I ungefär 3 000 år har Bengalen – Bangladesh och den indiska delstaten Västbengalen – utgjort en del av buddistiska, hinduiska, muslimska eller brittiska välden i Sydasien. 1757 besegrade britterna mogularmén och Bengalen blev en brittisk kronkoloni 1858. Av det brittiska väldet bildades 1947 två självständiga stater: Indien och Pakistan. Bengalen kom att delas, den östra delen tillföll Pakistan och kallades Östpakistan. 1971 bröt sig Östpakistan med indisk hjälp loss från Västpakistan och blev den självständiga staten Bangladesh.
Bangladesh historia
Bengalen, det vill säga dagens Bangladesh och den indiska delstaten Västbengalen, uppstod som begrepp omkring år 1000 före Kristus. Området har utgjort en nordöstlig del av buddistiska, hinduiska, muslimska och brittiska välden i Sydasien. Bergen i östra och sydöstra Bengalen har utgjort en naturlig barriär mot kontakter längre österut.
Bengalen ingick i Mauryaimperiet (ca 320-180 f Kr), som också omfattade dagens Indien och Pakistan.
Den buddhistiska läran började då sprida sig i området, men det var först under Paladynastin (750-1150) som buddhismen fick fäste i hela Bengalen. Därefter styrde den hinduiska Senadynastin till dess att turkiskättade muslimer erövrade området på 1200-talet.
På 1500-talet införlivades området med mogulriket som redan omfattade hela Indien. Bengalen var den rikaste provinsen i imperiet och fick tjäna som kornbod och försörjningskälla för stormogulens armé. Jordbruk och handel blomstrade och Dhaka blev ett av Sydasiens textilcentra, känt bland annat för sin muslin- och sidenproduktion. Under mogultiden blev islam gradvis den dominerande religionen i Bengalen.
Britterna tar över
Allt eftersom mogulväldet förföll under 1600- och 1700-talen etablerade sig britterna i området. Det brittiska Ostindiska kompaniet drev handel med det västbengaliska Calcutta (Kolkata) som utgångspunkt. Bolaget tog kontroll över Bengalen 1757 genom att besegra mogulhärskarens här vid slaget i Plassey.
Efter ett indiskt uppror blev dagens Bangladesh, Pakistan och Indien en brittisk kronkoloni 1858. Bengalen blev det brittiska Indiens största provins.
För britterna var kolonin främst en råvaruproducent och en marknad för brittiska varor. Det berömda textilhantverket i Bengalen konkurrerades ut. Även jordbruket stagnerade.
Under det brittiska styret uppstod en västerländskt påverkad och välutbildad medelklass, nästan uteslutande bestående av hinduer, som snart kom att dominera näringslivet, utbildningsväsendet och förvaltningen. Ur denna grupp växte en nationaliströrelse fram och 1885 grundades Indiska nationalkongressen, som kom att leda den indiska frihetskampen.
Bengalen delas
Mellan 1905 och 1911 var Bengalen delat i en västprovins med hinduisk majoritet och en östlig del som var övervägande muslimsk. Under den perioden bildades Allindiska muslimska förbundet i Dhaka. Det var ett parti som syftade till att försvara muslimernas intressen; Indiska nationalkongressen ansågs alltför hindudominerat. På 1930-talet föddes tanken på en egen muslimsk stat, Pakistan, bland muslimska nationalister.
När den brittiska epoken tog slut 1947 bildades två nya självständiga stater, Indien och Pakistan, i huvudsak efter religiösa linjer. Den rikaste och mest utvecklade delen av Bengalen – med den viktiga hamnstaden Calcutta (Kolkata) – tillföll Indien, medan det fattigare Östbengalen blev Pakistans östra del. Pakistans båda delar låg 160 mil från varandra.
Regering, militär och industri kom redan från början att domineras av Västpakistan, som till ytan var större än Östpakistan men hade färre invånare. Att urdu gjordes till nationellt språk bidrog till att missnöjet växte i Östpakistan, där huvudspråket var bengali.
Pakistan splittras
I det första fria valet 1970 vann det östpakistanska nationalistpartiet Awamiförbundet en jordskredsseger i den folkrika östra landsändan. Det räckte till majoritet i det gemensamma parlamentet. Partiledaren Sheikh Mujibur Rahman krävde långtgående självbestämmande för Östpakistan. Presidenten vägrade dock att sammankalla parlamentet, vilket utlöste massprotester i Östpakistan.
I mars 1971 gick armén in i Dhaka för att få slut på protesterna, varpå självständighetsanhängare, ledda av Awamiförbundet, utropade den fria republiken Bangladesh. Det ledde till inbördeskrig, och omkring 10 miljoner människor flydde till Indien. I december 1971 ingrep Indien i konflikten och inom två veckor tvingades Västpakistan att kapitulera.
Läs i Landguiden om Bangladesh moderna historia från 1971 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om