Användningen av embryonala stamceller är etiskt kontroversiell medan så kallade adulta stamceller inte ger upphov till någon debatt. Varför inte? Vad betyder stamceller för medicinsk forskning?
Vad är stamceller och var i kroppen finns de?
Stamceller är omogna celler eller ursprungsceller som ännu inte har specialiserats. Beroende på omgivningen (tillväxtfaktorerna) har de förmågan att utveckla sig till olika typer av celler. Stamceller finns i embryon, i foster och i alla människor. Hos barn och vuxna finns stamceller i bland annat benmärgen, nervvävnad och hjärnan. Det finns även stamceller i navelsträngsblod, fostervatten, tänder och på andra ställen i kroppen.
Embryonala stamceller
Embryonala stamceller finns i befruktade ägg under de första veckorna. De första dagarna kan alla stamceller utvecklas till varsitt nytt embryo och är alltså totipotenta. Efter en vecka har de hunnit specialisera sig och blivit pluripotenta. De embryonala stamceller man använder i forskning är pluripotenta.
Man har ännu inte framgångsrikt använt embryonala stamceller i behandlingar, eftersom vävnad som skapas med hjälp av embryonala stamceller inte lämpar sig för transplantation, då den växer ohämmat, precis som cancer. Innan man hittat sätt att kontrollera tillväxten kommer embryonala stamceller därför inte att kunna användas kliniskt.
Adulta stamceller
Adulta stamceller finns i många olika organ och vävnader i människokroppen, där deras uppgift är att förnya och reparera. Det finns ett stort antal olika sorters adulta stamceller för olika typer av vävnad, och de har större förmåga att mogna till olika typer av celler än vad man tidigare trott. Man har också visat att adulta stamceller kan utvecklas i omvänd riktning, till ett mindre differentierat stadium, för att sedan omprogrammeras och ge upphov till en annan typ av stamcell. Från djurförsök har rapporterats att blodceller under vissa betingelser kan utvecklas från neurala stamceller, och att neurala stamceller kan utvecklas från benmärgsstamceller. Man har även påvisat att det finns neurala stamceller i hjärnan på vuxna, vilket var en närmast sensationell upptäckt, eftersom det utmanar den gamla sanningen att hjärnan saknar möjlighet att reparera uppkomna skador.
Läs mer om användningen av adulta stamceller här
Varför vill forskare använda stamceller?
Att kunna få celler att växa och ersätta skadad vävnad skulle vara en bot mot många allvarliga sjukdomar. Stamceller gör detta under fosterutvecklingen, och om man kunde få dem att göra detta i en vuxen kropp skulle många sjukdomar kunna botas. Man har även gjort framgångsrika försök med att injicera egna benmärgsstamceller i hjärtmuskeln på patienter med nedsatt hjärtfunktion efter infarkt, och det pågår även försök med transplantat av hornhinne och hudstamceller. Andra typer av adulta stamceller kan dock vara betydligt svårare att identifiera och isolera. Den typ av stamcell som har störst potential är pluripotenta stamceller som kan bilda vilken vävnad som helst. Dessa är dock svåra att isolera eftersom de endast existerar i ett mycket litet antal och under kort tid, innan de vidareutvecklas i riktning mot mer specialiserade celler. Många forskare hoppas att stamcellsforskningen med tiden kommer att leda till nya, revolutionerande behandlingsmetoder. Det finns redan medicinska tillämpningsområden för adulta stamceller, men forskningen med embryonala stamceller bedrivs fortfarande som grundforskning.
Rättsläget i Sverige och internationellt gällande forskning på embryonala stamceller
Sedan april 2005 tillåter svensk lag forskning på befruktade ägg och embryonala stamceller. Internationellt råder det stor oenighet om huruvida forskning på embryonala stamceller skall tillåtas eller inte. Storbritannien, Schweiz och Sverige har intagit den mest tillåtande hållningen medan det i Tyskland endast i undantagsfall och efter etisk prövning är tillåtet att framställa övertaliga embryon vid provrörsbefruktning.
Vad är kloning och hur går det till?
Kloning innebär att man skapar en genetiskt identisk kopia av en individ. Det är det sätt på vilket bakterier, andra encelliga organismer och även vissa växter förökar sig på. Även bland vissa djur förekommer naturlig kloning, och ett enäggstvillingpar är en klon bestående av två individer. Den kloning som sker i laboratorier görs genom att man tar DNA från t.ex. en hudcell och injicerar det i en äggcell där cellkärnan tagits bort. Äggcellen och den nya cellkärnan förenas antingen genom en elektrisk stöt eller med hjälp av vissa kemiska substanser, som även får celldelningsprocessen att påbörjas. Sedan placeras äggcellen i livmodern på en bärarorganism, där den, om allt fungerar, utvecklas till en kopia av ursprungsindividen. Klonen har inga föräldrar, utan är tvilling till antingen sin “far” eller “mor.” Man kan även säga att klonen är sin “far” eller “mor”, bara förskjutet i tiden.
Terapeutisk och reproduktiv kloning
Terapeutisk kloning görs för att få fram embryonala stamceller (se ovan). Metoden innebär att arvsmassan från en vuxen individ förs in i en obefruktad äggcell som därmed kan utvecklas till ett embryo utan att behöva befruktas. Embryot tillåts inte utvecklas till ett foster, utan förstörs genom att man utvinner dess stamceller. De utvunna stamcellerna odlas sedan i speciell näringslösning för att förökas eller utvecklas till önskade kroppsceller. Man hoppas att framodlade embryonala stamceller så småningom skall kunna injiceras (transplanteras) in i skadad vävnad hos patienter. Det man vill vinna genom denna metod är att undvika avstötning, eftersom både givare och mottagare är samma person.
Reproduktiv kloning görs för att föda fram en med givaren genetiskt identisk individ. Ett obefruktat ägg förses med cellkärnan från en kroppscell från en vuxen individ. Ägget innehåller då en komplett uppsättning arvsmassa, och behöver inte befruktas för att utvecklas till embryo. Embryot får samma genuppsättning som den vuxna individen, och kan utvecklas till en ny individ med samma arvsmassa som donatorn. Fåret Dolly, det första däggdjuret som klonades, är ett exempel på detta. Reproduktiv kloning har, så vitt man vet och med all sannolikhet, aldrig utförts på människor.
Hur säker är kloningstekniken?
Reproduktiv kloning är en ung och osäker teknik. För att få en frisk avkomma behöver man utgå från hundratals eller tusentals ägg. Risken är stor att en klon som föds visar sig vara svårt missbildad. Och det är en öppen fråga om klonade djur som ser friska ut från början kan få ett normallångt liv.
Fåret Dolly föddes 1997 efter 277 misslyckade försök, som resulterade i missfall och missbildade avkomlingar. Det slutgiltiga framgångsrika resultatet, Dolly, åldrades i förtid och avlivades 2003. Experiment på möss visar tydligt att klonade möss också har kortare livslängd än normala möss.
Vad säger lagen om kloning?
I Sverige är terapeutisk kloning tillåtet sedan april 2005. För detta krävs att både de som donerar ägg och kroppsceller skall ge sitt informerade samtycke. Dessutom måste de försök som görs med terapeutisk kloning ha tillstånd från de etikprövningsnämnder, som granskar forskning på människor ur etisk synpunkt. Förutom Sverige tillåter även bland annat Spanien, Storbritannien, Belgien, Schweiz, Japan, Australien, Israel, Sydkorea och Singapore terapeutisk kloning. Reproduktiv kloning är inte tillåtet i Sverige.
Europaparlamentet har i flera resolutioner tagit avstånd från mänsklig kloning. Med anledning av ett förslag i Storbritannien om att tillåta terapeutisk kloning presenterade parlamentet sommaren 2000 en starkt kritisk resolution om kloning av människor. I praktiken har EU haft en mycket restriktiv hållning. Sällskapet European Society of Human Reproduction and Embryology har sedan 1999 haft ett moratorium för reproduktiv kloning.
År 2005 antog FN:s generalförsamling en deklaration som uppmanar regeringar världen över att förbjuda alla former för kloning av människor. Det finns dock länder som till exempel Belgien, Storbritannien, Kina, Sydkorea och Singapore som hoppas på att terapeutisk kloning skall bli en inkomstkälla. De opponerade sig mot ett totalt förbud och deklarerade omedelbart efter omröstningen att de tänker ignorera FN:s uppmaning.
Text: Respekt, katolsk rörelse för livet
Textmaterialet är redigerat av SO-rummet
Hemsida: Respekt, katolsk rörelse för livet
