Fabriker ökade produktionen
Industrialiseringen tog först fart inom textilbranschen där nya uppfinningar i form av spinnmaskinen och den mekaniska vävstolen - som bland annat utnyttjade ångkraft - effektiviserade tillverkningen. Dessutom började man nu, med hjälp av ångmaskiner, koncentrera arbetet till fabriker där många människor kunde arbeta tillsammans under samma tak. Att samla produktionen i en fabrik hade många fördelar. Det var framförallt mer kostnadseffektivt än att ha en utspridd produktion. I en fabrik var det lättare att effektivisera arbetsprocessen genom att öka arbetsfördelningen och kontrollen av arbetet, vilket i sin tur gjorde att tempot höjdes och produktionen ökade.
Industrialismens andra fas - kommunikationerna byggs ut
Kommunikationernas utveckling var en viktig förutsättning för industrialismens utveckling. I industrialismens andra fas som inleddes på 1830-talet, började stater och stora företag att investera i kommunikationer, främst järnvägar. Industrialismen spreds då över Europa och i Nordamerika. Under det här skedet genomgick bland annat järn- och metallindustrin stora förändringar i form av nya och förbättrade processer. Samtidigt växte stora industristäder fram där den nya arbetarklassens medlemmar ofta levde under svåra ekonomiska och sociala förhållanden. Under den senare delen av 1800-talet uppstod därför arbetarrörelser, som genom facklig och politisk kamp, undan för undan lyckades förbättra arbetarnas villkor.
Till Sverige kom industrialismen först under den senare delen av 1800-talet. Träindustrin i Norrland fick då stor betydelse tillsammans med den mekaniska industrin som grundade sig på svenska uppfinningar.
