Nästan inget är känt om Naurus tidiga historia. Nauruerna antas länge ha levt isolerade från omvärlden. När ett brittiskt fartyg upptäckte dem 1798 var de indelade i tolv klaner med varsin hövding. De brittiska upptäckarna kallade ön Pleasant Island.
Från 1830-talet införde valfångare och andra besökare eldvapen, alkohol och europeiska sjukdomar. Det fick katastrofala följder för nauruerna; efter ett tio år långt inbördeskrig hade befolkningen nästan halverats.
När ön annekterades av Tyskland 1888 fanns bara 900 nauruer, mest kvinnor, kvar i livet. Med tyskarna kom missionärer till Nauru, och ett kontrakt ingicks med ett brittiskt bolag om att börja exploatera öns fosfatfyndigheter med början 1906.
