Merparten av Kroatien ingick länge i större statsbildningar, och lydde under århundraden i huvudsak under ungersk och österrikisk-ungersk överhöghet. Vid första världskrigets slut 1918 bildades ett nytt sydslaviskt kungarike som småningom fick namnet Jugoslavien. Kroaterna motsatte sig serbisk dominans i det nya riket. Under andra världskriget samarbetade kroatiska fascister med Nazityskland. När fascistregimen föll blev Kroatien åter en del av Jugoslavien, som från krigsslutet 1945 blev en socialistrepublik.
Dagens Kroatien beboddes av illyriska stammar när romarna lade det under sig och bildade provinsen Illyricum. På 500-talet e Kr lämnade kroaternas slaviska förfäder sina boplatser i dagens Ukraina och sökte sig mot Donaudalens nedre del. De bosatte sig i området som nu lydde under den bysantinska (östromerska) kejsaren i Konstantinopel. Men influenserna från väster var också starka, och kroaterna har åtminstone sedan 700-talet varit katoliker.
Under 800-talet fanns två kroatiska furstendömen, Dalmatiska Kroatien vid kusten och Pannoniska Kroatien i inlandet. Denna uppdelning har återkommit under århundradena – kustområdena har till stor del en annan historia än det kroatiska inlandet.
På 900-talet grundades ett självständigt kroatiskt kungadöme mellan floden Drava och Adriatiska havet. Under Petar Krešimirs tid som kung (1058–1074) utvidgades gränserna och Kroatien stod på toppen av sin makt. Krešimir kapade banden till Östrom och stärkte relationerna till påven i väst. I slutet av 1000-talet stupade dock den siste kroatiske kungen och Östrom återtog kontrollen över Dalmatien medan Ungern erövrade norra Kroatien. Stora delar av Kroatien skulle därefter, med några avbrott, vara kvar under först ungerskt och senare österrikiskt-ungerskt inflytande fram till 1918. Först 1991 bildades en ny självständig kroatisk stat.
Kroatien blir gräns mellan kristet och muslimskt
Under 1400-talets senare del började det osmanska (turkiska) riket erövra delar av Kroatien från ungrarna. 1529 delades det ungerska territoriet mellan turkarna och det av ätten Habsburg styrda riket som senare blev kejsardömet Österrike-Ungern. Norra Kroatien blev en del av det habsburgska kungadömet Ungern medan södra Kroatien liksom större delen av Slavonien föll under osmanskt styre. Kroatien blev därmed gränsland mellan det kristna västerlandet och den muslimska världen i öst. Under 1500- och 1600-talen flydde många serber undan turkarnas erövringar till Kroatiens gränsområden mot det osmanska Bosnien. Området fick beteckningen Militärgränsen (Vojna Krajina, eller Krajina). Genom denna inflyttning uppkom den stora serbiska minoritet som i början av 1990-talet kom i konflikt med den kroatiska regeringen.
Turkarnas erövringar fortsatte men i början av 1600-talet kom en liten del av Krajina i habsburgarnas händer. Vid seklets slut hade den habsburgska monarkin lagt under sig hela Kroatien utom de venetianska territorierna Dalmatien och Istrien samt den självständiga stadsstaten Ragusa (Dubrovnik). Vid Wienkongressen 1815 fick Österrike Istrien och Dalmatien.
Under 1830-talets illyriska rörelse väcktes en sydslavisk nationalromantik till liv. På 1880-talet fick Kroatien visst självstyre, men bland kroaterna växte sig kravet på full självständighet allt starkare. När det habsburgska Ungern i slutet av seklet åter försökte införa ungerska seder i sina slaviska områden växte protesterna. Den starkt antiserbiska handelspolitik som började föras 1904 fick den gamla rivaliteten mellan kroater och serber att övergå i en sydslavisk, jugoslavisk solidaritet (jugo betyder syd på kroatiska och serbiska).
Sedan Österrike-Ungern kollapsat i första världskriget utropades 1918 ”Serbers, kroaters och sloveners kungarike” under Serbiens regent Aleksandar Karađorđević. Situationen var dock spänd i den nya staten. Kroater och slovener önskade en lös federation inom kungariket, medan serberna ville ha en centraliserad stat. 1928 var ett inbördeskrig nära. Kung Aleksandar upplöste 1929 parlamentet, satte författningen ur spel och gjorde sig själv till diktator i staten som döptes om till Kungariket Jugoslavien. En period av ekonomisk depression och politiskt våld följde. I Kroatien växte den nybildade fascistorganisationen Ustaša i styrka. 1934 mördades kung Aleksandar under ett besök i Frankrike. Kroatiska extremistnationalister misstänktes ligga bakom mordet.
I april 1941 överfölls Jugoslavien av tyska, italienska, ungerska och bulgariska styrkor. I Kroatien bildades en tysk lydstat med den fascistiske Ustašaledaren Ante Pavelić i spetsen. Den så kallade Oberoende staten Kroatien (Nezavisna Država Hrvatska, NDH) omfattade även merparten av Bosnien-Hercegovina och delar av Serbien. Ustašaregimen blev ökänd för barbariska förföljelser och mord på hundratusentals serber och tiotusentals romer och judar.
Två rivaliserande motståndsgrupper stred mot de nazistiska inkräktarna och mot Ustašaregimen: de kungatrogna četnici (tjetniker) och den nationella befrielsearmén under det jugoslaviska kommunistpartiets ledare Josip Broz, alias Tito. Titos partisanstyrkor var mest framgångsrika i denna kamp. Fascistregimen i Kroatien föll 1944.
Läs i Landguiden om Kroatiens historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
