Dagens Senegal har varit bebott sedan förhistorisk tid. I historisk tid bildades flera wolofriken norr om Gambiafloden. Européer kom till området från mitten av 1400-talet och inledde handel med bland annat slavar. Wolofrikena bestod till dess att Frankrike tog kontroll över området i början av 1800-talet. Kolonifederationen Franska Västafrika som bildades 1895 fick några år senare Dakar som huvudstad. Landet blev förhållandevis förfranskat. Efter andra världskriget växte kraven på självstyre. Senegal blev självständigt 1960.
Senegals historia
Delar av det område som idag utgör Senegal var periodvis knutna till de mäktiga rikena Ghana, Mali och Songhai. De tre storrikena avlöste varandra mellan 300-talet och 1500-talet och hade sina centra längre österut, främst i nuvarande Mali. Samtidigt blomstrade lokala småriken.
I Senegalflodens dalgång grundades kring 800-talet staten Tekrur, som främst befolkades av tukulor. Wolofs riken låg i väster. Ett av dem, Djolof, lyckades på 1300-talet lägga under sig de övriga. Detta enade wolofrike föll på 1500-talet sönder i de tidigare rikena, som bestod fram till fransmännens erövring på 1800-talet. Både tukulor- och wolof-rikena var starkt hierarkiska. I Casamance i söder levde bland annat diolafolket i mer jämlika samhällen.
Slavhandeln blir storindustri
De första européer som kom till Senegals kust var portugisiska sjöfarare och handelsmän. Under 1500-talet lockades också holländare, fransmän och britter dit av handeln med guld, gummi och elfenben. Men snart dominerade handeln med människor. Slaveri hade funnits länge i Afrika, men det var när européerna kom som det utvecklades till en storindustri. Européerna köpte krigsfångar och slavar av afrikanska härskare och flera miljoner människor skeppades från Västafrika till plantager i Amerika. Ännu fler miste livet i handeln: i krig och slavfångarräder, under de långa marscherna från inland till kust, och på färden över Atlanten. Ön Gorée utanför Dakar var i flera decennier en viktig utskeppningsplats för slavar, tills fransmännen förbjöd slavhandeln 1848.
Frankrike tar kontroll
Hela tiden stred européerna om strategiska platser längs kusten, som Gorée och staden Saint-Louis vid Senegalflodens mynning. Först 1814 hade Frankrike tagit slutlig kontroll över området. Jordnötter började nu odlas i stor skala och under andra hälften av 1800-talet trängde fransmännen inåt landet under hårda strider med de lokala härskarna.
Vid Berlinkonferensen 1884–1885 delade européerna upp den afrikanska kontinenten mellan sig. Stora delar av västra Afrika tilldelades Frankrike och 1895 bildades kolonifederationen Franska Västafrika, med Dakar som huvudstad från 1902.
Till skillnad från den brittiska kolonialpolitiken hade den franska som mål att på sikt inlemma kolonierna i moderlandet, i takt med att befolkningen anammade fransk kultur och livsstil. I praktiken var denna så kallade assimileringspolitik inte alls konsekvent, men den fördes längre i Senegal än någon annanstans i det svarta Afrika. Invånarna i ”de fyra kommunerna” – ön Gorée och de tre största städerna – fick i princip samma medborgerliga rättigheter som fransmän och 1914 kunde Senegal sända sin första svarta delegat, Blaise Diagne, till det franska parlamentet.
Från koloni till självständig nation
En intellektuell och politisk elit växte fram samtidigt som majoriteten av befolkningen var helt utan rättigheter. Efter andra världskriget, då många senegaleser tvingades strida på de allierades sida, ökade kraven på reformer. Kvinnorna i de fyra kommunerna fick rösträtt 1945, ett år efter de franska kvinnorna, och 1956 utsträcktes rösträtten till alla i kolonin.
Efter en folkomröstning två år senare blev Senegal och de flesta andra franska kolonier autonoma republiker inom det nybildade Franska samväldet. Men samväldet upplöstes snart i självständiga stater. Den 4 april 1959 gick Senegal samman med Franska Sudan (nuvarande Mali) i Federationen Mali. På dagen ett år senare undertecknades ett avtal som ledde till full självständighet i juni 1960. Redan i augusti samma år bröt federationen samman och 5 september utropades den självständiga Republiken Senegal med Léopold Sédar Senghor som president.
Läs i Landguiden om Senegals moderna historia från 1960 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om