Sierra Leone grundades, liksom grannlandet Liberia, av frigivna slavar vid slutet av 1700-talet. Då hade redan afrikanska folk invandrat till området i flera hundra år. Efter att ha stått under starkt brittiskt inflytande sedan 1700-talet blev Sierra Leone självständigt 1961.
De äldsta fynden av stenåldersredskap antyder att livsmedelsproduktion förekom i det nuvarande Sierra Leone för mer än 5 000 år sedan. Järnredskap började användas i området cirka 500 e Kr. De folk som idag bor i landet har invandrat under de senaste 500 åren.
I slutet av 1400-talet började portugisiska sjöfarare besöka området. Bergen vid floden Rokels mynning som portugiserna kallade Serra Lyoa (Lejonberget) gav landet dess namn. Under 1700-talet blev slavar den viktigaste exportvaran.
När Storbritannien vid slutet av 1700-talet gick i spetsen för kampen mot slavhandeln grundades Freetown 1787 som en fristad för frigivna och förrymda slavar. Dessa blev den kriotalande befolkningens ursprung.
Inlandet förklarades som brittiskt protektorat 1896 men fortsatte att styras av de lokala hövdingarna. År 1924 slogs kustkolonin och inlandsprotektoratet samman. Politiska partier började bildas efter andra världskriget och invånarna fick allt mer sköta sina egna affärer. I det första allmänna valet 1951 segrade Sierra Leones folkparti (SLPP), vars ledare Milton Margai blev premiärminister 1958 när landet beviljats självstyre. Han förblev premiärminister efter självständigheten den 27 april 1961.
Läs i Landguiden om Sierra Leones moderna historia från 1961 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
