På 1500-talet koloniserades ön Hispaniola av spanjorer. I slutet av 1600-talet överlämnade de den västra halvan av ön till Frankrike, som med hjälp av afrikanskättade slavar byggde upp en lönsam plantageekonomi. Inspirerade av den franska revolutionen gjorde dock slavarna uppror, drev bort fransmännen och grundade det självständiga Haiti 1804. Efter ett oroligt århundrade ockuperades landet av USA i början av 1900-talet.
Spanjorerna anländer
Under sin första resa över Atlanten 1492 kom den europeiske sjöfararen Christofer Columbus till den ö som utgör dagens Haiti och Dominikanska republiken. Columbus, som var utsänd av den spanska kronan, kallade ön Hispaniola. Han lät bygga en provisorisk bosättning på nordkusten och lade därmed grunden för den spanska kolonisationen av ön.
Ursprungsbefolkningen, arawak eller taino, hade flera namn på sin ö, varav det vanligaste var Ayti eller Hayti vilket betyder bergig.
Mötet med européerna blev ödesdigert för ursprungsbefolkningen. Under 1500-talet utplånades nästan hela urbefolkningen i strider med spanjorerna, genom tvångsarbete och av de sjukdomar som kolonisatörerna förde med sig. För att få arbetskraft till öns plantager började spanjorerna att köpa slavar från Afrika.
De spanska kolonisatörerna ägnade sig i första hand åt den östra delen av ön som idag utgör Dominikanska republiken. Den västra delen lämnades praktiskt taget obebodd. Åren kring 1630 började franska och engelska pirater att ta västkusten och ön La Tortue i nordväst i besittning. En fransk koloni växte fram och 1697 överlämnade Spanien officiellt den västra delen av Hispaniola till Frankrike.
Plantagerna blomstrade och Saint-Domingue, som fransmännen kallade sin del av ön, blev snart en av Frankrikes rikaste kolonier. Socker, kaffe och bomull skeppades till Europa, medan importen utgjordes av ständiga transporter av nya slavar.
Den svarta befolkningens ställning stärks
Trots höga dödstal ökade den svarta befolkningen snabbt och en medelklass av fria svarta, eller personer av blandat ursprung, växte fram. De hade rätt att äga fast egendom och slavar men vägrades politiska rättigheter och var underordnade de vita. Under senare delen av 1700-talet väckte den franska revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap hopp i kolonierna.
När fransmännen vägrade att ge slavarna i Saint-Domingue frihet och två ledare av blandat ursprung avrättades 1791 bröt ett tolvårigt uppror ut med nationalhjälten Toussaint L'Ouverture som en av ledarna. Större delen av kolonins cirka en halv miljon slavar deltog i upproret och 1794 avskaffades slaveriet i alla franska kolonier. Den franske kejsaren Napoleon lyckades inte återta kontrollen över kolonin, delvis på grund av att hans soldater drabbades av malaria och gula febern. Världens första fria svarta republik - Haiti - utropades 1804. Många av de 30 000 vita kolonisterna hade dödats under befrielsekampen och tusentals hade flytt till Kuba.
Maktkamp
Haitis förste ledare blev Jean-Jacques Dessalines, en av dem som stått i spetsen för slavupproret. Dessalines utropade sig till kejsare. Henri Christophe och Alexandre Pétion, två av de andra ledande frihetskämparna, bekämpade Dessalines och denne mördades 1806. Haiti delades i två republiker. I norr härskade Christophe och i söder styrde Pétion. 1820 förenades de två haitiska republikerna under president Jean-Pierre Boyer. Under hans styre invaderades 1822 den spanska delen av Hispaniola som förblev under haitisk dominans till 1843 då Boyer jagades i exil av missnöjda rebeller.
Haiti kom nu under en lång period att präglas av politiskt och ekonomiskt kaos. Frankrike hade 1825 krävt ett jättelikt skadestånd för de dödade och bortdrivna kolonisterna. Skadeståndet, motsvarande miljarder kronor i dagens penningvärde, hämmade landets ekonomiska utveckling under lång tid och var inte slutbetalat förrän 1947.
Under resten av 1800-talet ökade det utländska ekonomiska inflytandet och en lång rad presidenter avlöste varandra genom väpnade statskupper. Oron för ett växande europeiskt, speciellt tyskt, inflytande i regionen fick USA att invadera Haiti 1915. USA drev igenom en författning som gav utlänningar rätt att köpa mark. Över 2 000 motståndsmän dödades under ett tvåårigt uppror. USA gav den lilla eliten av blandat ursprung den politiska makten, vilket gav upphov till en nationalistisk och socialistisk rörelse bland de svarta. Ockupationen upphörde 1934, men eliten behöll kontrollen fram till 1946 då en svart haitier segrade i presidentvalet och makten gradvis övertogs av det så kallade gardet. Det var en halvmilitär styrka dominerad av svarta, som grundats under den amerikanska ockupationen för att upprätthålla ordningen, men som mer och mer kommit att lägga sig i politiken. På 1950-talet omvandlades gardet till landets armé.
Läs i Landguiden om Haitis moderna historia från 1957 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om