Jordbrukande bantufolk vandrade in i området runt västra och södra Malawisjön för cirka 2000 år sedan. Banturiket Maravi blomstrade under 1600-talet och har gett namn till dagens Malawi. På 1800-talet inleddes kolonialiseringen av området som blev ett brittiskt protektorat 1891. Ett folkligt uppror 1915 slogs ner och i protest mot kolonialmakten bildades 1944 Nyasalands kongressparti. Britterna förbjöd partiet och lät fängsla dess ledare, men istället grundades Malawis kongressparti 1959. Storbritannien valde till slut en fredlig lösning på konflikten - 1964 fick Malawi sin självständighet.
Malawis historia
ANNONS
ANNONS
Människans tidiga släktingar anses ha bott där Malawi idag ligger redan för två miljoner år sedan. Arkeologer har hittat spår av cirka 100 000 år gamla bosättningar vid stranden till Malawisjön. De jordbrukande bantufolk som numera utgör folkmajoriteten vandrade in och tog över området för ungefär 2000 år sedan.
I slutet av 1500-talet beboddes området av maravifolket, vars storhetstid kulminerade i slutet av 1600-talet. Det är Maravi-imperiet som har gett sitt namn till dagens Malawi. Efter maravi tog mindre grupper av tumbuka-, chewa- och manganja-folk i omgångar över makten. Under 1800-talet kom folkgrupperna ngoni och yao invandrande söderifrån. Många av dem var på flykt undan slavjägare.
Under andra hälften av 1800-talet inleddes den brittiska koloniseringen av området, samtidigt som kristna missionärer började etablera sig där. 1891 blev det ett brittiskt protektorat, som 1907 fick namnet Nyasaland. För att få full kontroll över territoriet utnyttjade britterna gammal rivalitet mellan de olika folkgrupper som bodde där och de små kungadömen som skapats av ngoni och yao. Ett stort antal européer bosatte sig så småningom i Nyasaland och anlade bland annat kaffeplantager, där de utnyttjade tvångsarbetande afrikaner som arbetskraft.
År 1915 reste sig lokalbefolkningen mot kolonialmakten i en revolt, det så kallade Chilembweupproret. Fler svarta än vita dödades, och upproret blev en symbol för kampen mot det vita kolonialstyret. I protest mot kolonialmakten bildade flera inhemska organisationer 1944 Nyasalands kongressparti (NAC).
Britterna slog 1953 samman Nyasaland med kolonierna Nordrhodesia (dagens Zambia) och Sydrhodesia (dagens Zimbabwe) i en federation för att stärka den vita kolonialmakten. Detta väckte starkt motstånd från den spirande självständighetsrörelsen med NAC i spetsen. Rörelsen, som från början hade varit relativt konservativ, kom efterhand att domineras av unga radikaler.
Självständighetskampen ökar i magnitud
Den som kom att leda självständighetskampen blev dock den konservative Hastings Kamuzu Banda. Han bodde utomlands under många år men behöll nära kontakt med NAC. 1958 återvände Banda till hemlandet och valdes samma år till partiledare för NAC. Motståndet mot britterna växte nu i styrka och ledde till en rad uppror.
Britterna förbjöd NAC och lät fängsla flera av dess ledare. Missnöjet kanaliserades då istället genom Malawis kongressparti (MCP) som bildades 1959. Inför utsikten att tvingas upprätthålla kontrollen med vapen valde Storbritannien en fredlig lösning. Oppositionsledarna frigavs och 1961 hölls fria val. Två år senare fick området inre självstyre och Banda valdes till premiärminister. 1964 blev Malawi en självständig republik med Banda som president.
Läs i Landguiden om Malawis historia från 1970 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
11 juli 2013
