Ugandas historia

Befolkningen i norra och södra Uganda skapade genom förhistorien olika typer av samhällen. I söder byggde bantufolk upp kungadömen medan folken i norr levde i lösare organiserade samhällen. När britterna under andra halvan av 1800-talet koloniserade landet, förstärkte man dessa skillnader och gynnade framför allt bagandafolket i söder med utbildning och jobb i administrationen. Folken i norr dominerade istället militären.

Självständighetsrörelsen kom igång senare i Uganda än på många andra håll i Afrika men tog fart efter andra världskriget. Uppdelningen mellan nord och syd fanns dock kvar in i självständigheten, som kom 1962.

Ugandas bördiga jord har sedan 400-talet f Kr lockat till sig folk från omgivande trakter. Först kom bantufolk från väst, sedan nilotiska folk från öst och boskapsskötande hamitiska grupper från nordöst. I den södra delen av landet grundades feodala kungariken, där en boskapsägande överklass härskade över en jordbrukande underklass. Hit räknas banturikena Bunyoro, Buganda och Ankole. Från 1300-talet e Kr växte kungadömena i styrka. Bunyoro var under flera århundraden det starkaste riket, men på 1800-talet övertogs den rollen av Buganda.

Befolkningen i norra och södra Uganda skapade genom förhistorien olika typer av samhällen. I söder byggde bantufolk upp kungadömen medan folken i norr levde i lösare organiserade samhällen. När britterna under andra halvan av 1800-talet koloniserade landet, förstärkte man dessa skillnader och gynnade framför allt bagandafolket i söder med utbildning och jobb i administrationen. Folken i norr dominerade istället militären.

Självständighetsrörelsen kom igång senare i Uganda än på många andra håll i Afrika men tog fart efter andra världskriget. Uppdelningen mellan nord och syd fanns dock kvar in i självständigheten, som kom 1962.

Ugandas bördiga jord har sedan 400-talet f Kr lockat till sig folk från omgivande trakter. Först kom bantufolk från väst, sedan nilotiska folk från öst och boskapsskötande hamitiska grupper från nordöst. I den södra delen av landet grundades feodala kungariken, där en boskapsägande överklass härskade över en jordbrukande underklass. Hit räknas banturikena Bunyoro, Buganda och Ankole. Från 1300-talet e Kr växte kungadömena i styrka. Bunyoro var under flera århundraden det starkaste riket, men på 1800-talet övertogs den rollen av Buganda.

ANNONS

ANNONS

De folkgrupper som bodde i norr hade en helt annan samhällsorganisation. De levde i klaner, det vill säga grupper av personer med en gemensam anfader, ledda av en hövding eller ålderman. Flera klaner inom en folkgrupp hade ibland ett gemensamt råd av ledare, men något som liknade statsbildningar fanns inte. Denna skillnad mellan nord och syd kom senare att utnyttjas och förstärkas av de brittiska kolonialherrarna, och motsättningen har präglat Ugandas politiska liv fram till våra dagar.

På 1840-talet kom den förste arabiske köpmannen, Ahmed Ibn Abrahim, från den östafrikanska kusten till Buganda. Med köpmännen kom islam och handel med vapen, slavar, elfenben och boskap. 1862 nådde den brittiske upptäcktsresanden John Speke Buganda under sitt sökande efter Nilens källa. Han togs emot av Bugandas kung, kabakan, och namngav Victoriasjön. De första kristna missionärerna, protestantiska anglikaner, anlände 1876 och tre år senare följde franska katoliker. De kristna missionärerna blev framgångsrika och byggde upp ett utbildningsväsen.

Den brittiska koloniseringen av området inleddes med Brittiska östafrikakompaniets handelsverksamhet. Företaget fick 1888 Storbritanniens tillstånd att administrera det som idag är Uganda, men affärerna gick dåligt. När kompaniet 1893 var konkursmässigt övertogs det av brittiska kronan och året därpå blev Buganda ett brittiskt protektorat med namnet Uganda (den swahiliska termen för Buganda). Två år senare hade protektoratet utvidgats till att gälla i princip hela nuvarande Uganda.

Britterna styrde Uganda genom den klassiska taktiken att söndra och härska. Bagandafolket i söder gynnades på bekostnad av andra grupper. Buganda gjordes till administratörer av kolonin Uganda och kolonialmakten satsade betydligt mer på utbildning i Buganda-området än i övriga Uganda.

Folkgrupperna i norr fick inte ta del av kolonins skötsel. De betraktades snarast som en arbetskraftsreserv för jordbruket i söder. Folken acholi och lango värvades i stor utsträckning till armén. Denna uppdelning har präglat landets senare utveckling.

    ANNONS

    ANNONS

    År 1900 genomfördes en jordreform i Buganda. Privat ägande fick ersätta det tidigare systemet, där jorden ägdes kollektivt av klanerna. Hälften av Bugandas jord överfördes till den brittiska staten. I utbyte slöts ett avtal om visst självstyre för Buganda.

    Nu startades odling av exportgrödor som kaffe, bomull, te och socker. Utländska medborgare tilläts inte äga jord i Uganda, vilket gjorde att det till skillnad från i till exempel Kenya inte skapades några stora gårdar, drivna av europeiska nybyggare. Merparten av landets grödor har alltid producerats av småbönder.

    I slutet av 1800-talet kom många gästarbetare från främst Indien till Uganda för att bygga en järnväg till den kenyanska hamnstaden Mombasa. Ättlingar till dessa asiater kom så småningom att dominera Ugandas näringsliv.

    Vägen mot självständighet blev lugnare i Uganda än i till exempel grannlandet Kenya, som hade många vita nybyggare. Den traditionella ugandiska härskarklassen hade trygga anställningar inom förvaltning, kyrka och utbildningsväsende. Bönderna fick rimligt betalt för sina produkter. Allt detta minskade grogrunden för krav på självstyre.

    Först mot mitten av 1900-talet växte motståndet mot kolonialmakten. 1945 och 1949 utbröt stora strejker och uppror. Under 1950-talet bildades de första partierna av vikt. 1960 gick två nationalistiska partier samman i Ugandas folkkongress (UPC) under ledning av Milton Obote, en radikal nationalist med socialistiska idéer. Obote härstammade från lango-folket i norr där partiet i huvudsak hämtade sitt stöd. 1956 bildades Demokratiska partiet (DP), ett katolskt parti med stöd i främst Buganda i söder.

    Fram till självständigheten präglades politiken av motsättningar mellan ”stornationalister”, som ville se hela Uganda förenat i en stat, och ”miniminationalister”, som ville ge de olika kungadömena egen självständighet. Framför allt baganda-folkets styrande klass drev på i den senare riktningen.

    Läs i Landguiden om Ugandas moderna historia från 1962 och framåt.

     

    Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

    Läs mer om

    Sidan uppdaterad: 14 januari 2019
    Ursprungligen publicerad: 14 oktober 2010

    ANNONS

    ANNONS

    Länkar om Ugandas historia

    Loading content ...
    Loading content ...
    Loading content ...

    ANNONS

    ANNONS

    Relaterade ämneskategorier

    Ugandas geografi

    Fördjupa dig i Ugandas geografi. Här hittar du texter och faktamaterial som behandlar landets geografi ur olika...

    Fakta om Uganda

    Aktuell samhällsfakta om Uganda. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del...