Intressen uppkommer utifrån egenintressen som formas av vad man uppfattar som identiteter, normer och idéer. En stat grundas i att dess befolkning ser sig själva som en gemensam enhet som delar normer och uppfattningar om världens fenomen och element. När dessa individer börjar arbeta tillsammans formas deras gemensamma identitet och de skapar gemensamma värden som dessa kommer att arbeta för att behålla och förstärka.
Hade alla individer delat samma identiteter, normer och idéer så hade världen vara enad och fredlig. Men med 8 miljarder individer på jorden (2023) så är det ofrånkomligt att det finns skillnader i hur man uppfattar sig själv, sin roll och sitt beteende. Därmed formas dagens situation av hur vi som individer uppfattar vår situation, nämligen som medborgare i olika stater, stater som skiljer sig från varandra eftersom befolkningarna i dessa länder skiljer sig från varandra.
Om stater kommer samarbeta eller starta krig utgår därför utifrån det skapade egenintresset och den egna befolkningens identitetsuppfattning. T.ex. har den amerikanska befolkningen en helt annan syn på hur man bör använda militära styrkor utomlands för att påverka internationell politik jämfört med hur vi resonerar i Sverige. Detta bygger på historiska erfarenheter och resonemang kring vad som bäst förstärker våra egenintressen, egenintressen som grundas i det system där vi uppfattar oss själva som deltagare.
Ingen övermakt
Det finns en väsentlig skillnad mellan hur staterna förhåller sig till varandra i det internationella systemet och hur den svenska staten förhåller sig till det svenska samhället. I Sverige stiftar riksdagen lagar och myndigheterna löser konflikter mellan olika aktörer, tar in skatt och ser till att det finns exempelvis fungerande utbildnings- och sjukvårdssystem.
I det internationella systemet finns det ingen överordnad myndighet. Även om internationell rätt har utvecklats och breddats, är de väsentligt reglerna ofta oklara och motsägelsefulla. Det finns heller ingen polis eller gemensam krigsmakt som kan straffa de som överträder reglerna. Det är bara när staterna är överrens som regler och lagar blir verklighet eller speciella satsningar kan göras.
Förhållandet mellan en stat och världssamfundet beror till stor del på hur det internationella systemet tolkas. I till exempel FN kan går det ofta att se hur de olika perspektiven kolliderar med varandra. Ibland är besluten påverkade av realismen, ibland av liberalismen.
Krig eller samarbete?
Länder som är oense eller i konflikt med vandra kan lösa sina problem på fredlig väg genom förhandlingar och samarbete. Men de kan också hamna i krig.
Valet mellan samarbete och krig kan tyckas enkelt. Krig är grymt, förödande och kostsamt, medan förhandlingar och samarbete leder framåt. För många, de flesta, är det också så.
Samtidigt finns det de som tjänar på krig. Vad som till slut avgör om stater hamnar i väpnade konflikter med varandra eller samarbetar är ingen enkel fråga, utan beror på många olika saker.
Den internationella politiken domineras av flera olika teoretiska perspektiv som alla på olika sätt förklarar och analyserar internationella händelser och dess konsekvenser. Oavsett vilket perspektiv som används, kan samspelet i det internationella systemet placeras in på en femgradig skala:
- Krig - en stat använder militärt våld för att nå politiska eller ekonomiska mål. Idag är den vanligaste formen inbördeskrig.
- Kris - en akut och allvarlig svårlöst konflikt mellan stater. Den är så allvarlig att den kan leda till krig, men kan också hanteras fredligt genom förhandlingar.
- Förhandling - stater samtalar eller förhandlar för att lösa gemensamma konflikter. Inget utpräglat samarbete pågår, men det är inte frågan om någon kris.
- Allians - stater kan gå samman i en allians för att de vill stärka sin militära position (makt) eller förhindra att motståndaren göra det.
- Integration - flera stater arbetar gemensamt inom ett eller flera områden. Ofta är syftet att genom samarbetet stärka den egna statens, eller de gemensamma staternas, position på andra områden än de rent militära, till exempel handel.
Möjlig världsregering
FN, WTO och WHO är exempel på mellanstatliga organisationer där det är valfritt för stater att delta. Besluten tas gemensamt och det finns ingen överordnad makt som kan fatta beslut när inte staterna kommer överens eller inte följer de lagar som man kommit överens om. Regelverket består ofta av rekommendationer.
Så är det till exempel med folkrätten där staterna kommit överens om riktlinjer för till exempel handel, diplomatiska förbindelser och krigföring. Internationella avtal är generellt inte allmänt gällande lagar. Staterna avgör själva om de vill skriva under eller inte.
Fred och säkerhet
Det finns olika teorier och strategier för att uppnå fred och säkerhet i världen. En av de mest klassiska är den om maktbalans som går ut på att länder är ovilliga att starta krig om deras motståndare är ungefär lika starka som de själva.
En annan teori går ut på att stater som samarbetar - till exempel genom omfattande handel - är ovilliga att starta krig med varandra eftersom kriget skulle medföra för stora negativa konsekvenser för dem. Militära samarbeten avskräcker också från krig.
Om en stat är så dominerande att andra stater inte kan utmana den, råder hegemoni.
Ett alternativ till en eller ett par dominerande stater vore en överordnad internationell myndighet som tog över makt och resurser från staterna, en slags världsregering. Enligt en del är ett sådant här system den enda rimliga lösningen på krigen i världen, medan det för andra är en utopi.
|
LÄS MER: Globalisering - orsaker och följder
LÄS MER: Mänskliga rättigheter
LÄS MER: Ekonomins globalisering
LÄS MER: Kritik mot globaliseringen och de transnationella företagen
LÄS MER: Media och samhället
LÄS MER: Världens befolkning
LÄS MER: Migration, urbanisering och städer
LÄS MER: Fattigdom och ohälsa i världen
LÄS MER: Miljö och hållbarhetsfrågor
LÄS MER: Nutidshistoria
PODCAST: Kärnvapen och kärnvapenmakter
PODCAST: Hur fungerar FN:s säkerhetsråd?
