São Tomé och Príncipe var obebodda när portugisiska sjömän upptäckte dem i slutet av 1400-talet. Öarna blev en officiell portugisisk koloni 1522. Portugiserna anlade sockerplantager och använde importerade slavar som arbetskraft fram till dess att slaveriet förbjöds 1869.
Ett slavuppror 1530 skrämde iväg de flesta plantageägarna, och så småningom konkurrerade Brasilien ut São Tomé och Príncipe på sockermarknaden. Därefter fungerade öarna en tid som mellanstation i slavhandeln över Atlanten, men kolonin förföll sakta fram till 1800-talet, då nya grödor som kakao och kaffe gav den ett uppsving.
Slaveriet avskaffades officiellt 1869. Plantageägarna började då rekrytera kontraktsarbetare från framför allt Kap Verde, Angola och Moçambique. Deras villkor var inte mycket bättre än slavarnas. Protesterna mot kolonialmakten och de hårda förhållandena på plantagerna växte under 1900-talet. 1953 dödades över 1 000 plantagearbetare i samband med en strejk.
Men kampen för frigörelse fortsatte. 1960 bildades ett nationalistiskt parti som senare fick namnet Frihetsrörelsen för São Tomé och Príncipe (på portugisiska förkortat till MLSTP). Partiet hade sitt högkvarter i Gabon och leddes av Manuel Pinto da Costa.
Efter den portugisiska diktaturens fall 1974 blev São Tomé och Príncipe en självständig stat den 12 juli 1975. Manuel Pinto da Costa utropades till president och Miguel Trovoada blev hans premiärminister.
Läs i Landguiden om São Tomé och Príncipes historia från 1975 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
