Tjeckiens, och tidigare Tjeckoslovakiens, historia som en självständig stat är relativt kort. Men Böhmen och Mähren, som idag utgör västra respektive östra Tjeckien, tillhör de äldsta bosättningsområdena i Europa. Böhmen, Mähren och Schlesien kom 1526 under det habsburgska styret i Österrike-Ungern.
Den tjeckiska nationalism, som växt fram under 1700- och 1800-talen, radikaliserades i samband med första världskrigets utbrott. Efter Österrike-Ungerns sammanbrott hösten 1918 utropade Tjeckoslovakien sin självständighet. 1938–1939 annekterades Tjeckien av Tyskland, och fram till 1944 omvandlades Böhmen och Mähren till ett tyskt protektorat. Slovakien blev en självständig stat 1939, som i praktiken var underordnat Tyskland.
Området under medeltiden
Böhmen fick sitt namn efter de keltiska bojerna. De slaviska förfäderna till dagens tjecker och slovaker tros ha invandrat mellan 500 och 700 e Kr.
Under 800-talet utgjorde Mähren kärnan i ett stort västslaviskt rike, Stormähriska riket, som även omfattade Böhmen samt delar av dagens Slovakien, Polen och Ungern. Vid samma tid började Böhmen och Mähren kristnas. I början av 900-talet föll riket sönder när magyarerna (ungrarna) strömmade in och erövrade Slovakien. Från denna tid och fram till 1918 levde tjecker och slovaker politiskt och kulturellt åtskilda.
Böhmen fick på 900-talet en inhemsk furstedynasti, premysliderna, som erkände den tyske kejsaren som överhuvud. På 1000-talet införlivades Mähren i det böhmiska riket, varefter de båda områdena i stort sett haft en gemensam historia. Många tyskar invandrade på 1100- och 1200-talen. Under den tysk-romerske kejsaren Karl IV (1346–1378) blev Prag centrum i ett storrike och upplevde en kulturell blomstring.
På 1400-talet kämpade husiterna, anhängare till reformatorn Jan Hus läror, för ökad nationell och religiös självständighet gentemot den tyske kejsaren och påvekyrkan. De husitiska bondehärarna var länge framgångsrika men försvagades så småningom av inre splittring. Efter de husitiska krigen (1420–1433) mötte kejsarmaktens styrkor inte längre något motstånd.
Under Habsburgs styre
Tillsammans med Schlesien kom Böhmen och Mähren 1526 under det habsburgska styret i Österrike-Ungern. Denna centraleuropeiska mångnationella monarki bestod i nära fyra århundraden. 1618 ledde motsättningar mellan Böhmens protestanter och den katolska kungamakten till ett uppror som blev inledningen till trettioåriga kriget. I slaget på Vita berget utanför Prag 1620 besegrades den böhmisk-mähriska hären och landet katolicerades med våld.
I krigets slutskede intog svenska styrkor borgsidan i Prag men de kom aldrig in i den gamla staden. Det svenska krigsbytet blev rikt, bland annat togs statyerna från Wallensteins palats som idag står i Drottningholms slottspark utanför Stockholm och Silverbibeln som finns på universitetsbiblioteket i Uppsala. Efter trettioåriga krigets ödeläggelser levde tjeckerna, med undantag för ett uppror i Prag 1848, i stort sett fredligt under habsburgarnas styre fram till 1918.
Böhmen-Mähren blev så småningom den mest industrialiserade delen av det habsburgska riket. Under 1700- och 1800-talen strävade Österrike efter att förtyska Böhmen-Mähren alltmer. Motreaktionen kom i form av en växande nationell rörelse. Men trots 1800-talets sociala, ekonomiska och kulturella uppsving förblev tjeckerna politiskt svaga.
I samband med första världskrigets utbrott radikaliserades den nationalistiska rörelsen, och efter dubbelmonarkin Österrike-Ungerns sammanbrott hösten 1918 utropades Tjeckoslovakien den 28 oktober som en självständig stat. Slovakien anslöt sig två dagar senare och följande år införlivades även det så kallade Karpato-Rutenien i öst. Tomáš Masaryk blev Tjeckoslovakiens förste president.
Mellankrigstiden var stabil och framgångsrik för den nya staten. Merparten av den gamla habsburgska industrin fanns på tjeckoslovakiskt territorium, framför allt i de västra delarna. Landet hade en demokratisk författning och ett parlamentariskt styressätt. Slovakerna var dock missnöjda med tjeckernas dominans och med det centraliserade styret. Den nya statens ledare hade inte vågat ge autonomi till slovakerna, eftersom man fruktade att den stora tyska befolkningen i Böhmen också skulle kräva självstyre och att landet då skulle splittras.
Landet styckas
Efter nazisternas maktövertagande i Berlin 1933 skärptes motsättningarna till Tyskland. Åtskilliga i den tyska befolkningen, de så kallade sudettyskarna, samarbetade med nazisterna i Tyskland. 1938 krävde Hitler att de sudettyska områdena skulle införlivas med Tyskland. Under stark press från tyskarna skrev Storbritannien och Frankrike i september 1938 under Münchenöverenskommelsen, där de gick med på att Tjeckoslovakien styckades. Områden där mer än hälften av befolkningen var tyskar tillföll Tyskland. Senare tog även Polen ett litet landområde i norra Mähren, medan Ungern efter samma mönster fick stora delar av södra Slovakien där majoriteten av befolkningen var av ungerskt ursprung.
Tyskarna nöjde sig inte med de sudettyska områdena: den 15 mars 1939 lät Hitler besätta resten av Böhmen och Mähren som omvandlades till ett tyskt protektorat. Dagen innan hade Slovakien med Hitlers stöd utropat sig till en självständig stat (se Slovakien: Äldre historia). Ledare för den nya slovakiska staten blev prästen Jozef Tiso, vars starkt nationalistiska parti med fascistisk-katolska övertoner redan i november 1938 hade blivit det enda tillåtna i Slovakien.
Kort efter andra världskrigets utbrott förekom protester mot ockupationsmakten som följdes av tysk terror i Böhmen-Mähren. En organiserad motståndsrörelse uppstod så småningom och i London upprättades en exilregering ledd av Edvard Beneš. Han hade 1935 efterträtt Masaryk som president men hade gått i landsflykt hösten 1938. Beneš samarbetade med de tjeckoslovakiska kommunisternas ledning som befann sig i Moskva. Efter ett attentat mot den tyske riksprotektorn 1942 kulminerade nazisternas repressalier, bland annat med utplånandet av byn Lidice nära Prag.
Sovjetiska trupper trängde in i Slovakien i oktober 1944 och amerikanska styrkor i västra Böhmen i april 1945.
Läs i Landguiden om Tjeckiens historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
