Nya religioner och religiösa rörelser har uppkommit i alla tider. Gemensamt för samtliga av dem är att de försökt skapa något nytt som varit anpassat för samtiden. Ett annat utmärkande drag för nya religiösa rörelser är att många avvikande sidor blir mindre framträdande med tiden. Ingen religion eller kultur är statisk. Konflikterna med samhället brukar därför avta i takt med att religionens ålder ökar. Detta framgår inte minst om man studerar kristendomens äldsta historia.
Orsaker till de nya religiösa rörelsernas popularitet
Med dagens kommunikationer har det blivit lätt att nå ut till människor med nya religiösa budskap. Medlemmarna i de nya religiösa rörelserna utgörs framförallt av människor som omvänts till sin nya tro i vuxen ålder och inte vuxit upp med en tro.
Det råder olika uppfattningar om varför de nya religiösa rörelserna blivit så populära. En del forskare menar att de nya samfunden är en reaktion mot den stora valfrihet och sekularisering som utmärker dagens samhälle. För människor som upplever att den rådande traditionella religionen blivit opersonlig, kraftlös och andefattig kan de nya religiösa rörelserna erbjuda tröst och en större känsla av gemenskap.
Andra forskare anser att de nya religiösa rörelserna är en följd av samhällets snabba sociala förändringar. Gamla normer byts ut mot nya i allt snabbare takt. I dagens samhälle kan det därför vara förvirrande och svårt att veta vilka sociala riktlinjer som gäller. Många söker sig därför till nyreligiösa rörelser som betonar personlig andlighet och erbjuder trygg gemenskap.
Gemensamt för samtliga av de nya religiösa rörelserna är att de skapar mening i tillvaron för deras anhängare.
Olika varianter av nya religiösa rörelser
Världsbejakande rörelser inriktar sig på anhängarnas andliga välbefinnande. Dessa rörelser saknar ofta ritualer, kyrka och teologi. Viktigt är istället att stärka anhängarnas mentala drivkraft och prestationsförmåga. Genom att frigöra människornas potential vill man hjälpa medlemmarna att nå framgång i samhället. De världsbejakande rörelserna tar på så vis inte avstånd från yttervärlden med dess värden utan vill istället hjälpa sina medlemmar att nå framgång och finna lycka i samhället. Scientologin är ett exempel på en sådan grupp. Många delar av det som kallas New Age hamnar också i den här kategorin.
Världsavvisande rörelser är till skillnad från de världsbejakande rörelserna mycket kritiska till den yttre världen. Dessa rörelser betonar att människan har förlorat kontakten med det gudomliga i sin strävan efter att nå materiella fördelar. Den rådande sociala ordningen är därför på avvägar från det som ursprungligen var den gudomliga avsikten. De världsavvisande rörelserna förväntar sig således omfattande livsförändringar av sina medlemmar som i regel får ge upp sitt gamla liv för att kunna ansluta sig till rörelsen. Samfunden är exklusiva till sin natur och kräver ibland av sina nya anhängare att de ska leva spartanskt, ändra klädsel, frisyr eller följa en viss kosthållning. Flertalet av de världsavvisande rörelserna ställer också mycket hårdare krav på sina medlemmar vad gäller tid och engagemang än vad som vanligtvis krävs från de traditionella religionerna. De religiösa ledarna har vanligtvis en auktoritär och dominerande roll inom den här typen av religiösa sällskap.
Vissa av de världsavvisande rörelserna har anklagats för att ha kontrollerat sina anhängares medvetande till den grad att de slutat tänka självständigt och förlorat förmågan att fatta egna beslut. Flera av de här rörelserna har därför periodvis blivit föremål för intensiv massmediabevakning.
Världsanpassade rörelser liknar mer de traditionella religionerna och fokuserar på betydelsen av ett inre religiöst liv och andlighet än på världsliga företeelser. Många av medlemmarna söker efter en andlig renhet som anses gått förlorad i de traditionella religiösa miljöerna. Anhängare i en världsanpassad rörelse behöver inte förändra sin livsstil för att ta del av gemenskapen utan kan istället fortsätta sitt familje- och arbetsliv som innan. Pingströrelsen är ett exempel på en världsanpassad rörelse.
Litteratur:
Mikael Rothstein, Gud är blå – de nya religiösa rörelserna, Nya Doxia, 1997
Roy Wallis, The Elementary Forms of New Religious Life, Routledge & Kegan Paul, 1984
Anthony Giddens, Sociologi, Studentlitteratur, 2003
Text: Robert de Vries (red.)
