Ursprungsfolket berberna utvecklade tidigt jordbruk och boskapsskötsel i dagens Algeriet och angränsade områden i Nordafrika. Området koloniserades av såväl fenicier som romare, och på 600-talet kom araberna. Med dem kom islam och arabiska språket och kulturen. Arabiska dynastier styrde fram till 1527, då Osmanska (turkiska) riket tog över. Efter tre sekler under osmanerna blev Algeriet på 1830-talet en fransk koloni och förblev det fram till självständigheten 1962.
Algeriets historia
ANNONS
Algeriet blev en fransk koloni 1834, men fick senare status som integrerad del av Frankrike. Kolonisterna, som vid sekelskiftet 1900 uppgick till minst en halv miljon, förblev franska medborgare och hade egna företrädare i nationalförsamlingen i Paris. Den inhemska befolkningsmajoriteten blev inte medborgare. Få muslimer fick del av de ekonomiska framstegen.
Efter första världskriget (1914-1918) växte nationalistiska strömningar fram bland muslimska algerier som hade studerat i Frankrike eller deltagit i kriget på Frankrikes sida. Under andra världskriget (1939-1945) växte kraven på ökat självstyre eller självständighet. Men Frankrike var motsträvigt och de franskättade kolonister som styrde i Alger motsatte sig alla eftergifter. Sedan fransk polis skjutit ihjäl ett hundratal demonstranter vid oroligheter i staden Sétif 1945 bröt kravaller ut. Protesterna slogs ned med kraft. Det utlöste våldsdåd på ömse sidor med bland annat bomber mot algeriska byar och överfall på kolonister. Många tusen muslimer och ett hundratal européer miste livet i händelserna som kom att betraktas som en vändpunkt i de fransk-algeriska relationerna.
Befrielsekriget
Gerillarörelsen Nationella befrielsefronten (FLN) inledde 1954 ett befrielsekrig mot den franska kolonialmakten. FLN fick stöd från alla muslimska samhällsgrupper i kolonin. Kampen enade även klaner i landets inre som legat i fejd med varandra. De omkring en miljon franska kolonisterna motsatte sig algerisk självständighet. Deras fältrop "Ett franskt Algeriet!" (Algérie française) anammades också av delar av franska armén. Öppet krig bröt snart ut med terror mot civila från båda håll.
År 1958 grep civila och militära Algérie française-anhängare makten i Alger med arméns samtycke. De krävde general Charles de Gaulle som ledare i Frankrike i tron att han skulle krossa FLN och bevara Algeriet franskt. Men kuppmännen tog miste. När de Gaulle 1959 blev Frankrikes president talade han om algeriernas rätt till sin framtid. Hans politik vann stöd hos franska väljare som avskydde kolonisternas högerextrema terrorrörelse OAS och dess attentat i Algeriet och Paris. När franska generaler gjorde ett nytt kuppförsök i Alger stod Frankrikes armé lojal mot presidenten. I Evian-fördraget i mars 1962 erkändes Algeriet som oberoende.
Övergrepp som skedde under kriget har utretts på senare tid och tagits upp i utbytet mellan Algeriet och Frankrike, i synnerhet under Emmanuel Macrons tid som president.
Frankrike genomförde mellan 1960 och 1966 provsprängningar av kärnvapen i ökenområden i Algeriet. Antikärnvapenkampanjen ICAN, som fick Nobels fredspris 2017, kräver att Frankrike ska redogöra för alla platser där det kan finnas kvar radioaktivt material i jorden och hjälpa till att sanera dem.
Läs i Landguiden om Algeriets historia - från 1962 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
