Jordbruksrevolutionen skapade ett ojämlikt samhälle
Den amerikanske historikern David Christian hävdar att "allt tyder på att de flesta människor för det allra mesta levde på existensminimum under hela den agrara (jordbruks) eran" (s. 225).
Den franske ekonomen Thomas Piketty har uppskattat att omkring 1 procent av befolkningen i de flesta europeiska länder så sent som år 1900 ägde ungefär 50 procent av de nationella tillgångarna, och att 10 procent av befolkningen ägde 90 procent. De övriga 90 procenten av befolkningen fick klara sig på bara 10 procent av tillgångarna. Det fanns därför ingen medelklass eftersom "de mellersta 40 procenten i förmögenhetsfördelningen var nästan lika fattiga som de lägsta 50 procenten. En väldig majoritet av folket ägde med andra ord praktiskt taget ingenting medan den förkrossande merparten av samhällets tillgångar låg i händerna på en minoritet" (s. 273).
Om den här fördelningen var typisk för de flesta jordbrukssamhällen (före den industriella revolutionen) visar det - betraktat ur ett ekonomiskt perspektiv - att jordbruksrevolutionen inte förbättrade livet för fler än ca en tiondel av alla människor.
