Ecuadors historia

Det område som i dag är Ecuador antas ha befolkats för cirka tiotusen år sedan. De första invånarna var jägare som levde på högplatån, men redan omkring 5000 år f Kr odlades majs och rotfrukten maniok. Så småningom blev människorna bofasta, och på 500-talet e Kr började de olika folken närma sig varandra. Arbete och socialt liv organiserades via ayllu, ett kollektivt system byggt på släktband.

År 1478 införlivade inkan Tupac Yupanqui området i inkariket med bas i Peru. Inhemska språk trängdes undan av quechua och lokala kulturer slogs ut. Norra delen av riket, där Quito var huvudstad, fick snart stor ekonomisk och kulturell betydelse. Tronföljdsstrider mellan inkans söner Atahualpa från Quito och Huascar från Cuzco försvagade imperiet efter Tupac Yupanquis död. Det blev Atahualpa som efterträdde fadern.

Spanjorerna anländer

Spanska erövrare, conquistadorer, nådde Ecuador på 1520-talet (se Upptäckterna). Vid ett möte mellan erövraren Pizarro och Atahualpa 1532 tillfångatogs inkan. Trots att indianerna betalade en enorm lösen i silver och guld dödades Atahualpa. Två år senare erövrades Quito, och den lokala samhällsordningen slogs sönder. Indianerna tvingades betala skatt och arbeta åt erövrarna. Sjukdomar och tvångsarbete på storgods och i gruvor minskade den inhemska befolkningen till hälften på bara hundra år. På 1600-talet rådde brist på arbetskraft och afrikanska slavar skeppades in.

Rivalitet mellan conquistadorerna ledde till att Ecuador införlivades med det spanska kolonialväldet 1544. Den koloniala ekonomin byggde på textil- och jordbruksproduktion för export. Den viktiga handeln lade grunden till hamnstaden Guayaquil.

Republiken Ecuador utropas

Under 1700-talet började härskarklassen i kolonierna kräva självständighet från Spanien. Befrielsekrigen spred sig över Sydamerika i början av 1800-talet. 1822 blev Ecuador en del av Stor-Colombia, grundat av frihetshjälten Simon Bolívar. När hans stat föll samman utropades republiken Ecuador 1830.

Den unga republiken kom sedan under lång tid att präglas av maktkamper mellan liberala handelsmän i Guayaquil och konservative jordägare i bergstrakterna kring Quito, vilket ledde till ständiga presidentbyten och militärkupper. Det politiska kaoset avbröts av den konservativa presidenten Gabriel García Moreno, som mellan 1860 och 1875 till viss del moderniserade samhället. Med hårda metoder och kyrkans hjälp banade han väg för ett nationellt medvetande. Kyrkan fick ansvar för utbildning och sociala skyddsnät.

Strax före sekelskiftet kom handelsmännen i Guayaquil till makten företrädda av general Eloy Alfaro och jordägarnas dominans bröts. Kyrkan skildes från staten, religions- och yttrandefrihet infördes, läskunniga män fick rösträtt och vissa lagar om tvångsarbete avskaffades. Ekonomin baserades på kakaoexport, som medgav viss industrialisering och byggandet av en modern infrastruktur.

På 1920-talet föll priset på kakao och landet sjönk ned i en ekonomisk och social kris. Strejker slogs ned av militär – i en massaker dödades 1 500 arbetare – och 1925 framträdde militären åter på den politiska arenan, och jordägarna i Quito återfick makten.

1930-talets ekonomiska världsdepression blev mycket kännbar i Ecuador. Arbetslöshet och inflation steg med social och politisk oro som följd. Mellan 1931 och 1948 hade landet 21 regeringar.

År 1941 utbröt krig mot Peru om en del av Amazonas och Ecuador förlorade ett stort område genom Rio-avtalet 1942.

Läs i Landguiden om Ecuadors moderna historia från 1960-talet och framåt.

FÖRFATTARE

Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
 

Läs mer om

• Ecuador idag : landfakta om politik och ekonomi
• Ecuadors geografi : landfakta om naturgeografi, klimat, naturresurser och näringar
• Inkaindianernas historia