Sjukvård och sjukdomar på medeltiden


Medeltidens kloster var ofta viktiga platser för sjukvård. Där tog munkar och nunnor hand om sjuka, skadade och fattiga.
Sjukvård, tro och helgon
Medeltidens människor trodde att själen var viktigare än kroppen. Det viktigaste när någon var sjuk eller höll på att dö var att få förlåtelse för sina synder och ta emot den sista smörjelsen. Det var mer betydelsefullt än att lindra smärta eller försöka bli frisk.
Människor bad ofta till helgon för att bli friska. Det fanns olika helgon som man bad till beroende på vilken sjukdom man hade, till exempel Sankta Apollonia om man hade tandvärk.
ANNONS
ANNONS
Det var vanligt att människor reste till kyrkor där det fanns heliga föremål, som skelettdelar från helgon, eftersom man trodde att de kunde bota sjukdomar. Sådana resor kallas pilgrimsfärder eller vallfärder. Men det var mest de rika som hade råd med dessa speciella resor.
För de flesta människor var Gud den som bestämde om man blev sjuk eller frisk.
Tandvärk var plågsamtUnder medeltiden fick läkarna även fungera som tandläkare. De kunde inte laga tänder som vi gör idag, så om tandvärken blev för svår så drog man ut tanden. Någon bedövning fanns inte. Personer som plågades av tandvärk försökte därför hellre bota sig själva med konstiga mediciner, än att gå till läkaren. |
Klostren hjälpte till med sjukvård
I vissa kloster fanns det sjukhus där munkar och nunnor tog hand om sjuka. Ibland fanns det till och med en anställd läkare på plats. Men också munkar kunde hjälpa till med små operationer och medicinering, ungefär som vår tids sjuksköterskor. Det fanns även särskilda kloster där munkarna eller nunnorna nästan bara arbetade med att ta hand om sjuka och fattiga.
I klostrens stora trädgårdar odlades olika örter som användes som medicin. Det fanns också medicinska böcker i klostrens bibliotek, där man kunde läsa om hur man skulle behandla olika sjukdomar. Böckerna kom från andra länder och var ofta skrivna på grekiska eller latin.
Eftersom klostren bara kunde ta hand om ett fåtal sjuka, så var de flesta tvungna att vårdas hemma. Det fanns därför också många vanliga kvinnor och män som hjälpte folk som var sjuka. I städerna kunde det ibland finnas en utbildad läkare, men på landsbygden fick man istället gå till en klok gumma eller gubbe. De visste mycket om vilka växter som lindrade olika sjukdomar.
Sjukvården under medeltiden var alltså enkel och blandades ofta med tro. Klostren spelade en viktig roll, men de flesta som blev sjuka fick klara sig med örter, bön och hopp.
FörlossningarFörlossningar (när barn föds) sköttes nästan alltid av kvinnor, ofta av erfarna barnmorskor. Män var sällan med vid förlossningar. Förlossningar var mycket farliga för kvinnor. Många dog på grund av infektioner eller svåra blödningar. |
Sjukdomar under medeltiden
Genom historien har människor drabbats av hemska sjukdomar som spridit sig snabbt – så kallade farsoter (epidemier och pandemier). Den värsta var digerdöden, en form av pest som dödade många miljoner människor i Europa på bara några år vid mitten av 1300-talet. Pesten kom sedan tillbaka i andra former flera gånger under medeltiden. Men ingen av de pesterna blev lika dödlig som digerdöden.
ANNONS
ANNONS
Medeltidens sjukdomar spreds snabbt i städer där människor bodde trångt och smutsigt. De kunde också komma med handelsresor, när människor reste mellan olika platser eller länder. Men jämfört med idag spred sig sjukdomar långsamt eftersom det tog lång tid att resa. Då fanns varken bilar, tåg, flygplan eller motordrivna fartyg. Det snabbaste sättet att ta sig fram långa sträckor var med segelfartyg.
Idag vet vi att sjukdomar orsakas av bakterier och virus, men på medeltiden fanns inte den kunskapen. Många trodde att det var straff från Gud eller att sjukdomen spreds i luften från döda kroppar. Därför försökte folk skydda sig med hjälp av böner, rökelse och genom att undvika de smittade. De som ändå försökte hjälpa de sjuka - till exempel präster, munkar, nunnor och läkare - bar ibland speciella skyddsdräkter.

En "pestdoktor" med skyddsdräkt besöker en rik familj i en stad där några av familjemedlemmarna drabbats av pesten. Pestläkarna trodde sig kunna lura döden genom sina "fågelnäbbar" som filtrerade inandningsluften genom en fyllning av väldoftande örter.
Spetälska - en av medeltidens hemskaste sjukdomar
På medeltiden var många rädda för en sjukdom som kallas spetälska. De flesta kände till spetälskan från Bibeln, där den nämns flera gånger. Folk trodde att sjukdomen var väldigt smittsam, men i verkligheten är den mycket svår att smitta vidare. Det krävs att man är nära den sjuke under lång tid.
Spetälska kallades ibland för "döden före döden". Den som blev sjuk kunde få stora sår, tappa känsel i kroppen, och ibland även förlora kroppsdelar. Ansiktet kunde bli så förändrat att personen inte längre gick att känna igen. Även rösten förändrades. Men det värsta var kanske inte själva sjukdomen – utan att de sjuka ofta blev utkastade ur samhället. Folk trodde att spetälska var ett straff från Gud. De som blev sjuka fick inte bo kvar i städer eller byar, och inte heller träffa andra människor.
Det fanns många regler för dem som var sjuka i spetälska. De fick inte gå till kyrkan, marknader eller torg. De fick inte prata med andra, särskilt inte med barn, och om de behövde säga något till någon annan, skulle det ske i motvind så att ingen blev smittad. I vissa städer fick de bara komma in under dagtid för att tigga. Om de ville köpa något, fick de peka med en käpp. När de betalade räckte de fram mynten i en håv. Ibland tvingades de spetälska bära särskilda kläder och ha bjällror så att andra visste att de närmade sig.
Under 1100- och 1200-talen var spetälskan vanlig i Europa. Många människor blev sjuka och det verkade som att hela befolkningen höll på att ruttna bort. Men sedan, på 1300-talet, började spetälskan försvinna. Varför? Jo, det var för att en ännu värre sjukdom hade kommit tillbaka - pesten, men nu i form av digerdöden. Den dödade snabbt miljontals människor, och efter det fanns inte många som var sjuka i spetälska kvar.
Spetälska orsakades av bakterierPå 1200-talet fanns det nästan 19 000 spetälskesjukhus i Europa. Varje större stad hade ett. Många trodde att sjukdomen spreds genom dålig luft. Det var först på 1800-talet som man förstod att det var bakterier som orsakade den. Idag kan spetälska behandlas med medicin. Sjukdomen finns fortfarande i några tropiska länder, men det är ovanligt att någon får den. Och ingen behöver längre vara rädd för att smittas. |
ANNONS
ANNONS
Digerdöden - den värsta farsoten i historien?
Digerdöden var en mycket farlig pestsjukdom som spreds i Europa kring mitten av 1300-talet. Den började i Asien och följde handelsvägarna till Europa och Sverige.
Pesten spreds främst genom loppor som fått i sig pestbakterien när de sugit blod från pestdrabbade råttor. Den fördes därefter vidare när lopporna hoppade till en ny varm kropp. På så sätt kom råttornas loppor in bland människor. Även människor spred smittan till varandra via lopporna.
En person som blev smittad kunde vara frisk i upp till en månad innan sjukdomen bröt ut. Smittade personer som var ute på resa kunde därför sprida pesten över stora avstånd.
Det fanns tre olika sorters pest: böldpest, lungpest och blodpest. Böldpest var vanligast och gjorde att den sjuke fick stora svarta varfyllda bölder. Knappt hälften av de som fick böldpest överlevde. Lungpest och blodpest var nästan alltid dödliga. När människor insjuknade gick det snabbt. Vissa dog redan samma dag de blivit sjuka, andra avled efter några dagar.
Forskarna tror att en tredjedel eller upp till hälften av Europas befolkning dog av digerdöden. Det kan ha varit så många som 25 till 40 miljoner människor. Pesten drabbade främst de fattiga som bodde trångt och smutsigt. Men även rika blev sjuka.
Efter digerdöden fanns det plötsligt gott om jord till alla. Många fattiga fick nu ta över tomma gårdar och folk började känna hopp igen.
Apollonia: Ett helgon som man bad till vid tandvärk, hon levde på 200-talet i romarriket. På den tiden var det förbjudet att vara kristen. Men Apollonia vägrade att sluta tro på kristendomen. Som straff drog man ut alla hennes tänder, och brände henne på bål.
Barnmorska: En kvinna med erfarenhet av att hjälpa till vid förlossningar.
Digerdöden: Den stora pestpandemin på 1300-talet som dödade miljontals människor i Europa.
Epidemi/Pandemi: En epidemi är när en sjukdom sprider sig snabbt bland många människor på en plats, till exempel i en stad eller i ett land. En pandemi är när en sjukdom sprider sig till flera länder eller över hela världen. Skillnaden är alltså att när en sjukdom sprids snabbt på en viss plats (men inte mellan länder) så kallas det för en "epidemi", medan den byter namn till "pandemi" om den sprider sig till flera delar av världen. Digerdöden var medeltidens värsta pandemi.
Farsot: Ett äldre namn för en mycket allvarlig och smittsam sjukdom som drabbar många människor på kort tid (alltså en epidemi eller pandemi).
Förlossning: När ett barn föds.
Helgon: En död person som levt ett liv nära Gud och som efter sin död förklarats helig av kyrkan. På medeltiden trodde många att helgonen kunde hjälpa dem om man bad till dem.
Huskur: En enkel behandling eller medicin som man gör själv hemma, ofta baserad på gamla traditioner eller växter.
Kloster: En plats där munkar eller nunnor levde för att be, arbeta och ofta ta hand om sjuka.
Pandemi: När en sjukdom sprids snabbt till många människor.
Pilgrimsfärd/Vallfärd: En religiös resa till en helig plats, ofta för att be Gud eller något helgon om hjälp eller för att bli frisk. Ungefär som när muslimer vallfärdar till Mekka.
Sista smörjelsen: En katolsk ritual där en döende person fick förlåtelse för alla sina synder innan döden.
Spetälska: En sjukdom som gav svåra sår, förändrat utseende och gjorde att sjuka ofta stängdes ute från samhället.
Uppgifter och frågor
Frågor på texten:
- Vad trodde medeltidens människor var viktigast när någon var sjuk eller höll på att dö?
- Vem bad man till om man hade tandvärk?
- Vad kallades en religiös resa till en helig plats? Varför gjorde många en sådan resa under medeltiden?
- Varför kunde ibland klostren vara viktiga när det gällde sjukvård?
- Nämn några sätt som medeltidens människor försökte skydda sig mot sjukdomar.
- Varför var förlossningar så farliga under medeltiden?
- Vad var spetälska och hur behandlades de som var sjuka i den sjukdomen?
- Hur spreds digerdöden till människor i Europa?
Fundera på:
- Varför tror du att många människor litade mer på böner än på läkare under medeltiden?
L LÄS MER: Historia om läkekonst och sjukdomar
L LÄS MER: Spetälska
L LÄS MER: Pesten - den värsta farsoten i mänsklighetens historia
M LÄS MER: Digerdöden
L LÄS MER: Döden kom genom luften
M LÄS MER: Livets växter - om olika växters användningsområden förr
M LÄS MER: Vatten och avlopp i medeltidens städer
L LÄS MER: Kyrkan och klostren i medeltidens Sverige
M LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden
L LÄS MER: Helgon
S LÄS MER: Medeltidens helgonkult
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
S LÄS MER: Medeltidens klosterväsende: munk- och nunneordnar
M PODCAST: Introduktion till Sveriges medeltid
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Lars Berggren, En svensk historia från vikingatid till nutid, Studentlitteratur, 2009
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 1 - Från stenålder till vikingatid, Bonnier Lexikon AB, 1994
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 2 - Från Birger jarl till Kalmarunionen, Bonnier Lexikon AB, 1994
Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720. Klerkernas och adelns tid, Studentlitteratur, 2003
Jan Melin m.fl., Sveriges historia - koncentrerad uppslagsbok, Prisma, 2003
Nils Uddenberg, Lidande och läkedom I: Medicinens historia fram till 1800, Fri Tanke Förlag, 2015
Berndt Tallerud, Skräckens tid - farsoternas kulturhistoria, Prisma, 1999
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)