Dackefejden pågick 1542-1543 och var ett svenskt bondeuppror i Småland med omnejd. Upproret riktades mot Gustav Vasa, som hade gått hårt fram i sin strävan att stärka den svenska statsmakten. Upproret leddes av den småländska bonden Nils Dacke, som till sist stupade. Därefter återfick Gustav Vasa kontrollen över de sydsvenska gränsbygderna.
Bakgrund och händelseförlopp
I Småland protesterade bönderna mot de höga skatterna och kungens förbud mot att sälja oxar och smör över gränsen till danska Blekinge. Fisket beskattades och överallt snokade kungens fogdar. Bönderna ogillade också att kungen tog silver från kyrkorna. Dessutom ville de behålla sin katolska tro.
Ett uppror bröt ut. Hösten 1542 kunde bönderna, genom att ligga i bakhåll i de täta småländska skogarna, besegra kungens utsända knektar. Nu behärskade bönderna stora delar av Småland och Östergötland. Deras ledare Nils Dacke kunde fira jul på Kronobergs slott i Växjö.
Som vanligt använde sig Gustav Vasa av olika knep för att komma åt upprorsmakarna. Han skickade bland annat ut brev som lovade frihet för dem som gav upp. I andra brev beskrevs Dacke som en falsk och opålitlig person.
I februari 1543 slog Gustav Vasa till. Dacke gjorde misstaget att möta kungens här i öppen terräng, och bönderna besegrades fullständigt. Nu visade det sig hur falska kungens alla löften var: Gustav Vasa lät sina soldater härja fritt i Småland. Först när stora delar av landsändan hade ödelagts drog han tillbaka sina trupper.
Dackefejden visar hur svårt det kunde vara för Gustav Vasa att bygga en starkare svensk stat. För kungen handlade det om att samla makten och få in mer skatt. För många bönder betydde samma utveckling istället att gamla rättigheter, handel och religiösa vanor hotades. Upproret slogs ner, men det visade tydligt att Gustav Vasas nya styre inte accepterades utan motstånd.
När Nils Dacke styrde Småland från ett slottHösten 1542 befann sig Nils Dacke i en närmast osannolik position. Mannen som tidigare hade varit en jagad och fredlös bonde hade besegrat flera av kungens styrkor och fått kontroll över större delen av Småland. Gustav Vasa blev tvungen att ingå ett stillestånd och låta riksrådet förhandla med Dacke som en jämbördig motpart. Dacke slog sig ner på Kronobergs slott utanför Växjö och började styra området. Han tillsatte egna fogdar, höll möten med bönderna och försökte skapa ordning bland sina anhängare. Den katolska gudstjänsten infördes på nytt och handeln med det då danska Blekinge återupptogs. Dacke föreslog till och med att han skulle få Småland som ett formellt län och styra det i kungens tjänst. Hans tid vid makten blev kort. Gustav Vasa använde vapenvilan till att samla nya soldater, isolera det upproriska området och försöka vända befolkningen mot Dacke. Våren 1543 besegrades bondehären, och Dacke sköts genom båda låren. Han återhämtade sig och försökte starta upproret på nytt, men hans styrkor var nu betydligt svagare. I slutet av juli sköts han till döds under ett flyktförsök nära gränsen mot Blekinge. Kroppen fördes till Kalmar och utsattes för en behandling som skulle avskräcka andra från att göra uppror. Kvarlevorna visades offentligt, medan huvudet sattes på en stolpe vid Kalmar slott. På huvudet placerades en kopparkrona som ett hån mot mannen som under några månader hade uppträtt som Smålands härskare. Dackes unge son fängslades och tycks aldrig ha blivit frigiven.
|
