Kungen och hans män
Kungen styrde landet tillsammans med adeln och kyrkan. Kanske såg det ut ungefär så här när riksrådet var samlat?
Folket var tvungna att betala skatt till kungen
Kungens viktigaste uppgift var att styra landet, se till att lagarna följdes och hålla fred eller försvara landet i krig. För att klara sitt jobb behövde kungen pengar och mat till alla som jobbade för honom. Kungen fick sin inkomst genom olika skatter. Han fick också in en del pengar från böter som folk betalade om de bröt mot lagen.
För pengarna kunde kungen ha egna soldater och bygga borgar runt om i landet. I borgarna fick kungens fogdar och soldater bo. Fogdarna tillhörde kungens viktigaste medhjälpare och ansvarade för att hålla ordning och samla in skatt till kungen.
ANNONS
ANNONS
Jarlen var kungens närmaste manEn jarl var en viktig person i Skandinavien under vikingatiden och i början av medeltiden. Han styrde över stora områden och hjälpte kungen. Den mest kända jarlen var Birger jarl, som sägs ha grundat Stockholm. Jobbet som jarl togs bort i början av 1300-talet. |
I början av medeltiden var pengar ganska sällsynta. Istället använde man sig av naturahushållning. Det gick ut på att man bytte varor direkt med varandra, till exempel kött mot tyg eller spannmål mot ägg. På det sättet hade man handlat i alla tider, så det var inget nytt. Kungens fogdar samlade in skatt på samma sätt. Bönderna fick bland annat leverera livsmedel till kungens borgar.
Lagar för hela landet
Vid mitten av 1200-talet blev Sverige mer enat. Birger jarl, som var kungens närmaste man, styrde landet trots att det fanns en kung. Han såg till att hans son Valdemar Birgersson blev kung, men fortsatte själv att bestämma fram till sin död.
En av kungens viktigaste uppgifter var att se till att de gamla landskapslagarna följdes. För att skapa mer ordning införde Birger jarl även några nya lagar som gällde i hela landet. De kallades fridslagar och skulle skydda människor. Till exempel fick man inte slåss i hem, kyrkor eller vid domstolar. Kvinnor fick också bättre skydd, och de fick nu ärva från sina föräldrar, även om det var mindre än bröderna.
Allt detta hjälpte till att göra Sverige till ett mer ordnat och enat kungarike.
LandskapslagarnaI början av medeltiden hade olika delar av Sverige egna lagar. De kallades landskapslagar. På samma sätt som under vikingatiden samlades män på tinget för att döma och bestämma enligt lagen. Den som bröt mot lagen kunde få böter eller bli straffad på annat sätt. Vid mitten av 1300-talet slogs alla landskapslagarna ihop till en lag för hela riket. Städerna hade egna lagar, till exempel Visby stadslag. |
Kungen behövde hjälp att styra riket
Redan på vikingatiden fanns mäktiga stormän som lovade att stötta kungen och hjälpa honom. Den traditionen fortsatte även under medeltiden. Som belöning för att de hjälpte kungen slapp de betala skatt.
ANNONS
ANNONS
I slutet av 1200-talet skapade kung Magnus Ladulås ett riksråd, en sorts regering, som bestod av mäktiga stormän och biskopar. Deras uppgift var att hjälpa kungen att styra landet.
Ibland samlade kungen fler personer till riksmöten, som fungerade som en slags riksdag där man fattade viktiga beslut som rörde hela landet. Vid sådana stora möten fick även utvalda köpmän och bönder från hela riket vara med.
Magnus Ladulås (1240-1290)Magnus Birgersson var Birger jarls andra son. Han blev kung efter Valdemar och fortsatte hans pappas arbete med att skapa nya lagar. En viktig lag var att kungen och stormännen inte längre fick våldgästa bönderna och ta deras mat utan att betala. I början av medeltiden hade det nämligen varit tillåtet för kungen och stormännen att kräva mat och sängplats från bönderna när de var ute på resor, utan att betala för sig. Den här lagen var inte populär bland folket eftersom de drabbade gårdarna ofta fick svälta. Kung Magnus Birgersson blev senare känd som Magnus Ladulås, eftersom han “satte lås på bondens lada”. |
Adeln och kyrkan slapp betala skatt
Under medeltiden förändrades sättet att föra krig. Bepansrade riddare hade visat sig vara överlägsna på slagfälten i Europa. Tidigare hade bönderna varit de viktigaste av kungens krigare, men nu ville Sveriges kungar bygga upp en armé av tungt rustade riddare på tränade stridshästar. Bara rika män hade råd med sådan dyrbar utrustning. Även hästarna var värdefulla. En tränad stridshäst kunde kosta lika mycket som en dyr sportbil gör idag.
I slutet av 1200-talet bestämde kung Magnus Ladulås att de som ställde upp med stridshäst och rustning skulle slippa betala skatt. Dessa män (med familjer) blev den första adeln i Sverige. Senare bestämdes också att kyrkan skulle slippa betala skatt. På så sätt fick kungen både en stark och trogen armé, samtidigt som han hade stort stöd från den mäktiga kyrkan.
Eftersom adeln och kyrkan inte betalade skatt, hamnade hela skattebördan hos bönderna. Landet styrdes nu av kungen tillsammans med adeln och kyrkan.
Adelns tillkomst i Sverige Adeln hjälpte kungen att styra riketUnder medeltiden växte adeln fram i Sverige. Det började på 1200-talet när kungen behövde en modern armé som bland annat skulle bestå av riddare. Men att utrusta en riddare med rustning, vapen, stridshäst och all annan utrustning var som sagt var mycket dyrt. Därför bestämdes att den som kunde ställa upp med en tungt beväpnad ryttare till kungens armé skulle slippa betala skatt. Dessa personer fick nu också tillstånd att kräva in skatt till dem själva från alla som bodde på deras marker. Den här gruppen i samhället blev så småningom det vi kallar adeln. Den nya adelsklassen bestod mest av rika stormän som kom från mäktiga släkter. De ägde stora gårdar och hade mycket makt. Tillsammans med kungen och kyrkan var det de som styrde landet. Men det fanns också mindre rika adelsmän som levde mer som vanliga bönder, fast med lite mer mark och frihet. Kvinnorna inom adelnKvinnors liv såg olika ut beroende på vilken samhällsgrupp de tillhörde. Bönder levde enkelt, arbetade hårt och var beroende av naturen. Kvinnorna på landet deltog i allt från jordbruk till hushållsarbete. De hade ofta många barn och kämpade för att klara vardagen. Adelskvinnor däremot kunde leva mer bekvämt, bo i stora hus eller slott och ha mycket tjänstefolk som hjälpte till. Men deras liv styrdes också av släktens planer, och de kunde bli bortgifta till någon annan adelssläkt redan som barn för att stärka familjens och den egna släktens makt (genom att på så vis knyta band till en annan släkt). De största skillnaderna mellan bönder och adelskvinnor handlade om rikedom, utbildning och makt. Men oavsett samhällsgrupp hade alla kvinnor mindre frihet än män. |
ANNONS
ANNONS
Adel: Rika och mäktiga personer som hjälpte kungen styra landet och som slapp betala skatt.
Biskop: En viktig ledare inom kyrkan som hade mycket makt och bestämde över prästerna i sitt stift (ett stort område - ofta större än ett helt landskap - som innehöll många kyrkor).
Domstol: En plats där man bestämmer om någon brutit mot lagen och vilket straff den får.
Fogde: En person som jobbade åt kungen, höll ordning (såg till att folket följde lagarna) och samlade in skatt från folket.
Fridslagar: Lagar som skyddade människor från våld på vissa platser, som i hem och kyrkor.
Jarl: Kungens närmaste medhjälpare som styrde över stora områden i landet.
Landskapslagar: Gamla lagar som gällde i olika delar av Sverige (i olika landskap) innan det fanns en lag för hela landet.
Naturahushållning: När man bytte varor med varandra istället för att betala med pengar.
Riksråd: En grupp viktiga personer som hjälpte kungen att styra landet.
Riksmöte: Ett stort möte där kungen samlade viktiga personer från hela riket för att fatta beslut för hela landet.
Skatt: Det folk var tvungna att betala till kungen, ofta i form av matvaror eller andra varor.
Stigbygel: En del av sadeln på en häst som hjälper ryttaren att sitta stadigt på hästen.
Stormän: Mycket rika och mäktiga personer som ofta ägde mycket mark och hjälpte kungen. Man kan säga att stormännen var en slags föregångare till adeln.
Visste du att:
- Stigbygeln förändrade krigen
Under 700-talet kom en ny uppfinning till Europa från Kina, stigbygeln. Den hjälpte ryttare att sitta stadigt på hästen, även när de hade tunga rustningar och vapen. Nu blev fotsoldater mindre viktiga, och kungen ville hellre ha tungt rustade ryttare. Men att utrusta en ryttare med stridshäst, rustning och vapen var väldigt dyrt.
Två riddare i strid på hästar med stigbyglar. Bild från ett medeltida manuscript.
Uppgifter och frågor
Frågor på texten:
- Vad var kungens viktigaste uppgifter under medeltiden?
- Nämn några saker bönderna kunde betala sin skatt med.
- Vem var Birger jarl och varför var han viktig?
- Ge exempel på vad fridslagarna skyddade folket från.
- Vad kallades de gamla lagar som fanns i olika delar av Sverige innan landet fick en gemensam lag?
- Vem var Magnus Ladulås och varför fick han ett sådant "efternamn"?
- Vilka två grupper i samhället slapp betala skatt?
- Varför var riddare med lans och tunga rustningar tvungna att använda stigbyglar i strid?
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
M LÄS MER: Kungen och hans män - den svenska centralmaktens uppkomst
M LÄS MER: Sverige under medeltiden, del 1 av 3: Sveriges uppkomst
S LÄS MER: Sveriges medeltid
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
M LÄS MER: Feodalismen
S LÄS MER: Sveriges enande som ett rike var en långdragen process
L LÄS MER: Medeltidens början i Sverige
L LÄS MER: Kyrkan och klostren i medeltidens Sverige
L LÄS MER: Brott och straff på medeltiden
L LÄS MER: Historia och historiska källor
M PODCAST: Introduktion till Sveriges medeltid
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Lars Berggren, En svensk historia från vikingatid till nutid, Studentlitteratur, 2009
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 1 - Från stenålder till vikingatid, Bonnier Lexikon AB, 1994
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 2 - Från Birger jarl till Kalmarunionen, Bonnier Lexikon AB, 1994
Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720. Klerkernas och adelns tid, Studentlitteratur, 2003
Jan Melin m.fl., Sveriges historia - koncentrerad uppslagsbok, Prisma, 2003
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
