Kyrkans folk såg sexualiteten mellan man och kvinna som en stark kraft som behövde tyglas och kontrolleras. Satan lockade människorna i fördärvet och utomäktenskapligt sex - det vill säga sex mellan två ogifta personer (eller där den ena parten var gift) - var en stor synd. Sex skulle endast ske inom äktenskapet med syfte att skaffa barn, inte för njutningens skull.
Ur kyrkans perspektiv ansågs det renare och mer fromt om man valde att avstå sex och istället vigde sitt liv åt Jesus och Jungfru Maria. Därför kom den orörda kvinnan, och även mannen, att lyftas fram som ett föredöme genom alla klosterordnar som växte fram. Klostrens munkar och nunnor levde i celibat (sexuell avhållsamhet) och asketism (fattigdom) innanför klostrens murar och ägnade sina liv åt bön och kristen teologi. I många fall valde dessa män och kvinnor denna livsbana själva, men det förekom ofta tvång. Det kunde t.ex. röra sig om familjer som inte hade råd att gifta bort en dotter på grund av att de då måste betala hemgift (den ekonomiska gåva som brudens familj skulle skänka till brudgummens familj i samband med giftermålet). En utväg var istället att sätta dottern i ett kloster.
Äktenskapet mellan kvinna och man betraktades som den enda tillåtna och accepterade samlivsformen. I många fall var de par som ingick äktenskap mycket unga jämfört med vad den lagliga äktenskapsåldern är i dagens samhälle. Enligt kyrkan var samtycke från kvinnan viktigt för att äktenskapet skulle räknas som äkta. Eftersom det var tillåtet att ingå äktenskap från 14 år för pojkar och 12 år för flickor så var detta säkerligen i de flesta fall en familjeangelägenhet och inte ett fritt val. Adelsfamiljerna, liksom förmögna borgare och bönder, gifte i regel bort sina barn vid tidig ålder och varken de inblandade flickorna eller pojkarna hade mycket att säga till om.
Det ingångna äktenskapet bekräftades genom samlag. Därför var impotens hos mannen ett skäl för kvinnan att upplösa äktenskapet.
Eftersom äktenskap var den enda accepterade samlevnadsformen så fick det stora konsekvenser för alla de barn som föddes utanför ett äktenskap. Det innebar bland annat att mamman fick leva med stor skam och utanförskap, och barnet fick inte ärva efter fadern, inte ens i de fall där fadern erkände faderskap. Precis som under antiken var det vanligt att kvinnor avled i barnsäng, liksom att barn dog av sjukdomar vid låg ålder.
Kvinnans ställning i det medeltida samhället berodde också på vilken samhällsklass hon tillhörde. Merparten av alla medeltidens människor var bönder, och i flera områden - framför allt i Central- och Östeuropa - var bönderna livegna. De livegna bönderna tillhörde den adelsman som ägde marken och kunde ibland leva under slavliknande förhållanden. I Sverige (liksom på många andra platser i Europa) förekom ingen livegenskap. De flesta svenska bönderna var dock fattiga.
Oavsett samhällsställning så var alla ogifta och gifta kvinnor omyndiga och fick inte föra sin egen talan i rätten. De fick inte heller sköta sin egen egendom. Då kvinnan gifte sig övertog mannen målsmanskapet, som tidigare tillhört kvinnans far. Det var endast om maken dog som kvinnan (änkan) likställdes med mannen och blev myndig.
Att påstå att kvinnor under medeltiden inte kunde besitta stor makt är dock fel. Det fanns såklart många inflytelserika kvinnor, som i några fall till och med blev regenter och styrde över stora riken. Ett exempel är drottning Margareta (Margareta Valdemarsdotter 1353-1412) som var gift med den svensk-norske kungen Håkan Magnusson (1340-1380). Efter makens död styrde Margareta först Norge och sedan Danmark i sin omyndige son Olofs namn. Senare skulle Margareta komma att styra över både Norge, Danmark och Sverige genom upprättandet av Kalmarunionen 1397. Men det stora flertalet kvinnor under medeltiden saknade makt och inflytande
Under slutet av medeltiden, närmare bestämt 1484, utfärdade påven Innocentius VIII den så kallade Häxbullan, vilket innebar att kyrkan och samhället skulle ta ett rejält krafttag mot trolldom och häxeri. Redan under 1400-talet brändes kvinnor på bål runt om i Europa för påstådd trolldom och att de skulle vara häxor, men det dröjde fram till 1600-talet innan de stora häxprocesserna drog igång. Det finns inga exakta siffror på hur många oskyldiga kvinnor (och till viss del män) som dömdes till döden för häxeri under den här tiden, men många historiker menar att det kan röra sig om upp till 30 000 kvinnor. I Sverige avrättades över 300 personer för häxeri i slutet av 1600-talet. Orsakerna bakom häxprocesserna är också svåra att tolka och det finns egentligen inga bra förklaringar till varför så många oskyldiga kvinnor pekades ut som häxor och dödades.
Det långa artonhundratalet (1776-1914)
Kvinnornas ställning i det europeiska samhället var till stor del oförändrad från medeltiden fram till lång in på 1700-talet. Det samma gällde samhällets uppbyggnad och sammansättning: feodalsamhällets fyra stånd lydde under en kung, städerna var små och ganska få och en stor majoritet av befolkningen levde på landsbygden som bönder. Men under slutet av 1700-talet ägde några viktiga historiska händelser (eller snarare skeenden) rum som med tiden fick stora konsekvenser för kvinnornas ställning i samhället.
Det var framför allt tre omvälvande revolutioner som kom att förändra kvinnornas rättigheter och ställning i samhället: den amerikanska revolutionen (1776-1783), den franska revolutionen (1789-1799) och den industriella revolutionen (ca 1760-1830).
De politiska revolutionerna
I USA:s självständighetsförklaring från 4 juli 1776 står det bland annat att alla människor har skapats lika med okränkbara rättigheter. Det måste dock framhållas att dessa revolutionerande ord varken omfattade den svarta befolkningen, ursprungsbefolkningen eller kvinnorna. Men självständighetsförklaringens ord om frihet och lika rättigheter för "alla" sådde ett frö till framtida förändringar vilka skulle vara betydelsefulla, inte bara för kvinnorna utan även för andra förbisedda grupper i samhället.
Den franska revolutionen innebar ytterligare ett steg mot att kvinnornas rättigheter och ställning i samhället förbättrades. Till skillnad mot den amerikanska revolutionen så hade kvinnorna under den franska revolutionen en mer aktiv roll. I augusti 1789 antog den franska nationalförsamlingen ”Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter” (franska: Déclaration des droits de l'homme et du citoyen), enligt vilken det bestämdes att alla medborgare har samma rättigheter.
Den franske kungen Ludvig XVI (1754-1793) vägrade först att skriva under deklarationen, men i oktober 1789 hände något som fick honom att ändra sig och skriva under dokumentet. Då tågade närmare 6 000 människor, främst fattiga och utsvultna kvinnor, från Paris ut till slottet i Versailles där kungen och drottningen hade sitt residens. Efter att hundratals människor trängt in i delar av slottet gav kungen upp. Folket försågs med bröd och mat från de kungliga förråden och kungaparet tvingades sedan återvända till Paris där de sattes i husarrest i Tuileriepalatset, beläget där konstmuseet Louvren finns idag. Detta var en av de viktigaste händelserna under hela den franska revolutionen, och det var kvinnorna som var den pådrivande kraften.
”Deklarationen om människans och medborgarnas rättigheter” räknas som en milstolpe på vägen mot mänskliga rättigheter, men gällande kvinnornas rättigheter var dessa inget som deklarationen tog upp eftersom den var skriven utifrån ett manligt perspektiv och avsåg de franska männen. Därför författade Marie Gouze (1748-1793), under pseudonymen Olympe de Gouges, ”Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter”, i vilken hon till stora delar skrev om ”Deklarationen om människans och medborgarnas rättigheter”, så att den också omfattade de franska kvinnorna. Hennes deklaration fick dock inget stort genomslag och hon avrättades 1793 med giljotin under det s.k. skräckväldet (period under franska revolutionen som varade mellan 1793-1794 då närmare 17 000 människor avrättades).
Även om inte kvinnorna var inräknade i ”Deklarationen om människans och medborgarnas rättigheter” så kom den franska revolutionen att medföra positiva förändringar för kvinnornas rättigheter. I september 1792 tillkom den så kallade "Tillståndslagen om skilsmässa" i Frankrike (Loi autorisant le divorce en France). Enligt den nya lagen hade alla gifta medborgare i Frankrike rätt att ta ut skilsmässa och lagen var lika för båda könen. Detta var en revolutionerade lag som gällde fram till 1804 då Napoleon Bonaparte (1769-1821) gjorde det svårare för både män och kvinnor att skilja sig. Från 1816 till 1884 var det till och med förbjudet enligt fransk lag att skiljas.
Industriella revolutionen - från landsbygd till stad
Den industriella revolutionen (ca 1760-1830), som först startade inom den brittiska textilbranschen, gav upphov till ett helt nytt samhälle. De nya uppfinningar som kom under 1700-talet och som revolutionerade jordbruket gjorde att många bönder blev överflödiga. Samtidigt skapade ångmaskinen helt nya möjligheter att tillverka varor på ett snabbare sätt. Därmed såg industrisamhället dagens ljus. De nya industrier som växte fram - oftast i städer eller dess närhet - krävde mycket arbetskraft varför många lämnade landsbygden och flyttade till tätorterna där de nya jobben fanns.
Det var i samband med detta som arbetarklassen uppstod. Arbetarklassen innefattade bland annat alla lönearbetande män och kvinnor inom industrin. Många kvinnor fick arbeten i tillverkningsindustrin, främst inom textilindustrin som växte kraftigt från slutet av 1700-talet och framåt. Kvinnors löner var dock betydligt lägre än männens. Det vara därför mycket svårt och fattigt att leva som ensam kvinna i det tidiga industrisamhället. Även många gifta kvinnor tog arbeten inom industrin, trots att normen fortfarande var att kvinnans plats var i hemmet. Till detta var de oftast tvungna då industriarbetarnas löner var så låga att det blev nödvändigt för alla vuxna (ibland även barn) i familjen att ta anställning för att klara hushållets ekonomi.
Samtidigt som den industriella revolutionen förändrade samhället uppstod under 1800-talet helt nya yrken som kvinnor kunde försörja sig på. I flera länder i Europa infördes under 1800-talet lagstadgad folkskola för barnen (i Sverige 1842) och det var vanligt att många kvinnor fick jobb som lärare. Även inom sjukvården anställdes kvinnor som sjuksköterskor. Och längre fram under 1800-talet då telegraferna och telefonerna tagits i bruk fick kvinnor arbeten som telegrafbiträden och växeltelefonister.
De högre utbildningarna var stängda för kvinnor långt in på 1800-talet. I Sverige var det inte förrän 1871 som den första kvinnan, Betty Pettersson (1838-1885) fick börja studera på universitet och det var först efter att hon fått dispens av kungen! Två år senare (1873) öppnades de svenska universiteten för kvinnliga studenter.
Samtidigt som allt fler kvinnor kom in på arbetsmarknaden under 1800-talet så var den politiska makten stängd för kvinnor. Kring mitten av 1800-talet började kraven öka på kvinnligt inflytande över politiken. I den engelska staden Manchester bildades under 1860-talet en förening för kvinnlig rösträtt, och denna förening följdes snart av fler föreningar i andra städer. De kallade sig för Suffragetter (översatt från latinets "suffragium" som betyder "röst vid val"), en rörelse som skulle växa sig allt starkare under ledning av Sylvia Pankhurst (1882-1960). Det fanns ingen liknade kvinnlig rösträttsrörelse i Sverige vid den här tiden, även om det var många kvinnor som högljutt krävde att kvinnor också skulle få rösta vid allmänna val. Fredrika Bremer-förbundet, grundat 1884, hade kvinnlig rösträtt som en del av sitt budskap, men de höll en mer låg profil än suffragetterna i England som till och med kunde använda våldsamma metoder för att få igenom sina krav.
Den kvinnliga rösträtten skulle dock dröja i Storbritannien till 1918 (för kvinnor över 30 år) och 1928 (för kvinnor fyllda 21 år). I Sverige röstade första kammaren igenom allmän rösträtt för kvinnor i december 1918 och 1921 genomfördes det första valet där kvinnorna var röstberättigade.
1900-talet
Under 1900-talet skedde flera viktiga förändringar som stärkte kvinnornas ställning i samhället. Täta graviditeter hade tidigare varit ett stort hinder för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden, men det hade också utgjort en hälsofara då många kvinnor dog i barnsäng. Under 1900-talet förbättrades sjukvården radikalt och risken att dö i barnsäng minimerades. Men det var fortfarande svårt för kvinnor att planera sina liv eftersom alla former av preventivmedel var förbjudna, samma gällde för abort.
Olika preventivmetoder, det vill säga metoder att undvika oönskade graviditeter, var kända redan under antiken. Det samma gällde metoder för att ta bort foster. I svenska rättegångsprotokoll kan man utläsa att aborter var vanligt förekommande redan under 1600-talet, trots att straffen var mycket hårda. Fram till 1864 utdömdes dödsstraff för abort, eller fosterfördrivning som det då kallades. I början av 1900-talet födde de flesta svenska kvinnor många barn och det fanns en utbredd fattigdom i samhället. Det förekom preventivmedel t.ex. kondom, men enligt svensk lag var det fram till 1938 förbjudet att sälja och förmedla alla former av preventivmedel. Elise Ottesen-Jensen (1886-1973) var en pådrivande kraft i Sverige för att få preventivmedel lagliga, och 1933 grundande hon organisationen RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning).
Kondomen är inte så bra som preventivmedel ur kvinnlig synvinkel eftersom användandet av den kräver mannens godkännande. Men under 1960-talet marknadsfördes det revolutionerande p-pillret. Det var det första preventivmedel som kvinnorna själva kunde styra över. P-pillret blev lagligt i Sverige 1964 och kom att utgöra något av en sexuell revolution för alla kvinnor. Nu kunde var och en bestämma själv över sin kropp. Abort var däremot förbjudet att genomföra i Sverige fram till 1974.
För att kvinnor skulle kunna arbeta på samma villkor som männen krävdes det också att det fanns en utbyggd barnomsorg där barnen kunde vistas tillfälligt medan föräldrarna arbetade. De första förskolorna - som är någorlunda jämförbara med dagens förskolor - tillkom i Sverige under 1940-talet. Normen var dock att kvinnorna inte skulle arbeta, utan vara hemma och ta hand om barnen. Det var först under 1960-talet som barnomsorgen utvecklades och kunde tillgodose ett större antal människors behov av barnpassning. Under de följande decennierna effektiviserades barnomsorgen ytterligare till den vi har idag. Utan en välfungerande barnomsorg hade kvinnornas ställning i samhället inte kunnat förbättras särskilt mycket.
Sverige är idag ett av världens mest jämställda länder och numera prioriterar även de flesta pappor att vara hemma med barnen, många är dessutom föräldralediga lika länge eller längre än mammorna.
Trots att Sverige är jämställt så finns det alltjämt flera viktiga områden att förbättra. Generellt har kvinnor inom många branscher fortfarande lägre lön än männen, men löneklyftan minskar. Enligt 2008 års diskrimineringslag får inte människor behandlas sämre eller särbehandlas på grund av kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet, religiös trosuppfattning, etnisk tillhörighet eller ålder.
LÄS MER: Kvinnan som huvudperson
LÄS MER: Kvinnors liv under medeltiden
LÄS MER: Kvinnlig rösträtt i Sverige - hur gick det till?
LÄS MER: Kvinnor och män i arbetslivet
LÄS MER: Feminism
LÄS MER: Genus och genusperspektiv
LÄS MER: Historia om relationer, kärlek och sex
LÄS MER: Cykelns och cyklingens historia
LÄS MER: Jämställdhet i Sverige - hur ser det ut idag?
