Zenbuddhismen, som framförallt finns i Japan, betonar mycket starkt meditation som en väg till befrielse. "Zen" betyder meditation. Zenbuddhismen är lik den ursprungliga buddhismen då man försöker koppla bort det kroppsliga och bli fri från sina lidelser och begär för att därigenom nå en högre andlig frihet.
Zenbuddhismen är en gren av mahayanabuddhismen och uppstod i Kina på 600-talet e.Kr. Därifrån spreds den så småningom till intilliggande länder såsom Korea, Vietnam och Japan dit den kom på 1200-talet. Efter andra världskriget har zenbuddhismen spridits från främst Japan till andra delar av världen.
Det är inte lätt att förstå innebörden av zenbuddhismen. Den beskrivs ofta i form av ett antal anekdoter (korta historier) som handlar om lärorika händelser i umgänget mellan mästare och lärjunge. Den som vill lära sig zen måste gå i lära hos en mästare. Många år av tålmodig övning krävs innan zenlärjungen kan nå satori, som är beteckningen för upplysning inom zen.
Intuitivt, ej logiskt tänkande
Man kan inte förstå zen genom teoretiska studier, utan enbart genom egen praktisk andlig erfarenhet. Zenbuddhisterna är starkt kritiska mot alla försök att med hjälp av logiskt och analytiskt tänkande beskriva sanningen. Istället framhålls den intuitiva kunskapen som den enda möjliga vägen. Läran kan inte förmedlas genom ord eller texter utan endast
"från hjärta till hjärta, liksom en skål vatten föres från hand till hand utan att en droppe spills".
Vägen mot satori
Meditation har en avgörande roll inom zen. Genom att meditera med kroppen i en viss ställning lär man sig att koppla bort alla störande tankar och känslor och inrikta sinnet mot inre kontemplation. Ett sätt att lättare nå fram till ett intuitivt tänkande kan vara att utnyttja en s.k.kóan. En kóan är en slags gåta som saknar logisk lösning. Lösningen kan man bara komma fram till genom intuition.
Enligt vissa zenskolor kommer satori plötsligt, som en blixt. Enligt andra är en människas utveckling mot satori mycket långsam och sker stegvis.
Det är inte bara genom meditation och kontemplativt tänkande som man utvecklas. Lika viktigt är hur man utnyttjar vardagens små händelser för sin andliga utveckling. En zenanekdot får belysa detta:
En zenlärjunge sa till sin lärare: Inte en enda gång sedan jag korn till dig har du undervisat mig.
Läraren sa: Ända sedan du kom har jag visat dig den rätta vägen.
- Hur då, herre?
- När du räckte mig en kopp te, tog jag emot den, när du kom med min mat, åt jag den, när du hälsade på mig, hälsade jag igen. När har jag egentligen inte undervisat dig?
Då lärjungen fortfarande inte förstod meningen tillade läraren: Vägen till förståelse ligger i att kunna se rakt in i tingen. Genom att spekulera över dem eller undersöka dem kommer du alldeles på villovägar!
Satori
Satori är liksom läran i övrigt svår att beskriva. Ofta använder man ett bildspråk. En av de främsta zenföreträdarna i våra dagar, japanen D T Suzuki, beskriver satori så här:
Det är som att se och värdera ett stycke vacker brokad (tyg med guld och silvertrådar). På dess yta utbreder sig ett nästan osannolikt virrvarr av skönhet, och betraktaren lyckas inte följa de olika trådarna eftersom de är så sammanslingrade. Men i samma stund som brokaden vänds med andra sidan upp ser man skönheten i tygets komplikation och genialitet. Dittills har ögat iakttagit dräktens yta, den enda sida som kunnat varit synlig. Men efter att dräkten plötsligt blivit vänd ut och in kan betraktaren för första gången se hur tyget är konstruerat. Detta är att se in i sin egen natur.
En zen-anekdot om att bli fri från allt begär:
De båda munkarna Tanzan och Ekido vandrade en gång tillsammans på en lerig väg. Regnet öste ned. När de kom runt en vägkrök mötte de en vacker flicka i sidenkimono och sidenskärp. Hon kunde inte komma över vägkorsningen utan att förstöra sina kläder.
"Kom bara flicka!" sa Tanzan genast. Han lyfte upp henne och bar henne i sina armar över leran.
Ekido sa ingenting förrän på natten när de kom fram till ett tempel där de fick härbärge. Då kunde han inte styra sig längre. "Vi munkar går inte i närheten av kvinnor" sa han, "i synnerhet inte sådana som är unga och vackra. De är farliga. Varför gjorde du det?"
"Jag lämnade flickan därborta" sa Tanzan. "Bär du på henne än?"
Text: Lennart Koskinen, Sören Levén, Börje Andersson och Åke Magnusson.
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Religionskunskap för gymnasieskolan - Vad ska man tro?"
