Klassamhället breder ut sig
Efter Napoleonkrigen försökte det gamla samhällets makthavare återställa den gamla ordningen och förhindra nya revolutionära resningar. Men utvecklingen som inletts genom den industriella revolutionen och den franska revolutionen gick inte att hejda. Under 1800-talet fick de gamla makthavarna ge vika för kraven hos de framväxande nya klasserna i samhället - först borgarklassen och vid periodens slut även arbetarklassen.
Industrialiseringen skapade nya sätt att framställa varor på, men också nya tankesätt och konsumtionsvanor hos folket. Under 1800-talets gång uppkom nya samhällsklasser som krävde inflytande. Detta skapade nya konflikter i samhället. Borgare, i form av kapitalister, hamnade ofta i strid arbetarna. Båda samhällsgrupperna utgjorde emellertid en förutsättning för varandras existens. Arbetarna behövde arbete och fabriksägarna behövde arbetare. Arbetskonflikterna avtog en bit in på 1900-talet efter att arbetarna fått det bättre och båda parterna lärt sig att kompromissa.
Medan det tekniska förnuftet utgjorde grunden för västvärldens industrisamhälle, formade den borgliga livsstilen den kulturella förebilden. Den borgliga mentaliteten spreds till andra socialgrupper med hjälp av skolan och andra institutioner i samhället.
Revolutioner, reformer och ökad handel
Efter Napoleonkrigen dominerade konservativa makthavare den politiska scenen i Europa, men under de följande decennierna försvagades deras ställning. I Storbritannien kom liberalerna till makten 1830 och en rad reformer genomfördes som stärkte de borgerliga industriintressena i samhället.
I Frankrike blev utvecklingen mera dramatisk. Både 1830 och 1848 bröt socialistiska revolutioner ut med deltagande både av den borgerliga medelklassen och arbetarna.
1848 års revolution gav upphov den en våg av revolter mot den gamla ordningen över hela Europa. Rörelser med krav på demokratiska reformer och social rättvisa formades nästan överallt. Men i Ryssland satt det tsaristiska konservativa självhärskardömet kvar, trots att livegenskapen avskaffades 1865.
Decennierna efter 1850 präglades av en ekonomisk högkonjunktur. Industrialismen började på allvar spridas även utanför Storbritannien. En viktig faktor bakom denna utveckling var de stora järnvägsbyggena som pågick under denna period. De knöt samman landsdelar och länder vilket ledde till ökad handel och tillväxt.
Demokratins genombrott
På det idéhistoriska planet präglades det långa 1800-talet framförallt av liberalismens idéer som bredde ut sig inom samhällets alla områden, främst ekonomiskt och socialpolitiskt. I slutet av perioden hade upplysningens liberala idéer omformat hela det västerländska samhället och gjort det politiskt moget för demokrati. Men de demokratiska reformivrarna stötte på hårt motstånd i många länder. I ett globalt perspektiv betraktades vid den här tiden parlamentarisk demokrati som ett politiskt experiment. Samtidigt utsattes demokratin för flankangrepp i de egna länderna – kommunister från vänster och högerextremister från det andra hållet. Den demokratiska utvecklingen förhindrades eller avbröts därför i flera länder strax efter periodens slut. I Ryssland genomfördes en kommunistisk revolution 1917 och under mellankrigstiden infördes diktatur i flera europeiska länder. "Det korta 1900-talet" (1914-1991) som följde efter det långa 1800-talet, kom därför att utmärkas av kamp mellan politiska ideologier och demokrati mot olika former av diktatur.
