Innan spanjorerna på 1500-talet kom till det område som i dag utgör El Salvador hade det varit befolkat i flera tusen år, bland annat av mayafolket och pipilerna. I nära 300 år ingick området sedan i den spanska kolonin Guatemala. El Salvador blev slutgiltigt en självständig republik 1841.
Mellan 500 f Kr och 900 e Kr dominerade mayakulturen det område som idag är södra Mexiko, Guatemala, Honduras och västra El Salvador.
I och med mayakulturens fall befolkades västra och centrala El Salvador av pipilerna, som härstammade från centrala Mexiko. Deras kultur var inte lika högtstående som mayafolkets. De var i första hand ett jordbrukande folk, men de anlade också en rad städer. I östra El Salvador levde två andra folkslag, lenca och cacaoperas.
El Salvador var en av de sista delarna av Centralamerika som erövrades av spanjorerna. Kolonisatörerna mötte hårt motstånd från ursprungsbefolkningarna och det var först efter flera angrepp som området införlivades med den spanska kolonin Guatemala. Spanjorerna upptäckte snart att El Salvador inte hade de stora silver- eller guldtillgångar de hade hoppats på. Kolonins främsta tillgång var dess jord som spanska kronan lade beslag på. Ursprungsbefolkningarna tvingades arbeta på plantager som anlades för odling av kakao och färgämnet indigo. Tvångsarbete, strider med spanjorerna och smittsamma sjukdomar från Europa ledde till att ursprungsbefolkningen minskade drastiskt, men de var ändå hela tiden fler än kolonisatörerna.
I samband med att Mexiko förklarade sig självständigt från den spanska kronan 1821 följde de centralamerikanska provinserna i kolonin Guatemala efter. 1823 bildade provinserna en lös federation enligt nordamerikansk modell, men den upplöstes 1838. Två år senare grundades republiken El Salvador.
I mitten av 1800-talet minskade efterfrågan på indigo och istället satsade den salvadoranska staten på att odla kaffe för export. Efterfrågan på kaffe ökade kraftigt de följande åren och 1882 infördes privat äganderätt till jorden. Tre fjärdedelar av jorden kom att ägas av två procent av befolkningen. Både staten och näringslivet dominerades av 14 familjer. De flesta salvadoraner hänvisades till säsongsarbete på de stora godsen, vilket orsakade spänningar på landsbygden. Ursprungsbefolkningarnas traditionella samhällen där jorden hade brukats kollektivt slogs sönder och människorna förlorade sin kulturella identitet.
Läs i Landguiden om El Salvadors historia från 1930-talet och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om