Ibland kallas media för den tredje statsmakten då den har som uppgift att granska den första (riksdagen) och den andra (regeringen) statsmakten. När media granskar dessa innebär det också att media har makt att påverka politiken och det finns många exempel på politiker som tvingats avgå efter att media granskat beslut de fattat eller andra saker som de har gjort. En del av detta arbete innebär också att vi i Sverige vill att så mycket som möjligt av politikers beslut ska vara offentliga, för att medierna ska kunna ha tillgång till dem. Det kallas för offentlighetsprincipen.
Media ska också erbjuda en arena för vanliga människor att komma till tals. Oftast görs det genom olika insändarsidor eller liknande, men också genom att vanliga människor intervjuas i anslutning till större händelser eller politiska beslut.
Vem styr över medierna?
Den som kontrollerar media har stor makt. Därför är det väsentligt vem som faktiskt gör det. De allra flesta medier i Sverige är privatägda. Oftast innebär detta att de ägs av ett större mediaföretag som i sin tur äger många olika tidningar eller andra medier. Några exempel på dessa är Bonnier och Schibsted. Bonnierkoncernen äger idag till exempel både Dagens nyheter, Expressen och TV4 och kontrollerar på så sätt stora delar av våra nyhetsmedier, medan Schibsted äger både Aftonbladet och Svenska dagbladet. Tillsammans äger och kontrollerar de en stor del av de svenska nyhetsmedierna. Dessa medier finansieras i första hand av försäljning och reklamintäkter.
Det finns alltid en risk att ett alltför koncentrerat ägande gör att det bara publiceras nyheter som passar ägarna. Det är därför viktigt att det finns många medier med olika ägare som har olika intressen i samhället.
Fram till i början av 1990-talet erbjöd till exempel den svenska arbetarrörelsen ett alternativ till de stora mediekoncernerna. Det som kallades A-pressen (en socialdemokratisk tidningskoncern) gick i konkurs 1992 och idag lever ett antal av dess tidningar kvar som alternativ.
För att små tidningar ska ha möjlighet att existera har vi i Sverige något som kallas presstöd. Detta existerar för att mindre tidningar, framförallt i småstäder, ska kunna bedriva sin verksamhet. På så vis kan lokala nyheter förmedlas även till de som lever utanför de större städerna. Ursprungligen var tanken med presstödet att det skulle finnas minst två olika tidningar på varje ort, för att garantera mångfald, men så är det sällan idag.
Public service
För att alla medborgare ska få ta del av medierna har det i många länder skapats statliga medieföretag som syftar till att ge såväl nyheter som underhållning och kultur inom ramen för ett statligt uppdrag. Konceptet kallas på många ställen för public service. Dessa statliga mediaföretag har ofta varit starkt dominerande, inte minst i Sverige. Det var till exempel endast Sveriges television (statligt ägt) som sände program i det rikstäckande markbundna tv-nätet i Sverige fram till början av 1990-talet. Först därefter lanserades några privatägda tv-kanaler.
Public service-företagen kan finansieras på olika sätt, men har gemensamt att det är via staten som pengarna kommer in. Innehållet styrs i viss utsträckning via det som ibland kallas programpolitik. Däremot är det ovanligt att man i demokratiska länder har politiker som i detalj lägger sig i vad som sänds.
Public service är också en del av en idé om att medierna har ett samhällsansvar. Genom att staten garanterar att det i alla fall finns ett medium som tar detta ansvar garanterar man att olika former av kultur och nöje, samt objektiv nyhetsförmedling, blir tillgängligt för alla.
Mediernas ansvar
Oavsett om det är privata eller offentliga aktörer som det handlar om så har medierna ett stor ansvar i sin rapportering. Media har mycket makt och kan påverka och är ofta vår viktigaste kanal för förmedling av information. En viktig del av detta ansvar är att försöka ge en så saklig, sann och objektiv bild av omvärlden som det är möjligt. Oavsett för vilken uppdragsgivare en journalist arbetar så är detta en viktig del av deras arbete.
Samtidigt är många medier beroende av att sälja tidningar eller annonser. Då finns det en risk att de väljer den typ av nyheter som säljer flest tidningar, eller vinklar en nyhet för att det ska vara ekonomiskt lönsamt för tidningen. På nyhetsredaktionerna förs ofta diskussioner kring vad och hur det ska rapporteras om en stor händelse, om namn ska publiceras, bilder publiceras och liknande.
Vinklade eller osanna nyheter
Medierna har till uppgift att förmedla information. Oftast fungerar detta väl, men även väletablerade medier har varierande kvalitet i sin rapportering. Ibland gör journalisterna ett dåligt arbete, ibland är det tidspress och ibland har de fått felaktig information som gör nyhetsrapporteringen felaktig. Det är dock stor skillnad på dålig rapportering och rapportering som är osann.
Osanna nyheter kan ibland kallas propaganda. Det förekommer i en del medier, framförallt i det som idag kallas för alternativa medier där det finns ett tydligt syfte med mediernas existens. Därför bör man också vara mer skeptisk mot dessa.
Det finns många exempel på dåliga nyheter som inte är direkt osanna men kan vara vinklade eller bara berätta en sida av en historia. Detta är särskilt vanligt vid omvälvande händelser då det gäller att få ut nyheter snabbt och man därför inte hinner undersöka ordentligt. Det är då inte helt ovanligt att tidningar anmäls till pressens opinionsnämnd och tvingas rätta till sina misstag i efterhand.
Läs mer om mediernas makt och ansvar >
