvmord.
|
LÄS MER: Allmänt om religion
LÄS MER: Nya religiösa rörelser
Litteratur
Clas Svahn, Sekter, hemliga sällskap och domedagsprofeter i Sverige och världen. Semic, 2012
Karl-Erik Nylund, Att leka med elden – Om livet på sektens villkor. Sellin & Partner, 1998
Per Beskow, Nya religioner – En uppslagsbok om andliga rörelser, sekter och alternativ andlighet. Libris, 2004
Text: David Geiser, SO-lärare
