Kristendomens historia och kyrkohistoria

År 313 beslutade kejsar Konstantin att kristendomen skulle tillåtas i romarriket och att de kristna inte längre fick förföljas. Han hjälpte också de kristna och byggde bland annat Peterskyrkan i Rom.

I slutet av 300-talet bestämde en annan kejsare att kristendomen hädanefter skulle bli romersk statsreligion och därmed vara den enda tillåtna religonen i romarriket. Staden Rom blev nu hela kristenhetens huvudstad.

År 395 delades det romerska riket i det Västromerska och det Östromerska riket. Den östliga delen bildade så småningom en särskild kyrka som kallas den ortodoxa, den andra delen blev katolska kyrkan (den allmänna kyrkan). En orsak till splittringen var att de kristna i öst inte ville erkänna biskopen i Rom som påve och som ledare för alla kristna.

När det västromerska riket gick under i slutet av 400-talet hade den kristna läran nått stor spridning i stora delar av Europa. Den kristna tron fanns därför kvar, även efter att det västromerska riket hade upphört existera. Kristendomen kom därefter att sätta en stark prägel på medeltiden som följde efter romarrikets undergång.

Kyrkan under medeltiden

År 529 lät kyrkan stänga Platons akademi i Aten. Kyrkan lade nu locket över det filosofiska arvet från antikens Grekland. I Italien grundades samma år Benediktinerorden som var den första av de stora munkordnarna som uppstod under medeltiden.

Kyrkan hade enorm ideologisk makt under medeltiden och styrde till stor del folks liv och sätt att tänka. Kyrkan lärde ut att livet på jorden, här och nu, hade liten betydelse. Det var istället livet efter detta som var det mest betydelsefulla. Allt man gjorde i jordelivet var förberedelser inför det kommande eviga livet efter döden.

Människan beskrevs som full av synd, men hon kunde räddas genom Guds nåd. För att få Guds nåd var man tvungen att lyda kyrkan och rätta sig i fållan. All skolutbildning skedde i kristen regi.

Läs mer om kristendomen och kyrkan på medeltiden >
Lyssna på podcast om kyrkans delning 1054 >
Läs om korstågen >

Kristendomen kommer till Sverige

Vid mitten av 800-talet anlände en tysk benediktinmunk vid namn Ansgar till handelsstaden Birka i Sverige. Det var andra gången han var uppe i Norden och missionerade. Ansgar och hans medhjälpare hade en svår uppgift att utföra då den fornnordiska religionen med dess seder och bruk var djupt förankrad i nordbornas privatliv och samhälle. Ansgars mission lyckades därför inte särskilt bra, och de som omvändes kunde i sin tur inte sprida kristendomen vidare bland de mosträviga nordborna. Det skulle dröja ytterligare ett århundrade innan någon kristen röresle kunde slå rot i Sverige.

År 1085 påbörjades bygget av Lunds domkyrka (som då hörde till Danmark). Det dröjde dock ända fram till år 1164 innan Sverige fick sin första ärkebiskop.

Läs mer om Nordens kristnande >
Läs mer om Sverige och Norden på medeltiden >

Reformationen

Den katolska kyrkan splittrades då Martin Luther och Jean Calvin inledde sina protester mot den katolska tron som de ansåg hade blivit en förvrängning (snedvridning) av Bibelns sanna lära. Under stridsropet "Nåden allena, tron allena, skriften allena", gick de till storms mot det andliga och moraliska förfallet i den katolska kyrkan.

Senare gick den katolska kyrkan till motoffensiv. De religiösa striderna vävdes då samman med tidens politiska konflikter och kom att under 1600-talet att skapa flera stora religionskrig, varav det trettioåriga kriget blev det värsta.

Läs mer om reformationen >
Läs mer om Martin Luther och protestantismen >

Kyrkans makt minskade ytterligare i samband med upplysningen

Naturvetenskapens utveckling var en av de viktigaste faktorerna till den stora idéströmning som vi kallar för upplysningen.

Naturvetenskapen gjorde enorma framsteg under 1600- och 1700-talen. Utvecklingen ledde till att människans världsbild förändrades. Naturvetenskapliga forskare som Newton m.fl. hade gjort tydligt att jorden styrdes av naturvetenskapliga lagar - och därför inte av Gud. Allt kunde mer eller mindre förklaras. Människan själv kunde förändra sina levnadsvillkor. Livets mening skulle hädanefter sökas här och nu på jorden och inte, som under medeltiden, bara fungera som en förberedelse inför ett kommande evigt liv i himmelriket.

Läs mer om upplysningen>
Läs mer om 1800-talets väckelserörelser>