Singapore hade en liten malajisk befolkning när britterna koloniserade ön i slutet av 1700-talet och brittiska Ostindiska kompaniet anlade en handelsstation där. Handeln drog till sig folk från olika delar av världen. 1867 blev Singapore en brittisk kronkoloni. 1942–1945 ockuperades Singapore av Japan, men efter krigsslutet kom britterna tillbaka. 1965 blev Singapore en självständig nation.
Ön Singapore var på 600-talet en av utposterna i Srivijaya-imperiet, det första av flera imperier som band samman hamnar och städer i området kring den malajiska övärlden.
En javanesisk krönika från 1300-talet refererar till ön under namnet Tamasek, ett kungadöme som grundades i slutet av 1200-talet, och återger hur staden Singapura etablerades där 1299. Singapura, som betyder lejonstaden på sanskrit, blev sedan namnet på ön. Vid 1300-talets slut drogs Singapura in i stridigheter mellan Siam, nuvarande Thailand, och det javabaserade kejsardömet Majapahit. Staden förstördes och ön förblev nästan öde i fyra sekler.
I slutet av 1700-talet blev Singapore intressant för britterna som koloniserade Indien och ökade handeln med Kina. 1819 fick en tjänsteman vid det brittiska Ostindiska kompaniet, Thomas Stamford Raffles, tillstånd att upprätta en handelsstation på ön. Indiska, arabiska, europeiska, kinesiska, thailändska och javanesiska köpmän ankrade upp i den förträffliga hamnen för att utbyta varor och Singapore blev snabbt en framgångsrik frihamn med fri invandring. Framför allt kom män från Kina, Ceylon (Sri Lanka), Indien, Indonesien och Malackahalvön för att tjäna pengar. Befolkningen växte explosionsartat.
Brittisk kronkoloni
År 1826 bildade Ostindiska kompaniet den administrativa enheten the Straits Settlement av Singapore och två andra brittiska bosättningar på Malackahalvön, Penang och Malacka. När kompaniet förlorade sitt monopol på handeln med Kina cirka tio år senare minskade intresset för Singapore. Invandringen fortsatte dock och europeiska handelsmän på plats blev allt otåligare över det ineffektiva styret. 1867 blev området en brittisk kronkoloni direkt underställd regeringen i London.
När Suezkanalen öppnade 1869 ökade sjötrafiken kraftigt mellan Europa och Asien. Runt sekelskiftet 1900 var Singapore med sitt strategiska läge ett kommersiellt och finansiellt centrum för hela regionen. Välståndet växte, men fördelningen var skev.
När depressionen drabbade världen 1929 slog den hårt mot Singapore. För första gången begränsades invandringen, och kvotering av kinesiska män infördes. Restriktionerna gällde däremot inte kvinnor, vilket ledde till ökad familjebildning. Den naturliga befolkningstillväxten satte fart.
Japansk ockupation
Under andra världskriget ockuperades Singapore av Japan, från början av 1942 till augusti 1945.
Efter krigsslutet välkomnade invånarna britternas återkomst, men inställningen till kolonialt styre hade förändrats. När Storbritannien 1946 bildade en malajisk federation, där Penang och Malacka inkorporerades men inte Singapore, växte protesterna. Det första politiska partiet, Malajiska demokratiska unionen (MDU), bildades 1945 och kraven på självständighet växte.
Ökat krav på självständighet
År 1958 hade parterna enats om att Singapore skulle få inre självstyre. Storbritannien skulle dock fortsätta att sköta försvars- och utrikespolitiken samt behålla rätten att upphäva författningen. I maj 1959 hölls ett första val enligt en ny författning. Folkets aktionsparti (PAP), som på den tiden var ett vänsterparti, vann 43 av de 51 platserna och bildade regering med partiledaren Lee Kuan Yew som premiärminister.
Den nya regeringen ansåg att Singapore måste bli mindre beroende av handel genom att bygga upp en egen industri. Ett stort industriområde anlades och investerare lockades dit med låga skatter. Framför allt ville regeringen satsa på arbetskraftsintensiv industri för att bekämpa den höga arbetslösheten och få in pengar till välbehövliga satsningar på bostäder, utbildning och social service.
PAP ville också utöka hemmamarknaden genom en sammanslagning av Singapore och Malaysia. Detta var också tänkt att hindra kommunistiska krafter inom partiet från att få för stort inflytande. 1962 röstade 75 procent av singaporianerna i en folkomröstning för en anslutning till Malajiska federationen, vilket också skedde.
Singapore blir en självständig stat
Men snart uppstod problem i förhållande till den federala regeringen i Malajiska federationen. Anklagelser utväxlades om otillbörlig inblandning i varandras angelägenheter. 1964 utbröt kravaller mellan malajer och kineser i Singapore. Året därpå tvingades Singapore att lämna federationen och blev därmed en självständig stat – officiellt mot sina egna politiska ledares vilja.
Läs i Landguiden om Singapores moderna historia från 1965 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
