Buddhismens grunder

Buddha, buddhor och bodhisattvor

Buddha

I en lärodikt berättas att en brahman kom fram till Buddha och frågade: "Av vilken börd är min herre?". Buddha svarade:

Jag är ingen brahman, ingen kungason, inte heller hör jag till det lägre folket. Jag har lärt känna genomsnittsmänniskans härkomst och strövar nu omkring i världen som en siare, utan ägodelar.

Klädd i munkens mantel vandrar jag hemlös omkring med rakat huvud och befriat sinne, obesmittad här av människor: felställd, brahman, är frågan om min härkomst.

I texten berättar Buddha något om hur han ser på sig själv. På brahmanens fråga svarar han inte att han är av krigarståndet, vilket han faktiskt var. Istället beskriver han sig själv som "Buddha", den upplyste. Genom att han har arbetat sig fram till upplysning står han över det mänskliga. Buddha skiljer sig från andra människor framförallt däri att han är fri från misstag, hat, begär och lidelser, och att han har nått en fullkomlig kunskap om världen och människorna.

Buddha är dock inte någon gud. Han är en människa, som liksom andra kan bli sjuk, åldras och dö, men hans inre tillstånd av nirvana är odödligt.

Buddha som lärare och läkare

Buddhister över hela världen uppfattar Buddha främst som läraren och läkaren. Han är deras lärare eftersom han har nått den absoluta kunskapen. Han har insett hur allting förhåller sig. Buddhisten går därför till hans ord för att få reda på sanningen.

Buddha uppfattas som läkare eftersom han likt en läkare ställer en diagnos på patienten och rekommenderar behandlingsmetod. Buddha har insett vari mänsklighetens onda består. Han talar om hur det onda ska botas, nämligen genom att man följer den åttafaldiga vägen (se ovan).

Bodhisattvor och buddhor

Man skiljer mellan en buddha och en bodhisattva. En bodhisattva är en aspirant på buddhavärdigheten och på den fullkomliga upplysningen (bodhi). Ordet bodhisattva betyder "den vars väsen är helig kunskap". Bodhisattva är den som uppnått den kunskap som krävs för att bli en buddha, men som avstår från nirvana för att kunna hjälpa andra människor till upplysning. Medan en buddha är fullkomligt upplyst.

Det tar flera tidsåldrar av mödosamt arbete att bli en buddha. Enligt hinayanabuddhismen finns det ett mycket begränsat antal buddhor. Chansen att någon ska bli en buddha är mycket, mycket liten. Enligt mahayanabuddhismen kan å andra sidan varje människa bli en bodhisattva och även nå buddhavärdigheten. Antalet buddhor är enligt den riktningen lika stort som antalet sandkorn i floden Ganges.

Alla buddhor och bodhisattvor ingår i ett stort system, i vilket de har en viss inbördes relation till varandra. I vissa fall talar man om en högste all-Buddha eller ur-Buddha. Enligt vissa föreställningar är han en världshärskare som styr världen och kan frälsa människorna ur kretsloppets (samsaras) bojor.

När det gäller synen på buddha är det stor skillnad inom olika riktningar av buddhismen. Om man som västerlänning besöker buddhistiska länder och inte känner till detta, kan man därför bli förvånad när man t.ex. ser hur olika buddhor dyrkas. Buddhismen sägs ju vara en ateistisk (utan gudstro) religion, samtidigt som man på många håll inom buddhismen till synes tillber och dyrkar ett stort antal "gudar".

LÄS MER: Buddha och andra buddhor
 

Buddhismens skrifter

Det finns ingenting bevarat som Buddha själv har skrivit. Allt vi vet om honom och hans lära grundar sig på muntlig tradition. Det har återberättats och så småningom nedtecknats av hans efterföljare.

Den nuvarande sydliga buddhismens huvudsakliga skrifter Tripitaka (de tre korgarna) samlades ihop mellan år 500 och 250 f.Kr.

Tripitaka är hinayanabuddhismens viktigaste skriftsamling. Den består av tre samlingar:

• Vinaya-Pitaka som innehåller regler för munkar och nunnor.
   
• Sutta-Pitaka som innehåller läran och berättelser om Buddha. En mycket känd samling urkundstexter i Sutta-Pitaka är Dhammapada (lärans stig). I den återfinns de fyra ädla sanningarna, den åttafaldiga vägen och tankar om ickevåld.
   
• Abhidhamma-Pitaka som innehåller utläggningar av läran.

Den nordliga buddhismen (mahayana inkl. vajrayana) erkänner Tripitaka, men har också egna skrifter. Den viktigaste av dessa är Lotussutran eller Lotusboken (lotsusblomman är en symbol för Buddhas lära, och ordet "suttra" betyder tråd eller ihopträdda tankar).

Lotussutran är skriven på sanskrit och anses tillkommen på 100-talet e.Kr. I boken berättas om hur Buddha uppenbarar sig på en bergstopp, omgiven av tusentals andra buddhor, gudar och lärjungar. Han säger till dem att munklivet är för trångt, eftersom det endast räddar ett fåtal. Han vill förkunna en bred väg - "en stor vagn" - som ger möjlighet till frälsning för alla. Det är trons och nådens väg. Alla som åkallar honom i tron, vare sig det är man, kvinna eller barn, kommer att räddas. Buddha själv och andra himmelska varelser är fyllda av medlidande med alla människor.