Hela Dalarna reste sig mot Gustav Vasa. Genom listiga knep och rena lögner försökte kungen försvaga upprorsviljan. Det dröjde tre år innan Gustav Vasa med många knektar och adelns stöd kom till Dalarna för att slå ner upproret. Alla upprorsledare greps och avrättades. Dalarnas självständighet skulle krossas en gång för alla.
Dackefejden
I Småland protesterade bönderna mot de höga skatterna och kungens förbud mot att sälja oxar och smör över gränsen till danska Blekinge. Fisket beskattades och överallt snokade kungens fogdar. Också här ogillade bönderna att kungen plundrade kyrkorna på silver. Dessutom ville man behålla sin katolska tro.
Ett uppror bröt ut. Hösten 1542 kunde bönderna, genom att ligga i bakhåll i de täta småländska skogarna, besegra kungens utsända knektar. Nu behärskade bönderna stora delar av Småland och Östergötland. Deras ledare Nils Dacke kunde fira jul på Kronobergs slott i Växjö.
Som vanligt använde sig Gustav Vasa av olika knep för att komma åt upprorsmakarna. Han skickade bland annat ut brev som lovade frihet för dem som gav upp. I andra brev beskrevs Dacke som en falsk och opålitlig person.
I februari 1543 slog Gustav Vasa till. Dacke gjorde misstaget att möta kungens här i öppen terräng och bönderna besegrades fullständigt. Och nu visade det sig hur falska kungens alla löften var: Gustav Vasa lät sina soldater härja fritt i Småland. Först när hela landsändan var ödelagd drog han tillbaka sina trupper.
Början till ett modernt Sverige
Gustav Vasa tvingade alltså samman landskapen till ett enat rike. Sverige blev en nationalstat med ungefär en halv miljon invånare. Med nationalstat menas att statens medborgare har samma etniska och kulturella bakgrund.
Gustav Vasas fogdar tog över adelsmännens makt. På så sätt stärkte kungen sin position ytterligare. Med Gustav Vasas Bibel 1541 lades grunden till ett enhetligt riksspråk, präglat av mellansvensk dialekt. Tidigare hade dialekter och stavning skilt sig åt mycket mellan landets olika delar.
Tyrann eller landsfader?
När han ville kunde Gustav Vasa vara både glad och trevlig. Han tyckte till exempel om musik i goda vänners sällskap. Men hur ska man bedöma hans insatser? Hans anhängare och många historiker har sagt att han var en skicklig men sträng landsfader. En del forskare menar att svenskarna fick det mycket bättre under hans regering.
Under sina nästan fyrtio år som kung var Gustav Vasa ständigt misstänksam mot alla omkring sig. Flera av hans medarbetare – som tvingades fly eller hotades med stränga straff – tyckte att han var en brutal och hänsynslös typ. Han drog sig uppenbarligen inte för lögner, löftesbrott och mord. Hans sätt att samla på sig gods och guld visar på en stor girighet. När det kom till att skaffa sig ägodelar struntade han fullständigt i lag och rätt.
