Antal invånare: 18,9 miljoner (2025)
Huvudstad: Dakar
Senegal är den enda staten på det västafrikanska fastlandet som aldrig styrts av militärer. Dess första president efter självständigheten 1960 var poeten Léopold Sédar Senghor, som följts av andra civila ledare. Sedan början av 1980-talet råder flerpartidemokrati. I regionen Casamance i söder har det i decennier pågått ett lågintensivt separatistkrig. Trots att Senegal är mer utvecklat än de flesta av grannländerna råder stor fattigdom. Majoriteten av befolkningen är beroende av odling och fiske för eget bruk för att klara sin försörjning.
Befolkning
I Senegal finns runt 20 etniska grupper. Störst är wolof som utgör mer än en tredjedel av befolkningen och dominerar språkligt och kulturellt. Nästan hälften av invånarna bor i städer. På senare år har Senegal blivit ett transitland för afrikanska migranter på väg till Europa. Det är också många unga senegaleser som ger sig av på jakt efter ett bättre liv.
Sex inhemska språk har speciell status som nationella språk: wolof, fulani (eller poular, talas även av tukulor), serer, diola (jola), mandinka (mandingue) och soninke.
Religion
Det stora flertalet senegaleser är muslimer varav de flesta tillhör islams huvudinriktning sunni. Religionsfriheten garanteras i Senegals författning och toleransen är stor mellan landets olika religiösa grupper.
Politiskt system
Senegal är en republik med presidentstyre. Det har länge setts som en förebild vad gäller demokrati och stabilitet i Afrika.
Presidenten, som har den högsta verkställande makten, utses i allmänna val. Mandatperioden är fem år (åren 2007–2019 var den sju år). En kandidat måste få minst hälften av rösterna, annars hålls en andra omgång mellan de två kandidater som har fått flest röster. Presidenten utser premiärministern och tillsammans utnämner de ministrarna i regeringen.
En president får väljas om en gång. Hen är också överbefälhavare. Presidenten har rätt att upplösa parlamentet.
Demokrati och rättigheter
Senegal brukar beskrivas som en av Afrikas mest stabila demokratier, men på senare år har president Salls regering anklagats för att försöka begränsa utrymmet för oppositionen, bland annat genom rättsprocesser mot ledande oppositionspolitiker. Senegal har förhållandevis fria medier, även om flera medielagar har skärpts på senare år.
Utrikespolitik och försvar
Senegal spelar en aktiv roll i arbetet för ökad integration och samarbete i Västafrika och på kontinenten i stort. Separatistupproret i Casamance i södra Senegal har dock periodvis ansträngt relationerna till Guinea-Bissau. Banden till den forna kolonialmakten Frankrike är inte lika goda som förr.
Ekonomi
Senegal är sedan kolonialtiden mer utvecklat och har en robustare ekonomi än de flesta av de andra länderna i Västafrika. Infrastrukturen är tämligen väl utbyggd och industrin någorlunda varierad. Landet är också ett regionalt finanscentrum. Men de flesta senegaleser försörjer sig ännu på jordbruk och fiske.
Läs om naturresurser och näringar i avsnittet om Senegals geografi >
Utbildning
Bara drygt hälften av invånarna i Senegal kan läsa och skriva, vilket är en låg siffra även för Afrika. Ändå har läs- och skrivkunnigheten ökat snabbt de senaste årtiondena. Barnen börjar i den sexåriga grundskolan vid sex års ålder. Formellt råder skolplikt, men det finns fortfarande en grupp barn som inte börjar i skolan.
Kultur
Senegal har en levande musik- och danskultur som ligger till grund för en framgångsrik musikindustri. Många artister har fått internationellt genomslag med musikstilen mbalax. Det finns också en rik berättartradition och landet hade tidigt en framgångsrik om än liten filmindustri.
Sociala förhållanden
Senegal hör enligt FN till den femtedel av världens länder som har lägst utvecklingsnivå. Detta trots att medellivslängden har ökat med elva år sedan 1990 och barnen går fler år i skolan än tidigare. Fattigdomen är dock fortfarande ett problem. Sjukvården är något bättre än i omgivande länder, men långt ifrån tillräcklig.
