För ungefär 4 000 år sedan slog sig baltiska stammar ned kring sydöstra Östersjön. Under medeltiden kämpade litauerna mot tyska korsriddare, men antog 1386 kristendomen genom en union med Polen. På 1400-talet bredde ett litauiskt storfurstendöme ut sig från Östersjön till Svarta havet. Det införlivades under 1700-talet i det ryska imperiet. 1918 blev landet självständigt men ockuperades av Sovjetunionen 1940, av Tyskland 1941 och åter av Sovjet 1944. Därefter blev Litauen en delrepublik i det kommunistiska Sovjetunionen.
Litauens historia
ANNONS
Självständighetsförklaring
Förryskningspolitiken stärkte dock det litauiska nationella självmedvetandet. Böcker på litauiska trycktes i Ostpreussen, där det bodde många litauer, och smugglades in i landet. 1883 kom den första tidskriften ut på litauiska, Aušra (Gryning). Kring sekelskiftet utvandrade många litauer, främst till Nordamerika.
I första världskriget kom Litauen under tysk ockupation. Tysk militär, som gav stöd till allt som kunde försvaga Ryssland, tillät 1917 att en litauisk konferens sammankallades i Vilnius. Representanter för flera litauiska organisationer valde ett råd med 22 medlemmar under ledning av Antanas Smetona. Rådet ställde krav på litauiskt oberoende.
Litauen utropade sin självständighet den 16 februari 1918 – numera landets nationaldag. Den självproklamerade självständigheten blev dock verklighet först efter Tysklands kapitulation i november samma år.
1919 invaderade den sovjetiska Röda armén Litauen för att stödja lokala kommunister som utropat ett styre i Litauen och Belarus. Men litauerna lyckades, med visst stöd av Tyskland, att driva ut angriparna. Ett år senare anfölls landet av det återuppståndna Polen, som gjorde anspråk på Vilniusområdet. Frågan togs upp i FN:s föregångare Nationernas förbund, där den avgjordes till Litauens fördel. Trots det annekterade polackerna Vilnius och Litauens regering tvingades flytta till Kaunas som blev huvudstad under mellankrigstiden. 1923 ockuperade Litauen det tyska Memelområdet (Klaipėda).
Under mellankrigstiden var Litauen ett ganska outvecklat jordbruksland, vars export av bacon, smör, ägg och lin ändå gav befolkningen ett visst välstånd. En återuppbyggnad inleddes, men den bräckliga litauiska demokratin tog slut redan 1926 när Antanas Smetona, då ledare för ett litet nationalistparti, kom till makten efter en militärkupp. Smetona, ”Folkets ledare”, införde en auktoritär enpartidiktatur, lät gripa kommunister och avrätta deras ledare.
Ockupationer – sovjetisk delrepublik
Den tyske nazistledaren och diktatorn Adolf Hitler införlivade i mars 1939 åter Memelområdet med Tyskland. När Tyskland och Sovjetunionen genom en icke-angreppspakt, den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten, en månad senare delade upp inflytandet över Östeuropa mellan sig hamnade Litauen först i Tysklands intressesfär, men överfördes senare till den sovjetiska. Litauen tvingades i oktober 1939 acceptera sovjetiska militärbaser på sitt territorium. I gengäld ”skänkte” sovjetledaren Josef Stalin Vilniusområdet till litauerna sedan han erövrat det från Polen.
I juni 1940 invaderade Sovjetunionen Litauen, under förevändningen att de sovjetiska baserna inte hade fått tillräckligt beskydd. President Smetona flydde utomlands. Den fängslade ledaren för det förbjudna kommunistpartiet i Litauen, Antanas Sniečkus, frigavs och blev säkerhetschef. Sniečkus ledde en terrorkampanj inför det val som sovjetmakten iscensatte, och där endast kommunistpartiet tilläts delta. I augusti 1940 blev Litauen formellt en sovjetrepublik, och gripanden och avrättningar av ”antisovjetiska element” följde.
Antanas Sniečkus initierade massdeportationer. I juni 1941 fördes tusentals människor från Litauen till Sibirien. När Tyskland senare samma månad angrep Sovjetunionen föll Litauen under tysk ockupation. Med hjälp av litauer genomförde de tyska nazisterna massakrer på omkring 200 000 litauiska judar. I Röda arméns motoffensiv mot Tyskland besatte sovjetiska trupper åter Litauen 1944.
Läs i Landguiden om Litauens historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om