Public service
För att alla medborgare ska få ta del av medierna har det i många länder skapats statliga medieföretag som syftar till att ge såväl nyheter som underhållning och kultur inom ramen för ett statligt uppdrag. Konceptet kallas på många ställen för public service. Dessa statliga mediaföretag har ofta varit starkt dominerande, inte minst i Sverige. Det var till exempel endast Sveriges television (statligt ägt) som sände program i det rikstäckande markbundna tv-nätet i Sverige fram till början av 1990-talet. Först därefter lanserades några privatägda tv-kanaler.
Public service-företagen kan finansieras på olika sätt, men har gemensamt att det är via staten som pengarna kommer in. Innehållet styrs i viss utsträckning via det som ibland kallas programpolitik. Däremot är det ovanligt att man i demokratiska länder har politiker som i detalj lägger sig i vad som sänds.
Public service är också en del av en idé om att medierna har ett samhällsansvar. Genom att staten garanterar att det i alla fall finns ett medium som tar detta ansvar garanterar man att olika former av kultur och nöje, samt objektiv nyhetsförmedling, blir tillgängligt för alla.
Mediernas ansvar
Oavsett om det är privata eller offentliga aktörer som det handlar om så har medierna ett stor ansvar i sin rapportering. Media har mycket makt och kan påverka och är ofta vår viktigaste kanal för förmedling av information. En viktig del av detta ansvar är att försöka ge en så saklig, sann och objektiv bild av omvärlden som det är möjligt. Oavsett för vilken uppdragsgivare en journalist arbetar så är detta en viktig del av deras arbete.
Samtidigt är många medier beroende av att sälja tidningar eller annonser. Då finns det en risk att de väljer den typ av nyheter som säljer flest tidningar, eller vinklar en nyhet för att det ska vara ekonomiskt lönsamt för tidningen. På nyhetsredaktionerna förs ofta diskussioner kring vad och hur det ska rapporteras om en stor händelse, om namn ska publiceras, bilder publiceras och liknande.
Vinklade eller osanna nyheter
Medierna har till uppgift att förmedla information. Oftast fungerar detta väl, men även väletablerade medier har varierande kvalitet i sin rapportering. Ibland gör journalisterna ett dåligt arbete, ibland är det tidspress och ibland har de fått felaktig information som gör nyhetsrapporteringen felaktig. Det är dock stor skillnad på dålig rapportering och rapportering som är osann.
Osanna nyheter kan ibland kallas propaganda. Det förekommer i en del medier, framförallt i det som idag kallas för alternativa medier där det finns ett tydligt syfte med mediernas existens. Därför bör man också vara mer skeptisk mot dessa.
Det finns många exempel på dåliga nyheter som inte är direkt osanna men kan vara vinklade eller bara berätta en sida av en historia. Detta är särskilt vanligt vid omvälvande händelser då det gäller att få ut nyheter snabbt och man därför inte hinner undersöka ordentligt. Det är då inte helt ovanligt att tidningar anmäls till pressens opinionsnämnd och tvingas rätta till sina misstag i efterhand.
Opinionsbildning
Opinionsbildning innebär att åsikter formas hos individer och grupper. Opinionen är möjlig genom att människor kommunicerar och därmed byter tankar och åsikter. Våra åsikter påverkas av följande faktorer:
- Omgivningen: Vem vi kommunicerar med, vilken miljö vi befinner oss i och vilken kultur vi har.
- Intresse: Ju viktigare frågan är för oss desto starkare åsikter är vi benägna att ha.
- Kompetens: Om vi har stora kunskaper i ämnet så har vi vanligtvis också egna åsikter i frågan.
- Opinionsledare: Personer som påverkar opinionen. När en känd person uttalar sig i en fråga bildas ofta en opinion av människor som tycker likadant. Några exempel på opinionsledare är kungen, drottningen, riksdagspolitiker, politiska partier, makthavare i samhällets toppskikt och kändisar.
- Opinionsförmedlare: Personer som befinner sig närmare den enskilda människan. Dessa personer påverkar därför folk på ett mer personligt plan. Budskapet kommer ofta från en opinionsledare. Några exempel på opinionsförmedlare är någon bekant, en lokal politiker och din chef.
Fördjupning
Två teorier kring opinionsbildning
Hur formas en opinion rent praktiskt? Det finns många forskare som försökt hitta teorier som förklarar det, och det går att hitta vissa mönster. En teori är tvåstegshypotesen enligt vilken medierna inte påverkar så många direkt, utan indirekt i två steg. I det första steget ges ett budskap till massmedia som för ut det till allmänheten. Åsikten tas därefter emot av de läsare/tittare/lyssnare som tycker likadant och är engagerade i ämnet. I steg två för dessa personer i sin tur budskapet vidare till andra i sin omgivning.
När en opinion bildas sker detta oftast först via masskommunikation i form av insändare, debattartiklar, avslöjande reportage, bloggande, sociala medier, reklam och så vidare (steg 1). Men enligt tvåstegshypotesen är personlig påverkan viktigare än den massmediala. Om någon du känner säger att en viss åsikt är bra så påverkar det dig ofta mer än om du läser det på internet, i en tidning eller hör det på radio eller TV (steg 2).
Den andra modellen som visar hur opinionsbildning går till kallas tystnadsspiralen. Den utgår från att människor som regel är rädda för att bli isolerade från de sociala grupperingar de tillhör. Därför aktar de sig för att framhäva sådana åsikter som inte är förenliga med vad andra i gruppen tycker. Detta blir till slut en ond cirkel då vi hellre lyssnar till vad gruppen tycker och inrättar oss efter det. I många fall förs åsikter ut via massmedia som om de vore en opinion och en allmän åsikt. En tidning kan till exempel gå ut med ett budskap eller värdering av fakta och göra sken av att många tycker så. Med hjälp av tystnadsspiralen kan de sedan påverka människor i en viss åsiktsriktning.
Å andra sidan gäller på motsvarande sätt att ju mer engagerade och kunniga vi är i ett ämne, desto mer självständiga är vi i våra tankar och åsikter!
|
Sociala medier och demokratisering
Framväxten av nya sociala medier har i hög grad påverkat möjligheten för vanliga medborgare att ta del av information och sprida egna uppgifter och tankar kring vad som händer både i privatlivet och i samhället som helhet.
Sociala medier har gjort att människor inte längre behöver vara professionella utövare för att publicera sig på internet. Tekniken har förenklats och numera finns gratis verktyg att ladda ner som de flesta klarar av att använda med lite träning. Texter, bilder och inte minst filmer förmedlas snabbt när något händer.
Ur en demokratisk synvinkel har de nya medierna spelat störst roll för länder med ett stort demokratiskt underskott. Medierna har bidragit till att information i vissa lägen kunnat spridas trots stark repression från de styrande. Det har i vissa fall även bidragit till att göra människor i rika länder mer medvetna om utvecklingen i diktaturer. Men många diktatoriska regimer försöker också att kontrollera de sociala medierna exempelvis genom att blockera vissa sidor.
Referat från: Palmecenter.se
|
LÄS MER: Medier och kommunikation
LÄS MER: Mediernas uppbyggnad och funktion
LÄS MER: Media och samhället
LÄS MER: Nyhetsvärdering
LÄS MER: Mediernas makt och ansvar
LÄS MER: Vad är en nyhet?
LÄS MER: Källkritisk metod
LÄS MER: Historiebruk
PODCAST: Massmedia och nyhetsrapportering
PODCAST: Historiesyn - olika perspektiv på historia
PODCAST: Historiebruk
