Perioden efter stenåldern och före järnåldern kallas för bronsåldern. Bronsåldern har fått sitt namn av den blandning av koppar och tenn som kallas brons. Den göts i formar och användes till yxor, spjutspetsar, smycken och annat. Under bronsåldern fortsatte man att använda de gamla materialen, sten, trä och ben, men allt fler vapen, redskap och inte minst smycken var nu av brons.
Den nordiska bronsåldern varade i över tusen år - från omkring 1800 f.Kr till 500 f.Kr - och inföll långt senare än i länderna runt Medelhavet.
Invandring bidrog till kulturell utveckling
Omkring 2000 f.Kr hade olika erövringsstammar som kommit söder- och österifrån brett ut sig över Norden. Dessa folk var boskapsskötande nomader som använde hästar som transport- och stridsmedel. Erövrarna var troligtvis indoeuropéer vilket bland annat framgår av den prägel de satte på bronsåldersmänniskornas religiösa världsbild (och senare även på den fornnordiska religionen) där det går att identifiera beståndsdelar av ett indoeuropeiskt arv.
Efter några århundraden hade de invandrade stammarna smält samman med den bofasta befolkningen. En enhetlig skandinavisk bronsålderskultur hade då bildats.
Bronsföremål var statussymboler
De första bronsföremålen skeppades förmodligen upp till Norden av handelsmän som förde dem med sig från Sydeuropa.
Brons består av 9/10 koppar och 1/10 tenn och är hårdare och mera hållbart än sten. En ännu viktigare egenskap hos metallen är att den är formbar och kan gjutas i nästan vilken form som helst. Av den nya metallen tillverkades effektiva verktyg och vapen. Men brons var dyrt och sällsynt vilket gjorde att bronsföremål även fungerade som statussymboler. Allt detta ledde till att bronsvaror betraktades som värdefulla handelsvaror.
Efter att man lärt sig tillverka brons i Norden reste handelsmän över Östersjön med bärnsten, pälsverk och andra handelsvaror för att byta till sig koppar och tenn som vid den här tiden utvanns i Central- och Västeuropa.
Till en början användes brons främst till religiösa föremål och statussymboler (t.ex. smycken) som pryddes med vackra mönster. Något senare, när guld också började användas, utnyttjades bronset i första hand till mindre arbetsredskap.
Förbättrade transportmöjligheter och ökad handel
Det nordiska klimatet var mildare och varmare under bronsåldern än vad det är idag. De viktigaste näringsgrenarna var jordbruk och handel.
Att resa var lättast till sjöss vilket ledde till att sjöfarten utvecklades. Man började bygga större båtar som kunde transportera tyngre laster än tidigare.
Det var också under den här tiden som hjulet togs i bruk uppe i Norden. Med hjälp av hjulet kunde nu tunga varor fraktas på kärror. Dessa tekniska framsteg bidrog till att handeln ökade.
Redan under den yngre stenåldern hade handeln ökat och under bronsåldern ökade den ytterligare. Det är omöjligt att veta hur långt den direkta handeln sträckte sig men man har slagit fast att åtminstone indirekt fanns kontakter med flera andra bronsålderskulturer i Europa ända ner till Ungern.
Under bronsåldern, som till stor del verkar ha varit en ganska fredlig period, skedde också en ökning bland befolkningen som resulterade i att många nya byar växte fram i Norden.
Hällristningar och religion
Under bronsåldern kunde människorna i Norden inte skriva. Då kände man ännu inte till runalfabetet. Men de kunde göra bilder som knackades in på släta stenhällar och lösa stenblock. I Norden finns därför kvarlevor från bronsåldern i form av hällristningar.
Sammanfattningsvis ger bronsåldersristningarna en inblick i epokens religiösa handlingar och seder, främst i form av soldyrkan och fruktbarhetsriter. Människorna på bronsåldern dyrkade gudar som man trodde hade makt över fruktbarhet och jordens växtlighet. Solens ljus är nödvändigt för att det ska kunna växa bra. Solen hade därför en central ställning i bronsåldersmänniskornas religion. Det s.k. hjulkorset - en cirkel med fyra ekrar - som finns på många hällristningar, brukar tolkas som en symbol för solen.
Bildernas motiv avspeglar också de materiella förhållandena hos bronsålderns människor då de vittnar om en tankevärld som kretsar kring skörd, boskapsskötsel och sjöfart.
Andra religiösa inslag bland bronsålderns fornfynd är de offergåvor och mosslik som hittats runt om i Norden i olika kärr och myrar. Mossarna utgjorde viktiga offerplatser där människor kunde lägga ner gåvor till gudarna. Från perioden finns också många gravhögar bevarade som uppförts över förmögna män och kvinnor. Allt detta tyder på att religion hade stor betydelse för bronsålderns människor.
I slutet av bronsåldern blev klimatet sämre. Det är troligen nu som de stora skeppssättningarna anläggs. I Sverige är den mest kända skeppssättningen Ale stenar som finns i Kåseberga i Skåne. Den mest kända i Europa är annars Stonehenge i England. Man utgår numera från att dessa antagligen fyllde någon funktion för att beräkna årstiderna.
LÄS MER: Sverige under forntiden, del 2: Bronsåldern och järnåldern
LÄS MER: Sveriges stenålder, bronsålder och järnålder
Litteratur:
Jerker Rosén, Svensk Historia 1, Bonniers, 1964
Lars Larsson, Stenåldern, Bronsåldern, Järnåldern - Signums svenska konsthistoria 1, Bokförlaget Atlantis, 1994
Folke Ström, Nordisk hedendom - tro och sed i förkristen tid, Akademiförlaget, 1997
Text: Robert de Vries (red.)
Läs mer om
Kartor
