Ett par tusen år före vår tideräkning blev människor bofasta i det som i dag är Guatemala. Så småningom växte den högtstående mayakulturen fram på höglandet. Den spred sig till vad som nu är södra Mexiko och grannländerna i söder. Mayafolket var framstående matematiker, astronomer och arkitekter. Under mayakulturens glansperiod mellan 300- och 900-talet e Kr byggdes bland annat tempelstaden Tikal i norra Guatemala.
Guatemalas historia
ANNONS
ANNONS
När de spanska erövrarna kom till området på 1520-talet hade mayacivilisationen sedan länge stagnerat (se avsnittet om upptäcktsresor). Riket hade splittrats i en rad mindre stadsstater som stred sinsemellan. Spanjorerna kunde snabbt ta kontroll över hela regionen, som utropades till vicekungadömet Nya Spanien. Européernas militära överlägsenhet och de sjukdomar de förde med sig fick förödande konsekvenser för mayafolket, även om en del av dem sökte en fristad i de otillgängliga bergen. Spanska bosättare lade efter hand beslag på mark och utnyttjade hänsynslöst ursprungsfolken som arbetskraft.
Mexikanernas uppror mot kolonialmakten ledde 1821 till att också Centralamerika blev självständigt. Området ingick först i Mexiko, men efter två år bildades Centralamerikanska unionen. Denna präglades dock av motsättningar mellan lokala ledare (caudillos). Unionen föll sönder med början 1838, då Rafael Carrera intog Guatemala City. Carrera var en konservativ caudillo som kom att dominera politiken i Guatemala fram till sin död 1865.
Självständigheten innebar ingen förändring av den samhällsstruktur som etablerats under kolonialtiden. Makten låg kvar hos en liten grupp godsägare, som med stöd av den katolska kyrkan och militären utnyttjade de fattiga guatemalanerna som arbetskraft. Ekonomin var ensidigt byggd på plantageodling och tillväxten var långsam.
Kyrkans makt bryts
År 1871 inleddes den så kallade liberala revolutionen. Ekonomin moderniserades genom satsningar på förbättrad infrastruktur, odling av exportgrödor och ökade utländska investeringar. Kyrkans makt bröts och dess stora jordegendomar såldes till privata intressenter, ofta tyska invandrare. Kaffe började odlas i högländerna.
Landets ursprungsbefolkning förlorade i samband med detta enorma markområden, som de ägt kollektivt, och blev ännu mer beroende av daglönearbete. I början av 1900-talet började bananer odlas i låglandet. Det amerikanska bananbolaget United Fruit Company blev en av Guatemalas mest inflytelserika jordägare.
Den sista företrädaren för epoken var general Jorge Ubico som valdes till president 1931. Under Ubico ökade det politiska förtrycket och under andra världskriget lyckades han stöta sig både med nationalister inom armén och progressiva intellektuella. Det banade väg för en folklig resning och 1944 tvingades Ubico avgå.
Nu inleddes Guatemalas första demokratiska period. En ny författning skrevs som garanterade grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. President Juan José Arévalo och hans efterföljare Jacobo Arbenz moderniserade ekonomin och genomförde sociala reformer. Stora satsningar gjordes på att bygga sjukhus, skolor och bostäder. En kampanj igångsattes för att öka läs- och skrivkunnigheten bland befolkningen. Fackföreningar bildades.
Försök gjordes också att bryta USA:s grepp om landets utrikespolitik och ekonomi. En lag om omfördelning av jorden antogs 1952 och blev ett hot mot de stora jordägarna, däribland det amerikanska bananbolaget United Fruit Company. USA stoppade då allt bistånd med motiveringen att kommunister hotade Guatemalas stabilitet. När en grupp exilguatemalaner med amerikanskt stöd 1954 tågade in i landet för att störta Arbenz fick presidenten inte arméns stöd.
Läs i Landguiden om Guatemalas moderna historia från 1954 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
23 november 2022
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
