M
Kategori
Karta

Tadzjikistans historia

Iranska folk har funnits i trakterna kring dagens Tadzjikistan i årtusenden, liksom en rad andra folkgrupper. Från 700-talet kom araber och befolkningen övergick till islam. Efter mongoliska och uzbekiska regeringstider kom Ryssland att dominera området från 1800-talet. När Sovjetunionen upprättades efter 1917 skapade ryssarna de nya nationalstaterna Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Turkmenistan och Tadzjikistan. En stor del av den tadzjikiska befolkningen hamnade utanför Tadzjikistan.

Iranska folk har funnits i trakterna kring dagens Tadzjikistan i årtusenden, liksom en rad andra folkgrupper. Från 700-talet kom araber och befolkningen övergick till islam. Efter mongoliska och uzbekiska regeringstider kom Ryssland att dominera området från 1800-talet. När Sovjetunionen upprättades efter 1917 skapade ryssarna de nya nationalstaterna Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Turkmenistan och Tadzjikistan. En stor del av den tadzjikiska befolkningen hamnade utanför Tadzjikistan.

ANNONS

ANNONS

Under årtusendet närmast före vår tideräkning dominerades området mellan Kaspiska havet och Pamirbergen av iranska folkgrupper. Samarkand blev så småningom den ledande staden i riket Sogdiana.

Sogdiana omfattade det som idag är sydöstra Uzbekistan och västra Tadzjikistan. Landet blev en knutpunkt i karavantrafiken mellan Europa och Kina längs den så kallade Sidenvägen. Det persiska nyåret, nouruz, firas än idag i Tadzjikistan i slutet av mars.

År 329 f Kr föll Samarkand för den grekiske erövraren Alexander den store, men efter hans död splittrades hans rike snabbt. Nästa mäktiga statsbildning i området kallades Kushana. Den hade sin huvudstad i Kabul och sträckte sig in i vad som idag är Tadzjikistan. Kushanas herravälde avlöstes av turkarna.

Arabisk erövring

Från 700-talet e Kr trängde araberna in i området. Till skillnad från tidigare erövrare accepterade de inte att ursprungsbefolkningarna höll fast vid sina gamla religioner. Palats och helgedomar som kunde föra tankarna bort från islam förstördes.

År 875 gav kalifen i Bagdad provinsen Transoxanien (idag området kring Buchara, Samarkand och västra Tadzjikistan) som förläning till Nasr ibn Ahmad. Denne tillhörde ätten samaniderna som räknas som en tadzjikisk dynasti. Med huvudstad i Buchara (i nuvarande Uzbekistan) kom samaniderna att regera självständigt fram till år 999. De stimulerade utvecklingen av en tadzjikisk litteratur som idag även räknas till det kulturella arvet i Afghanistan och Iran.

Arabernas hårda regemente bemöttes i området med fastare motstånd och fler uppror än tidigare. Araberna försvann snart som etnisk grupp, men arabiskan levde kvar, inte bara som islams religiösa språk utan också som skriftspråk inom administration och vetenskap. Däremot var det persiska och turkiska dialekter som talades allmänt.

Mongolerna som regerade under 1200-, 1300-, och 1400-talen fick inte någon betydelse för den språkliga utvecklingen. Från 1500-talet fram till den ryska kolonisationen härskade uzbekiska, det vill säga ursprungligen turkiskspråkiga, dynastier. Tadzjikiska förblev dock länge det språk som den bildade överklassen förväntades använda.

Dagens nationella identiteter, som främst förenar en ursprunglig persisk kultur med turkisk, var tidigare inte avgörande för var statsgränserna drogs. Det finns många områden med blandad befolkning i dagens centralasiatiska länder, exempelvis kring Uzbekistans huvudstad Tasjkent med såväl uzbekiska som kazakiska och kirgiziska byar.

ANNONS

ANNONS

Sovjetisk delrepublik

1868 tvingades khanatet (kungariket) Buchara att avträda bland annat den viktiga staden Samarkand till Ryssland. Khanatet inklusive det mesta av det som idag utgör Tadzjikistan förvandlades i praktiken till en rysk vasallstat. Flera uppror mot den ryska kolonialmakten förekom under andra halvan av 1800-talet. Störst omfattning fick resningen 1916, då man över hela ryska Centralasien vände sig mot att den manliga befolkningen hade beordrats till arbete i Rysslands krigsindustri. Upproret, under vilket många ryssar mördades, slogs ner med hårda metoder, och omkring 450 000 nomader flydde över gränsen till Kina.

Efter den ryska revolutionen 1917 blev Tadzjikistan en del av Sovjetunionen. Motsättningarna mellan ryssar och muslimer hörde till de första problem som den nya regeringen i Moskva tvingades att ta itu med. Genom att inom Sovjetunionens gränser skapa nya nationalstater försökte kommunisterna vinna de centralasiatiska folkens stöd för det sovjetiska samhället. I många områden var dock mer än ett folk representerat, och därför blev det en delikat uppgift att avgöra exakt var gränserna skulle dras. Det nya Tadzjikistan blev en enhet av landsdelar isolerade från varandra av höga berg.

De sista nominellt suveräna rikena i Centralasien, Chorezm söder om Aralsjön och Buchara (nuvarande östra Uzbekistan och angränsande delar av Tadzjikistan) anslöts till Sovjetunionen först 1921, och städerna Buchara och Samarkand med stor tadzjikisk befolkning hamnade i Uzbekistan.

Läs om Tadzjikistans moderna historia i Landguiden


Text: utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Sidan uppdaterad: 17 december 2022
Ursprungligen publicerad: 17 december 2022

ANNONS

ANNONS

Länkar om Tadzjikistans historia

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

Relaterade ämneskategorier

Ge
Karta

Tadzjikistans geografi

Här hittar du texter och annat faktamaterial som fokuserar på Tadzjikistans geografi ur olika perspektiv.

Sh
Karta

Fakta om Tadzjikistan

Aktuell samhällsfakta om Tadzjikistan. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en...