Seychellerna var länge en samling obebodda öar långt ute i Indiska oceanen. Kring 1770 kom de första franska nybyggarna med slavar från Afrika. Från 1814 stod öarna under brittisk kontroll. Under andra världskriget var Seychellerna en viktig bas för brittiska flottan och flygvapnet.
Det första kända besöket på de tidigare öde öarna gjordes 1609 av det brittiska ostindiska kompaniet. Något verkligt intresse för öarna visade inte européerna förrän 1756 då Frankrike gjorde anspråk på dem.
Ögruppen uppkallades efter en fransk minister, Jean Moreau de Séchelles. För att trygga sjöfarten från Indien ville britterna erövra öarna som användes som bas för franska sjörövares attacker på brittiska handelsfartyg. Under några decennier växlade makten mellan fransmän och britter innan Storbritannien definitivt tog över styret.
När slaveriet avskaffades på 1830-talet, var 6 500 av de 7 500 invånarna slavar. Många av dem blev nu fiskare, hantverkare eller bönder. Odling av kokospalmer fick stor betydelse, och kokosnötsolja blev Seychellernas främsta exportvara.
Britterna administrerade Seychellerna och ön Mauritius som en gemensam enhet fram till 1903, då öarna blev en brittisk kronkoloni.
Efter andra världskriget togs de första stegen mot att ge öarna en regering som representerade folket. Men i de första egentliga valen till kolonins lagstiftande råd 1948 fick bara tio procent av befolkningen rösta.
Läs i Landguiden om Seychellernas historia från 1960-talet och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om