S Fördjupning
Svenska medeltida borgar
Borgar hade förutom militära även administrativa funktioner i medeltidens Sverige. Den äldsta typen var de s.k. kastalerna (fristående stentorn) av vilka ett stort antal uppfördes längs kusterna under senare delen av 1100-talet, ofta i närheten av kyrkor. Kastalerna kunde dock bara tjäna som tillfälliga tillflyktsorter och var varken rymliga eller bekväma.
Näs på Visingsö från mitten av 1100-talet är det äldsta exemplet på en riktig borg. Men det var först genom kungamaktens expansion på 1200- talet som ett system av befästa hus med permanent besättning växte upp runt om i landet. Borgarna i Borgholm, Kalmar, Lödöse, Stockholm, Västerås, Örebro och Nyköping är de mest kända exemplen från denna tid. De skulle fungera som kungamaktens förlängda arm, dit skatter och naturaavgifter kunde levereras. För sitt underhåll tilldelades de särskilda län, och härigenom växte ett administrativt system fram.
Parallellt med de stora slotten i sten fanns också mindre befästningar i trä, vilka från 1300-talet och framåt ofta byggts som residens åt olika adelsätter eller lokala fogdar. Genom Engelbrektsupproret förstördes ett stort antal av dessa, och de blev aldrig återuppbyggda.
Vissa kyrkor var också byggda för att fungera som befästningar i ofredstid och fick även fungera som förläggningsort för trupper. Vid Nyköpingsmötet 1396 drev Margareta igenom att alla i ofred byggda borgar skulle rivas, om inte kronan önskade behålla dem. Detta tycks den svenska adeln dock ha nonchalerat. Vid ett möte i Halmstad 1483 tillerkände sig adeln rätten att befästa sina gårdar och även rätten att vägra kungens representanter tillträde dit.
Vasatidens slott
Slottsbyggen skedde i stor omfattning under Gustav Vasa och hans söner. Bakgrunden var främst militär. Det gällde att skydda rikets gränser och bevara kontrollen över upproriska landsändar.
Den första kända befästningsplanen för riket är från 1544, i Dackefejdens kölvatten. Liksom under medeltiden handlade det även om att åstadkomma förrådslokaler för kronans naturainkomster samt att genom ståt och prakt manifestera den uppåtsträvande kungamakten. Slotten i Stockholm, Älvsborg, Kalmar, Borgholm och Jönköping förstärktes, och inåt landet utfördes arbeten på Gripsholm och Uppsala. Ett helt nytt slott uppfördes dessutom i Vadstena.
Karakteristiskt för Vasatidens borgar är de låga rundade tornen och de omgivande jordvallarna, eftergifter åt den nya tidens artilleriteknik.
Den av Gustav Vasas söner som ägnade slottsbyggena mest intresse var Johan III som även hade estetiska synpunkter på verksamheten. Svartsjö slott i Uppland byggdes om med renässansträdgårdar, men brann ned 1687.
