Trots presstödet har många tidningar tvingats lägga ner de senaste decennierna. De stora tidningarna har i många fall konkurrerat ut de mindre - eller köpt ut dem. Detta har lett till en omfattande diskussion om mediernas situation i västvärlden. Är det bra eller dåligt att vi har få men starka tidningar? De flesta verkar vara överens om att det är bra under förutsättning att det finns flera medier som kan ge olika perspektiv på en händelse. En alltför stor ägarkoncentration är därmed inte bra då det innebär att flera mediaföretag lyder under samma ägare. I Sverige (2018) domineras nyhetsmedier bland annat av mediekoncernerna Bonnier, Stenbecksfären och Schibsted som kontrollerar en stor del av det svenska mediesamhället.
De stora ägarna har inte alltid intresse av nyheter som ger dem själva dåligt rykte eller motsäger något som de tycker. Därför är det viktigt att granska mediernas ansvar och den nyhetsvärdering de gör.
Public service - oberoende och tillgängligt för alla
Sveriges Radio (P1, P2, P3 och P4) och SVT (SVT 1, SVT 2 och SVT 24) kallas ofta för den statliga radion och televisionen. I själva verket ägs de av en fristående stiftelse som skall se till att allt som sänds är oberoende. Staten har alltså inte rätt att påverka innehållet i de program som sänds. Det finns dock lagar som reglerar sändningarna, bland annat radiolagen och villkoren för sändningstillstånd.
Läs mer om media och Public service här >
Mediernas ansvar
Via massmedia får vi mycket viktig information. Det är därför viktigt att medierna rapporterar sådant som är sant och välgrundat. Medias ansvar är att ge människor en så sann och objektiv uppfattning om vår omvärld som möjligt.
Nyhetsmedierna har alltså som uppgift att förmedla nyheter till allmänheten. Men nyhetsredaktionen måste tilltala både läsarna och ägarna. Ju större attraktionsvärde man lyckas skapa för läsarna, desto fler tidningar säljs (eller besöks på internet) och desto nöjdare blir ägarna. Samma förhållande gäller på alla tidningsredaktioner, men går även att tillämpa på radio- eller TV-stationer, liksom för olika typer av webbplatser.
Dålig journalistik medför minskat förtroende för nyhetsrapporteringen
Det är en stor skillnad mellan att skapa en nyhet som bygger på en lögn och att framföra en nyhet som är dåligt underbyggd.
Osanna nyheter används ofta i propagandasyfte för att manipulera folks åsikter, som i diktaturer där det inte finns någon nyhetsgranskning.
Dåligt underbyggda nyheter kan dock vara sanna men samtidigt osakliga och vinklade. En dåligt underbyggd nyhet kan till exempel lyfta fram ett felaktigt perspektiv på bekostnad av andra mer relevanta delar av nyhetsunderlaget som medvetet eller omedvetet inte tas upp.
Det är viktigt att komma ihåg att mediaägarna gynnas indirekt om deras medier får fler tittare/lyssnare/läsare och därtill får in mer pengar via reklam.
Dåligt underbyggda artiklar och sensationsreportage används idag framförallt av vissa företag inom tidningsbranschen som är beroende av att sälja lösnummer. Men detta missgynnar på sikt allmänhetens förtroende för media, då folk inte längre litar på att det som står är sant och slutar köpa tidningarna eller besöka tidningens webbplats. För att överleva måste då medierna skriva ännu mer sensationsartade artiklar för att locka till sig fler läsare. Detta leder till en ond cirkel där medierna successivt trappar upp sensationsjournalistiken samtidigt som läsarna får allt sämre förtroende för det som skrivs. Liknande exempel kan hämtas från politiken.
Politiker och media
De politiska partierna har upptäckt att en partiledare som inte gör sig så bra i media inte är någon bra ledare för partiet. En lämplig partiledare måste nämligen veta hur man når fram till folk via nyhetsmedierna. TV och de politiska partierna tjänar båda på karismatiska ledare. De syns ofta och blir kända, vilket gör att fler människor intresserar sig för dem vilket i sin tur skapar högre tittarsiffror - och fler väljarröster. Men samtidigt finns en risk för överexponering. Folk blir till slut mätta på att se en viss person i media hela tiden. Folk tröttnar också på tillrättalagda debatter och på stylade och välanpassade politiker. Konsten är därför att kunna hålla balansen och aldrig bli förutsägbar eller långtråkig. De politiska partierna har därför många gånger anställda eller inhyrda som hjälper dem med detta. Exempel på sådana personer är talskrivare, stylister, reklambyråfolk, statistiker, psykologer, journalister och mediaexperter.
Information vs propaganda
Massmedierna innehåller både information och propaganda. Att se skillnaden mellan dem kan vara svårt eftersom gränserna inte alltid är tydliga. Information handlar ofta om upplysning och fakta av olika slag. Men eftersom någon först gjort ett urval och bestämt vilka upplysningar eller fakta som ska finnas med, så är nästan all information partisk på ett eller annat sätt.
Även om merparten av all information presenteras för oss genom andra källor där ett urval redan gjorts, så kan en stor del av denna information ändå ses som objektiv förutsatt att kravet på opartiskhet följts.
Propaganda är å andra sidan en metod som används för att medvetet påverka oss att tycka något i en viss fråga. Propaganda används också för att stärka en viss uppfattning eller göra den mer allmänt accepterad. De som använder sig av propaganda gör det ofta i en form så att den ser ut som information. Om folk blev medvetna om att det de läste var propaganda skulle de förmodligen tröttna ganska snart.
Propaganda kan användas för att skapa en opinion, alltså en allmän åsikt. Det går att skapa debatt genom att lyfta fram viss information på ett ensidigt sätt. Så sker ofta inför riksdagsval då olika partier försöker få fram just sitt budskap.
Opinionsbildning
Opinionsbildning innebär att åsikter formas hos individer och grupper. Opinionen är möjlig genom att människor kommunicerar och därmed byter tankar och åsikter. Våra åsikter påverkas av följande faktorer:
- Omgivningen: Vem vi kommunicerar med, vilken miljö vi befinner oss i och vilken kultur vi har.
- Intresse: Ju viktigare frågan är för oss desto starkare åsikter är vi benägna att ha.
- Kompetens: Om vi har stora kunskaper i ämnet så har vi vanligtvis också egna åsikter i frågan.
- Opinionsledare: Personer som påverkar opinionen. När en känd person uttalar sig i en fråga bildas ofta en opinion av människor som tycker likadant. Några exempel på opinionsledare är kungen, drottningen, riksdagspolitiker, politiska partier, makthavare i samhällets toppskikt och kändisar.
- Opinionsförmedlare: Personer som befinner sig närmare den enskilda människan. Dessa personer påverkar därför folk på ett mer personligt plan. Budskapet kommer ofta från en opinionsledare. Några exempel på opinionsförmedlare är någon bekant, en lokal politiker och din chef.
Lobbying
Lobbying innebär att man direkt eller indirekt påverkar makthavare och beslutsfattare i en viss riktning i en viss intressefråga. Uttrycket kommer ursprungligen från 1800-talets England. På den tiden kunde både väljare och organisationer som företrädde olika frågor i samhället träffa medlemmarna i parlamentet (the lobby). Sedan dess har metoden utvecklats och förfinats och används idag flitigt av organisationer och företag för att få politikerna att fatta "rätt" beslut i viktiga frågor.
