Linköpings blodbad ägde rum den 20 mars 1600 och är en benämning på avrättningen av rådsherrarna Gustav och Sten Banér, Ture Bielke och Erik Sparre samt den finske knektöversten Bengt Falk, vilka hade stått på Sigismunds sida under maktkampen mellan denne och hertig Karl (IX).
Maktkampen mellan Sigismund och hertig Karl
Bakgrunden var en långvarig maktkamp om den svenska kronan. Sigismund var kung över både Sverige och Polen, medan hans farbror hertig Karl hade ett starkt stöd i Sverige.
Konflikten ledde till öppet krig och i september 1598 besegrade hertig Karl kungens styrkor i slaget vid Stångebro, strax utanför Linköping. Efter nederlaget tvingades Sigismund lämna Sverige och flera av hans främsta svenska anhängare hamnade i hertigens händer. Året därpå avsattes Sigismund som svensk kung.
Rättegång mot Sigismunds anhängare
I början av 1600 fördes flera av de fängslade rådsherrarna till Linköping, där de ställdes inför rätta i samband med riksdagen som hölls där. De anklagades bland annat för landsförräderi och dömdes till döden av en särskild ständerdomstol. En ständerdomstol var en tillfällig domstol där representanter för olika grupper i samhället deltog. Prästerna var inte representerade i domstolen men däremot grupper som krigsbefäl, fogdar och häradsdomare, vilka normalt saknade egen riksdagsrepresentation.
Hertig Karl fungerade både som åklagare och målsägande (den person som ansågs ha utsatts för brottet), medan de anklagades talan fördes med stor skicklighet, men utan framgång, av Erik Sparre. Under rättegången förde hertig Karl själv ordet under stora delar av förhandlingarna. De fyra rådsherrarna protesterade också mot domstolen och menade att flera av dem som skulle döma dem inte var opartiska. Protesterna avvisades och den 17 mars dömdes Gustav Banér, Sten Banér, Ture Bielke och Erik Sparre till döden. Förutom de avrättade stod också andra av Sigismunds anhängare anklagade vid detta tillfälle, men de skonades efter att ha erkänt sin skuld.
Avrättningarna stärkte hertig Karls makt
Den 20 mars, tre dagar efter domen, fördes de fyra rådsherrarna tillsammans med Bengt Falk ut till Stora torget i Linköping. Där halshöggs de inför en stor folksamling. Gustav Banér avrättades först.
Linköpings blodbad har stått som symbol för hertig Karls brutala behandling av sina motståndare. Avrättningar ägde rum även på andra håll i riket i samband med hans seger, exempelvis i Åbo och Kalmar. Hertig Karl hade därmed undanröjt flera av sina mäktigaste politiska motståndare. Fyra år senare blev han kung av Sverige under namnet Karl IX.
Gustav Banérs sista farväl till familjenDagen före avrättningarna fick Gustav Banér träffa sin familj en sista gång på Linköpings slott. Hans hustru Kristina Sture och flera av barnen befann sig hos honom under hans sista timmar. Ett senare brev, som troligen skrevs av dottern Anna Banér, berättar om familjens smärtsamma avsked. Anna var omkring 15 år gammal när hennes far avrättades. Under avskedet delade Gustav Banér ut personliga ägodelar till familjen. Ett av föremålen var ett värdefullt halssmycke med en safir och en pärla. Smycket skulle föras vidare inom familjen och gick sedan i arv i mer än 350 år. År 1951 hamnade det i Nordiska museets samlingar där det fortfarande finns bevarat. På ett äldre porträtt av Gustav Banér syns han bära smycket runt halsen. På morgonen den 20 mars fördes de dödsdömda från slottet till Stora torget. Enligt ett brev som brukar tillskrivas Gustav Banérs dotter Anna gick männen genom de bevakade gatorna mot avrättningsplatsen, där en stor folksamling hade samlats. Gustav Banér var den förste som skulle dö. Inför åskådarna förklarade han sig oskyldig, band själv för sina ögon och föll på knä. Därefter halshöggs han med svärd. Efter honom avrättades Erik Sparre, Ture Bielke, Sten Banér och Bengt Falk. Sammanlagt miste fem män livet på torget denna dag. |
M LÄS MER: Karl IX
S LÄS MER: Slaget vid Stångebro
S LÄS MER: Sigismund
S LÄS MER: Banér (ätten)
LÄS MER: Erik Sparre
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Källor till faktarutan:
Nordiska museet – Banérsmycket och blodbadet
Svenskt kvinnobiografiskt lexikon – Anna Banér