Kenyas historia

Människans vagga sägs ha stått i Östafrika. Flera miljoner år gamla fynd av mänskliga varelser har gjorts i nuvarande Kenya, bland annat vid Turkanasjön. Senare vandrade folk in, dels från Nildalen i norr, dels från väster. Under det första årtusendet e Kr ersattes stenålderskulturen av en järnålderskultur med avancerade terrassodlingar och stenhus, när inflyttande bantufolk från väster trängde undan det jägar- och samlarfolk som bodde i området.

Araber började kolonisera kustområdet, från Somalia i norr till Moçambique i söder, på 700-talet e Kr. Swahilikulturens handelsmän hade kontakt med Persien, Indien och Kina. Från det inre av landet förde afrikanska handelsmän med sig elfenben och slavar som de bytte mot tyger, metaller, keramik och salt. Språket swahili spreds längs handelsvägarna, och i dess spår följde även islam.

Swahilistädernas handelsvälde splittrades av portugiserna som under 1500-talet upprättade en handelsväg till Indien. Portugiserna förde med sig nya kulturväxter som till exempel majs, kassava och tobak som de hämtat i Amerika.

I det inre av Kenya fanns inga stora riken. Befolkningen försörjde sig främst på jordbruk och boskapsskötsel, med omfattande handel mellan de olika folken. Nya folkgrupper invandrade till området, bland annat luofolket som i slutet av 1500-talet kom från ett område i nuvarande Uganda.

Sultanatet Oman på arabiska halvön, som hade ambitioner att bilda ett eget imperium, drev i slutet av 1600-talet ut portugiserna. En stor del av 1700-talet och början av 1800-talet präglades av konflikter med omanierna och inbördes kamp mellan städerna längs kusten. Vid mitten av 1800-talet förändrades handelsvägarna. Karavanerna sökte sig från kusten och in i landet. Efterhand trängde britterna undan omanierna.

Kenya blir en del av Storbritannien

När de europeiska stormakterna delade upp den afrikanska kontinenten mellan sig vid Berlinkonferensen 1884–1885, tilldelades Storbritannien det område som skulle bli Kenya. Kenya blev ett brittiskt protektorat 1895 och samma år började järnvägen till Uganda byggas. En stor del av arbetskraften till järnvägsbygget hämtades från Indien.

För att försäkra sig om deras stöd gav britterna särskilda förmåner till vissa afrikanska ledare, och olika grupper spelades ut mot varandra. År 1902 uppmuntrades vita nybyggare att flytta till de bördiga högländerna och ursprungsbefolkningen drevs bort. Afrikanerna hänvisades till mindre bördiga områden.

Nybyggarna hade emellertid svårt att finna arbetskraft. Genom att införa en rad skatter tvingade myndigheterna afrikanerna att ta lönearbeten på de vitas gårdar.