År 1054 inträffade den stora brytningen mellan de kristna i västra och östra medelhavsområdet (se podcast). Från och med då fanns två stora riktningar inom kristendomen, den katolska kyrkan i väst och de ortodoxa kyrkorna i öst.
Under 1500-talet kom den andra stora splittringen då reformationen inleddes varefter flera länder i norra Europa valde att bryta med påven och katolicismen och istället ansluta sig till Martin Luthers protestantiska lära.
Den katolska kyrkan leds av påven i Rom
Påven är biskop av Rom och samtidigt kyrkans överhuvud. Enligt katolsk uppfattning går påvens ämbete tillbaka till aposteln Petrus, som Jesus utsåg till de första kristnas ledare. Påven är Jesu ställföreträdare på jorden. Franciskus är den 266:e påven.
Vid en stor biskopskonferens år 1870 beslöts att påven skulle betraktas som ofelbar när han uttalade sig i lärofrågor.
Påven bor i Vatikanstaten som är världens minsta självständiga stat. Den ligger mitt inne i staden Rom. Vatikanstaten har egna frimärken, egen armé, egen diplomatkår, egen bank och egen flagga.
Schweizergardet är påvens egen lilla armé. Den omfattar 100 personer. De som vaktar påven ska vara romersk-katolska schweiziska medborgare.
LÄS MER: Så väljs en påve
Sakramenten
Liksom alla kristna samfund talar katolikerna om en treenig Gud (se Kristendomens grunder). När de talar om Gud tänker de på att han uppenbarat sig som fadern, sonen och den heliga anden.
Enligt katolsk tro renas människan från synder efter döden för att fulländas innan hon förenas med Gud. Denna rening kallas för skärselden.
Ordet sakrament betyder helig handling. Människan behöver enligt katolsk tro verkliga föremål och händelser för att kunna ta emot Gud. Genom de sju sakramenten möter de Gud.
Genom dopet blir barnet upptagen i kyrkan. Prästen öser vatten över barnets panna tre gånger i form av ett kors.
Konfirmationen är en bekräftelse av dopet. Biskopen tecknar då ett kors med helig olja på konfirmandens panna. Konfirmationsåldern är olika i många katolska länder, alltifrån sju år och uppåt.
