Antal invånare: 1,2 miljoner (2025)
Huvudstad: Djibouti
Djibouti ligger på Afrikas horn, där Röda havet möter Adenviken. Landet var en fransk koloni fram till självständigheten 1977. Djibouti består till största delen av öken och saknar nästan helt naturtillgångar och odlingsbar mark. Landet får sina inkomster från hamnverksamhet, järnvägsfrakt till Etiopien samt från att upplåta militärbaser till USA, Frankrike, Japan, Italien och Kina.
Befolkning
I Djibouti dominerar två folkgrupper. I söder finns den somaliska klanen issa och i norr lever afar, ett folk som också finns i Etiopien och Eritrea. Issa talar somaliska och afarerna talar afariska, som är ett kushitiskt språk besläktat med somaliskan. Mellan issa och afar råder spänningar.
Officiella språk är franska och arabiska, men flertalet invånare talar somaliska eller afariska.
Religion
Islam är statsreligion i Djibouti men landets författning garanterar religionsfrihet. Nittioåtta procent av invånarna är sunnimuslimer.
Politiskt system
Djibouti har presidentstyre efter fransk modell. Efter en folkomröstning trädde en ny författning i kraft 1992 som innebar att det tidigare enpartisystemet formellt avskaffades.
Presidenten är både stats- och regeringschef. Presidenten väljs i direkta, allmänna val för en mandatperiod på fem år.
Demokrati och rättigheter
Djibouti styrs med auktoritära metoder av president Ismaïl Omar Guelleh och hans partikoalition UMP. President Guelleh och hans närmsta krets har kuvat såväl politisk opposition som fria medier. Det finns inga oberoende medier kvar inne i Djibouti. Regimen anklagas regelbundet för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Utrikespolitik och försvar
Djibouti med sin stora hamn har ett strategiskt läge vid inloppet till Röda havet. Fem inflytelserika länder har tillåtits upprätta militärbaser där: USA, Kina, Japan, Frankrike och Italien. Dessutom är Djibouti en viktig knutpunkt för regional och internationell handel. Djibouti för i huvudsak en västvänlig och proarabisk utrikespolitik, men har också nära band till Kina.
Ekonomi
Djiboutis ekonomi är nästan helt baserad på service, främst hamnverksamhet, handel via järnväg med Etiopien samt inkomster från utländska militärbaser. Ekonomin har vuxit snabbt sedan millennieskiftet, men inkomsterna kommer bara en liten elit i huvudstaden till del.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Djiboutis geografi >
Utbildning
Utbildningsnivån i Djibouti är generellt låg. Nästan hälften av den vuxna befolkningen är analfabeter och en tredjedel av barnen går inte alls i skolan. Förutom den statliga skolan finns flera missionsskolor.
Kultur
Djibouti har få internationellt kända författare, musiker och konstnärer. Däremot har landets båda stora folkgrupper issa och afar långa traditioner av muntligt berättande och diktande.
Sociala förhållanden
Fattigdomen är utbredd i Djibouti, där levnadsförhållandena är svåra för de flesta invånare. Ungefär var femte invånare får inte tillräckligt med mat. En minoritet av befolkningen har tillgång till grundläggande sjukvård och många saknar såväl rent vatten som toalett.