Ingen stat eller aktör - hur mäktiga de än tycks vara - bestämmer ensamt på den internationella arenan. Dessutom är alla mer eller mindre beroende av varandra.
Om industrier i ett land släpper ut föroreningar som förstör miljön - och kanske i sin förlängning påverkar klimatet - drabbar det även andra länder. Hur länder väljer att hantera sådana här och liknande konflikter är en del av den internationella politiken.
Olika perspektiv
Dagligen rapporterar media om händelser som på olika vis rör internationell politik. Ofta är uppgifterna om vad som inträffat, varför och vilka konsekvenser händelserna får, motstridiga. Det beror bland annat på att de som tolkar uppgifterna utgår från olika perspektiv.
Varierande utgångspunkter leder till att olika medier uppmärksammar händelser och företeelser i världen på världen på olika sätt. Det innebär inte att något av perspektiven behöver vara felaktigt.
Tre teoretiska perspektiv har dominerat synen på internationell politik: realism, liberalism och konstruktivism. De olika teorierna ger olika svar på hur det internationella systemet ser ut, vad som står på spel och vilka aktörer som är viktiga.
Realism
Realismen grundas i ett centralt fokus på staten som de anser är den enda aktören i internationell politik. Staten är den aktör som besitter makt och medel nog att starta stora krig, skapa och tillintetgöra internationella samarbeten samt influera andra stater.
Teorin anser att det råder anarki mellan länder och att internationell politik handlar om överlevnad. De starkaste staterna har makt nog att bestämma utvecklingen. Därmed samarbetar stater av enbart på grund av ett egenintresse, där allting utgår ifrån att man ska maximera sina egna säkerhets- och maktintressen. Ifall olika staters strider mot varandras kommer den stat med mest makt att bekämpa den svagare statens intressen. Detta gör att alla stater ständigt rustar sig militärt för att kunna försvara sig i den anarkistiska och osäkra världen där alla stater strävar efter mer makt och ökad säkerhet.
Freden i världen upprätthålls med hjälp av avskräckning och maktbalans av militära styrkor mellan länderna. Det är alltså rädslan för de andra ländernas militära förmågor som gör att länder inte går i krig. Men en situation utav fred ses främst som ett undantag då ett system utav anarki bygger på osäkerhet och detta medför att krig och konflikter alltid är närvarande.
Liberalism
Liberalismen anser att det finns många viktiga och inflytelserika aktörer på den internationella scenen, till exempel stater, företag, individer och organisationer. De menar att man inte kan isolera staten som avgörande aktörer då dessa stater utgörs utav individer som lever i ett samhälle och driver företag eller organisationer. Dessa individer och företag driver, precis som stater, en enskild, internationell agenda som kan påverka den politiska utvecklingen. Därmed finns det flera intressen som styr den internationella politiken och det finns betydligt fler möjligheter för transnationella samarbeten än om man enbart hade fokuserat på stater som aktörer.
Den internationella politiken anses grundas i aktörernas gemensamma intressen och deras strävan efter att maximera sina möjligheter genom att samarbeta med andra aktörer med liknande agenda. Dessa gemensamma intressen kan man se i det faktum att länder bedriver handel med varandra, och när man sedan insåg vilka fördelar man kunde utvinna ur att samarbeta så utformade man internationell rätt för att se till att alla kunde interagera med varandra på ett strukturerat sätt. När aktörer väl samarbetar och gynnas av att utbytet mellan varandra så skapas "interdependens", alltså ett beroende av varandra, vilket gör att aktörerna skapar gemensamma värden som de kommer skydda gemensamt. Detta gör att de gemensamt kommer att försöka motverka krig och instabilitet som kan hotat deras samarbete.
Liberalismens grundidé är att individer vill samarbeta ifall de bara får möjlighet att inse att det skulle kunna ge dem någon positiv avkastning. Och eftersom alla stater består utav individer så borde alla stater förr eller senare sträva efter att samarbeta. Detta är en utav anledningarna till varför demokrati anses vara så viktigt för världsfreden; för om alla får vara med och bestämma om hur sitt land ska styras så brukar det leda till att landet öppnar upp sig för omvärlden. Detta gör att internationella institutioner kan formas och verka för att stabilisera världen och främja ytterligare internationella samarbeten.
Konstruktivism
Konstruktivismen tar en helt annan ståndpunkt och bygger sin teori på att alla intressen är konstruerade för att få aktörer att uppfatta sin situation och väljer att agera på ett särskilt sätt. De lägger inte ett värde på vilken makt en aktör har då detta är ett konstruerat värde som enbart värderas utav andra aktörer. Ett land som har en stark militär kommer enbart att uppfattas som ett starkt land om det finns andra länder som känner sig hotade utav dessa styrkor, ett samhälle som är rikt på naturresurser är enbart rikt om dessa naturresurser är efterfrågade på en marknad. Inget värde är alltså konstant utan är ständigt föränderliga.
Intressen uppkommer utifrån egenintressen som formas av vad man uppfattar som identiteter, normer och idéer. En stat grundas i att dess befolkning ser sig själva som en gemensam enhet som delar normer och uppfattningar om världens fenomen och element. När dessa individer börjar arbeta tillsammans formas deras gemensamma identitet och de skapar gemensamma värden som dessa kommer att arbeta för att behålla och förstärka.
Hade alla individer delat samma identiteter, normer och idéer så hade världen vara enad och fredlig. Men med 7,7 miljarder individer på jorden (2019) så är det ofrånkomligt att det finns skillnader i hur man uppfattar sig själv, sin roll och sitt beteende. Därmed formas dagens situation av hur vi som individer uppfattar vår situation, nämligen som medborgare i olika stater, stater som skiljer sig från varandra eftersom befolkningarna i dessa länder skiljer sig från varandra.
Om stater kommer samarbeta eller starta krig utgår därför utifrån det skapade egenintresset och den egna befolkningens identitetsuppfattning. T.ex. har den amerikanska befolkningen en helt annan syn på hur man bör använda militära styrkor utomlands för att påverka internationell politik jämfört med hur vi resonerar i Sverige. Detta bygger på historiska erfarenheter och resonemang kring vad som bäst förstärker våra egenintressen, egenintressen som grundas i det system där vi uppfattar oss själva som deltagare.
Ingen övermakt
Det finns en väsentlig skillnad mellan hur staterna förhåller sig till varandra i det internationella systemet och hur den svenska staten förhåller sig till det svenska samhället. I Sverige stiftar riksdagen lagar och myndigheterna löser konflikter mellan olika aktörer, tar in skatt och ser till att det finns exempelvis fungerande utbildnings- och sjukvårdssystem.
I det internationella systemet finns det ingen överordnad myndighet. Även om internationell rätt har utvecklats och breddats, är de väsentligt reglerna ofta oklara och motsägelsefulla. Det finns heller ingen polis eller gemensam krigsmakt som kan straffa de som överträder reglerna. Det är bara när staterna är överrens som regler och lagar blir verklighet eller speciella satsningar kan göras.
Förhållandet mellan en stat och världssamfundet beror till stor del på hur det internationella systemet tolkas. I till exempel FN kan går det ofta att se hur de olika perspektiven kolliderar med varandra. Ibland är besluten påverkade av realismen, ibland av liberalismen.
