Tysklands utseende och omfång har skiftat genom historien. År 962 grundades det tysk-romerska riket, på 1600-talet splittrades Tyskland i hundratals feodalstater, och på 1800-talet grundades Tyska riket. Tysklands förlust i första världskriget ledde till bitterhet och revanschlystnad, vilket banade väg för nazistpartiet och Adolf Hitlers maktövertagande 1933. Hitler utlöste andra världskriget 1939. Det sex år långa kriget kostade 40–50 miljoner människor livet och lade Tyskland i ruiner. Under kriget kulminerade judeförföljelsen i förintelsen av sex miljoner judar.
Tysklands historia
Lästid 7 minuter
ANNONS
ANNONS
ANNONS
ANNONS
Tyskland bildas
1866 lät den preussiske ministerpresidenten Otto von Bismarck upplösa Tyska förbundet. I stället bildades 1867 Nordtyska förbundet under preussisk ledning. Efter den tyska segern i det fransk-tyska kriget 1870–1871 grundades Tyska riket, och Preussens kung Wilhelm I utropades till kejsare.
Preussen förblev ända fram till Adolf Hitlers maktövertagande 1933 den dominerande tyska staten. Bismarck, som 1871 utnämnts till rikskansler, var Tysklands mest inflytelserika politiker fram till 1890. Under kejsar Wilhelm II skedde i slutet av 1800-talet en kraftig upprustning till sjöss. Tyskland hade redan tidigare kontinentens starkaste marktrupper.
Första världskriget
Motsättningarna med de europeiska grannländerna utmynnade i första världskriget (1914–1918). Trots sin militära styrka förlorade Tyskland kraftmätningen. Efter nederlaget påtvingades Tyskland hårda fredsvillkor i form av landavträdelser och krigsskadestånd, som skapade en grogrund för bitterhet och revanschlystnad hos många tyskar. Nederlaget medförde också att kejsaren tvingades abdikera 1918.
Mellankrigstiden
I augusti 1919 antogs i staden Weimar en ny författning som gjorde Tyskland till en parlamentarisk förbundsrepublik. Den så kallade Weimarrepubliken (1919–1933) kännetecknades av stor partisplittring och svag regeringsmakt. De politiska och ekonomiska kriserna, bland annat den ekonomiska depressionen 1929–1930, banade väg för nazistpartiets valframgångar och Adolf Hitlers Tredje rike.
Hitler utnämndes till rikskansler (regeringschef) i januari 1933. Han satte Weimarförfattningen ur spel och förbjöd alla partier utom det nazistiska. Statsmakten ställdes under partiets kontroll. Nazisterna spelade på tyskarnas sårade nationella stolthet och odlade myten om den germanska (”ariska”) rasens överlägsenhet. Politiska motståndare förföljdes och judarna utsattes för hetskampanjer. 1935 fråntogs judarna sina medborgerliga rättigheter. Samtidigt återinfördes allmän värnplikt i strid med fredsfördraget från 1919. Den nazistiska regimen satsade allt på en tysk upprustning.
Andra världskriget och Förintelsen
Försöken att skapa ”lebensraum” (livsrum) åt tyskarna genom erövring av andra delar av Europa utlöste det andra världskriget 1939. Det sex år långa kriget kostade 40–50 miljoner människor livet och Tyskland lades i ruiner.
Under kriget kulminerade judeförföljelserna i det som idag brukar kallas Förintelsen. Nazisterna ville av rasideologiska skäl utrota alla judar och iscensatte ett gigantiskt folkmord med närmast industriella metoder. Från alla av nazisterna ockuperade områden forslades judar till stora förintelseläger i Polen där de dödades i gaskammare. Det förekom också massmord på judar i andra former i de områden som Tyskland invaderade. Sammanlagt beräknas sex miljoner judar, en kvarts miljon romer, 150 000 fysiskt och mentalt handikappade och många andra civilpersoner ha dödats av nazistregimen. Till detta kommer bland annat två till tre miljoner sovjetiska krigsfångar, som ofta dog av svält, och uppemot två miljoner etniska polacker.
Läs i Landguiden om Tysklands historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
3 oktober 2025
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
